Ben & Gunnar. Den bästa bögfilmen.

"Jag skaffade skägg på en skolresa till Antwerpen i nian. Alla mina kamrater upptäckte sex på den resan. Jag upptäckte skägg."

Vila, baby, vila! Ok?

Svinottan skrattade mig i nyllet i morse när jag skulle ta bussen från S.t Eriksplan till Centralen.

stod naturligtvis vid fel busshållplats. Klockan halv fem på morgonen.

Springa genom Vasastan och Norrmalm för att hinna med tåget 5.10. Jag kved för jag var så trött.

Jag hade nog behövt en vanlig nattsömn efter fyra kvällar i svängen, i rad.

Dekadensen är hård. Alla mina vänner har gett upp sömn.

Jag tänker inte gå in närmre på vad jag har gjort och sådär. Det är det ändå ingen som vill läsa. Men fredagen bjöd, helt kort, på öl, bror och golden shower av en hund. Lördagen, så, Debban medis.

Det var kallt i Stockholm för övrigt.

Jag åkte således direkt ifrån Stockholm till föreläsning i Lund. Fyra timmar. Varav två framför öööh vad hette den nu. Citizen Kane!

Den var helt okane.

Jag har saknat Malmö. Det är varmare, finare, enklare, hemmare och skönare här.

Pragresan verkar kirrad nu. Så nu rullar showen vidare. Europaturné!

Jag vet inte om det är rätt...

...men jag provar.

Jag är full. I min gamla hemstad Stockholm. Jag hittar överallt. Jag är kung.

Men lite konstigt känns det ändå.

på vägen hem blev jag uppraggad av en läkarstudent. Spännande. Men f.n. är Malmö mer attraktivt.

Människorna är snyggare här. I Malmö är det mer ojämnt.

Fyllorna är likadana.

Jag är full.

Hej!

Bevis, aha!

Här är mina tre bästa bevis på att Abbas låtar är vit-makt-musik:

3. Ring ring bara du slog en alban.

2. Mama mia, my my just how I fascist you.

1. Super trouper, beams they're gonna heil me.

Portvin

Viljan att alla tjejer ska vara som Portman känns instinktivt fel.
Kan inte säga varför, men någonting för tankarna till den otroligt tramsiga vurmen för Audrey Tatou (alla killar i hela världen - mig själv inräknad - trodde de var ensamma om att tycka hon var det snyggaste dom sett).

Ian Wachmeister.

Ian Wachtmeister är som vi alla vet en liten dyngslyna.

Han hatar politisk korrekthet (och invandrare) och älskar rebeller (som han själv) som utmanar etablissemanget.

Till rebellerna räknas, fÖrutom Ian själv, som är miljonär, Ingvar Kamprad, som är miljonär och Alexandra Charles.

Som är miljonär.

Jag vet inte. Men på en skala från rebell till etablissemang får samtliga dessa tre betyget:

ETABLISSEMANG

av mig.

Men samtidigt, att vilja kasta ut alla invandrare och flyktingar. Att identifiera problem och välja att de är de svagaste som ska ta smällen. Det är ju rätt så utmanande och fräscht.

Lite note to selves så här på tisdagskvisten.

Jodå. Man lär så länge man lever. Helgen var en såndär helg som Mats Ronander skulle skriva låtar om.
Jävligt dåliga låtar, but still.

Sov ca 4 timmar i fredags till lördags efter en "uppvärmningskväll" inför Utkantens asylnåntingfest.

Debaser således och någon öl med Tobak och Lineor. Jag minns inte såhär på rak arm om vi var fler. Men tror inte det.

Lördagen gick åt till att försöka skärpa sig. För jag var ju lite mer sliten än jag trodde jag skulle vara. Tobbe bjöd på tacos och världens äckligaste guacamole. Santa Marias färdiglagade.

KÖP INTE DEN: DEN SMAKAR SOM BEARNAISESÅSEN PÅ LAGUNA.

Jag höll inne med spyan. Gav mig av hemåt med min vapenbroder och mötte upp Tennis, Sebbe, Moa Den Kägiga och Den Näpna, samt Mandy. Förfest och jag hamnade på rätt spår igen. Accelerade på det spåret.

Ni vill ändå inte veta hur mycket jag drack i lördags. De var så mycket att facit blev

Stöldgods (röd fana, samt alkohol)
Rökning inne på dansgolv (populärt!)
Sömngång (jag slängde ut kläder genom fönstret)
Sömngång #2 (gick vilse på toan, misstog duschvredet för strömbrytaren/dörrhandtaget och blev dyngsur)

Behöver jag ens säga att tårarna forsade när jag hörde den här låten? på söndagen.

Fylleångest baby.

Frågan är nu bara.
Vad fan har jag nu lärt mig?