Göteborg blev ju en smash.
Synd att MFF-spelarna helt saknar alla former av begåvning vid sidan av att läsa Dante.
Men det kan jag ju göra själv (det har jag gjort ganska nyligen också, så fick jag det sagt).
0-0 mot IFK Skattefusk.
Drömmen om Europa 2012 är en nedåtgående sol. Smärtsamt långsamt sjunker den bakom misslyckandets berg.
Kan det inte bara mörkna direkt i stället.
................
Ja, Göteborg var en smash. Vid sidan om fotbollen alltså.
Ni börjar kunna det här nu, E och jag bodde hos Simeon - helt min vana trogen.
Lide marklett osse, att jag inte varit i Stockholm på snart 6 månader - Göteborg har tagit över som det självklara alternativet till mitt eget Malmö.
................
Jag dansade i fredags. Stone Roses, Smiths och Fatboy Slim.
Var döljer sig livet självt om inte på ett sådant dansgolv?
................
Åkte buss med MFF-support på vägen hem. En gunstig junker, som annars jobbar som brevbärare bad sina vänner:
GE MIG ETT P, ETT O, ETT S, ETT T
VAAAAD BLIR DET????
Svaret, på bred malmöitiska:
Pust? Vafan är Pust?
................
Vanligtvis när jag förfaller i dekadens flera dagar i rad i en främmande stad så brukar jag minnas dessa tillfälliga vistelser med otvivelaktig värme och glädje - men också mot en viss obehaglig klangbotten. Bakfylla, trötthet och molångest (lärde mig det ordet nyligen, ja) och kallt överallt. Kall ända in till benmärgen.
Även om det är varmt väder under tiden - så minns jag det som kallt!
Så blev det inte den här gången.
Nu var det förvisso kallt väder - men jag minns egentligen bara tröttheten under lördagen...
...vid sidan om allt som blåste syre på livsgnistan.
.................
Annars då?
Idag ska jag jobba.
.................
Hotmail - Postmördare!
måndag 12 september 2011
torsdag 8 september 2011
Och laget jag håller på...
förlorar såklart också.
Mot Jävle.
Det är ju förjävelen rent förskräckligt.
...............
Stefan Liv - det är sorgligt som fan tycker jag.
...............
Göteborg, nästa!
Igen!
...............
Det står en folköl på mitt soffbord. Oöppnad och ljummen.
Precis så som folköl ska vara.
oglamoröst. Sjåsfritt.
Ska jag öppna den?
Den är inte ens immig och fingrarna skulle inte rodna det minsta av att hålla i den ett litet slag.
Ska jag?
Jag har ju faktist repat med Old Panda Days idag, blivit av med solglasögon och hittat dom igen.
Hatat skolan, då kan jag väl vara värd en punköl?
Nej?
Nej!
.................
Septemberlöfte: Sluta recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad cockneyaccent.
.................
Jag funderar på om Göran Tunström tänker på Stefan Liv. Och om han dricker folköl nu.
Säkert inte.
.................
Septemberlöfte #2: Börja recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad scouseaccent.
.................
Ska leta efter en ninjadräkt snart, nu när mitt civilstånd börjar stabiliserar sig.
Tänkte ge en ny dimension till begreppet "ninja lover".
.................
Undrar hur många gånger jag har kommit hem till min lägenhet och satt mig i soffan och trott att jag gjort just det för att deppa ihop fullständigt - så bara visar sig livet vara rätt gött om man bara slänger in en snus.
Konsten att deppa som en redig karl.
Fail!
Mot Jävle.
Det är ju förjävelen rent förskräckligt.
...............
Stefan Liv - det är sorgligt som fan tycker jag.
...............
Göteborg, nästa!
Igen!
...............
Det står en folköl på mitt soffbord. Oöppnad och ljummen.
Precis så som folköl ska vara.
oglamoröst. Sjåsfritt.
Ska jag öppna den?
Den är inte ens immig och fingrarna skulle inte rodna det minsta av att hålla i den ett litet slag.
Ska jag?
Jag har ju faktist repat med Old Panda Days idag, blivit av med solglasögon och hittat dom igen.
Hatat skolan, då kan jag väl vara värd en punköl?
Nej?
Nej!
.................
Septemberlöfte: Sluta recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad cockneyaccent.
.................
Jag funderar på om Göran Tunström tänker på Stefan Liv. Och om han dricker folköl nu.
Säkert inte.
.................
Septemberlöfte #2: Börja recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad scouseaccent.
.................
Ska leta efter en ninjadräkt snart, nu när mitt civilstånd börjar stabiliserar sig.
Tänkte ge en ny dimension till begreppet "ninja lover".
.................
Undrar hur många gånger jag har kommit hem till min lägenhet och satt mig i soffan och trott att jag gjort just det för att deppa ihop fullständigt - så bara visar sig livet vara rätt gött om man bara slänger in en snus.
Konsten att deppa som en redig karl.
Fail!
Det finns en typ av dag...
...som får en att vilja ta sig själv av daga.
Nä det var väl lite för dramatiskt.
Så stora ord klär mig illa, och sitter illa i munnen dessutom, tänker jag.
När jag tänker på hur jag skulle se ut om jag sa sådär.
Som jag nyss skrev, alltså.
Men, hur som helst.
Så blir jag av med saker. Vantar, solglasögon, böcker, pennor och liknande. Och dylikt.
Då vet jag att jag tappar fotfästet. Det kan vara bra.
Sören Kirkegaard har ju sagt att det är att våga - att tappa fotfästet för en sekund. Och att inte våga är att förlora sig själv.
Jaja.
Det kan också vara dåligt.
Det är ju oftast dåligt att bli av med saker nämligen.
Jag borstar tänderna med hudkräm, som i den där dikten Ulf Lundell skrev.
Fast han borstade ju tänderna med schampoo. Fast ändå.
Det händer en massa roligt i livet just nu. Det är den bra grejen med att bli av med saker.
Jag hatar att plugga. Det är den ena dåliga grejen med att bli av med saker.
Jag blir av med saker. Det är den andra dåliga grejen med att bli av med saker.
Nä det var väl lite för dramatiskt.
Så stora ord klär mig illa, och sitter illa i munnen dessutom, tänker jag.
När jag tänker på hur jag skulle se ut om jag sa sådär.
Som jag nyss skrev, alltså.
Men, hur som helst.
Så blir jag av med saker. Vantar, solglasögon, böcker, pennor och liknande. Och dylikt.
Då vet jag att jag tappar fotfästet. Det kan vara bra.
Sören Kirkegaard har ju sagt att det är att våga - att tappa fotfästet för en sekund. Och att inte våga är att förlora sig själv.
Jaja.
Det kan också vara dåligt.
Det är ju oftast dåligt att bli av med saker nämligen.
Jag borstar tänderna med hudkräm, som i den där dikten Ulf Lundell skrev.
Fast han borstade ju tänderna med schampoo. Fast ändå.
Det händer en massa roligt i livet just nu. Det är den bra grejen med att bli av med saker.
Jag hatar att plugga. Det är den ena dåliga grejen med att bli av med saker.
Jag blir av med saker. Det är den andra dåliga grejen med att bli av med saker.
söndag 4 september 2011
Fotbollens sista proletärer.
Trots att filmen har ett vänsterperspektiv.
Trots att filmen är producerad av Karl Åke Kalle Gustafsson Jerneholm och musicerad av Ian Person - båda från fantastiska The Soundtrack of Our Lives.
Och trots att det finns ett seriöst anslag kring kopplingen mellan politik, fotboll och ett stycke svensk idéhistoria så landar den här filmen i något som mest liknar ett märkligt platt pekoral.
Jag har läst b-uppsatser i idrottshistoria som gör mindre långsökta kopplingar mellan politik och fotboll (killarna bakom filmen ser ett samband mellan svenska klubbframgångar i fotbollseuropa å ena sidan och Palmemordet samt varvskrisen å den andra).
Det hela handlar egentligen om inget annat än ren och skär folkhemsnostalgi. Och helt självklart ligger det i sakens natur att försköna retrospektivet lite. Och visst är filmen gullig och underhållande.
Men försöket till att intellektualisera ett historiskt förlopp med att säga att
Allt var egentligen skitbra i Sverige innan kapitalismen tog över på 80-talet. Till och med klubbfotbollen!
Hur ska jag annars tolka filmens budskap?
Jag kan mest konstatera att filmmakarna gör både socialismen och svensk klubbfotbollen en otjänst genom att förklara samhällets ideologiska förflackning och svensk fotbolls dito genom att peka på att socialdemokratins makthegemoni har nått vägs ände.
Vilken jävla lång mening det där var.
En annan grej är att filmen är direkt anakronistiskt. Folkhemmet, varven, ekonomin - ja välj själv eller inkludera allt - ängslades till sömns redan efter oljekrisen 1971. Och då spelade "folkets lag" i akademiföreningen IFK Göteborg i div 2.
Så nej, IFK Göteborg är inget monument över ett förlorat samhälle.
Problemet bör väl snarast beskrivas som att IFK Göteborg, Malmö FF och resten av fotbollsverige vägrade förändra sin syn på amatörismen och modernisera sin folkrörelse i takt med samhället.
Det gick helt enkelt lite för bra för Malmö FF modell 1979 och IFK Göteborg modell 1982.
"Det går minsann bra om vi gör som vi alltid har gjort."
Tolka nu inte detta som ett inlägg som pläderar för den kommersialiserade fotbollen. Men vafan, nog fan är man konservativ om Malmö FF får fram sin första stora invandrade stjärna först 2000? Och IFK Göteborg väntar fortfarande på sin.
Hela jävla samhället måste släppa sargjäveln och komma in i matchen.
"Fotbollen sista proletärer" är mest ett väldigt underhållande och mysigt exempel på två snubbar som frusit fast i samma sarg.
Trots att filmen är producerad av Karl Åke Kalle Gustafsson Jerneholm och musicerad av Ian Person - båda från fantastiska The Soundtrack of Our Lives.
Och trots att det finns ett seriöst anslag kring kopplingen mellan politik, fotboll och ett stycke svensk idéhistoria så landar den här filmen i något som mest liknar ett märkligt platt pekoral.
Jag har läst b-uppsatser i idrottshistoria som gör mindre långsökta kopplingar mellan politik och fotboll (killarna bakom filmen ser ett samband mellan svenska klubbframgångar i fotbollseuropa å ena sidan och Palmemordet samt varvskrisen å den andra).
Det hela handlar egentligen om inget annat än ren och skär folkhemsnostalgi. Och helt självklart ligger det i sakens natur att försköna retrospektivet lite. Och visst är filmen gullig och underhållande.
Men försöket till att intellektualisera ett historiskt förlopp med att säga att
Allt var egentligen skitbra i Sverige innan kapitalismen tog över på 80-talet. Till och med klubbfotbollen!
Hur ska jag annars tolka filmens budskap?
Jag kan mest konstatera att filmmakarna gör både socialismen och svensk klubbfotbollen en otjänst genom att förklara samhällets ideologiska förflackning och svensk fotbolls dito genom att peka på att socialdemokratins makthegemoni har nått vägs ände.
Vilken jävla lång mening det där var.
En annan grej är att filmen är direkt anakronistiskt. Folkhemmet, varven, ekonomin - ja välj själv eller inkludera allt - ängslades till sömns redan efter oljekrisen 1971. Och då spelade "folkets lag" i akademiföreningen IFK Göteborg i div 2.
Så nej, IFK Göteborg är inget monument över ett förlorat samhälle.
Problemet bör väl snarast beskrivas som att IFK Göteborg, Malmö FF och resten av fotbollsverige vägrade förändra sin syn på amatörismen och modernisera sin folkrörelse i takt med samhället.
Det gick helt enkelt lite för bra för Malmö FF modell 1979 och IFK Göteborg modell 1982.
"Det går minsann bra om vi gör som vi alltid har gjort."
Tolka nu inte detta som ett inlägg som pläderar för den kommersialiserade fotbollen. Men vafan, nog fan är man konservativ om Malmö FF får fram sin första stora invandrade stjärna först 2000? Och IFK Göteborg väntar fortfarande på sin.
Hela jävla samhället måste släppa sargjäveln och komma in i matchen.
"Fotbollen sista proletärer" är mest ett väldigt underhållande och mysigt exempel på två snubbar som frusit fast i samma sarg.
Calcutta!
Det är när man glider in till jobbet i taxi som man förstår att man är ganska priviligerad ändå (Skånetrafiken är ett gäng satans abedonker).
Det är när man blir överlycklig för att taxichaffisen drar av tio spänn på taxan som man förstår att man att man inte är det.
Det är när man blir överlycklig för att taxichaffisen drar av tio spänn på taxan som man förstår att man att man inte är det.
fredag 2 september 2011
Att Gaddafis son både kunde spela fotboll....
... och kriga är ju allmänt känt.
Lite som att Runar Söörgaard både kan skjuta rådjur och...ja prada löstett.
Men att Muammar själv - eller Mumin som vi fans kallar honom - också kan spela gitarr är ju jätteimponerande.
Förstod att konserten på Woodstock var riktigt häftig.
Själv såg jag "Mumma" på Roskilde 05.
Skitkass konsert, förstår att folk vill avsätta den jäveln.
Lite som att Runar Söörgaard både kan skjuta rådjur och...ja prada löstett.
Men att Muammar själv - eller Mumin som vi fans kallar honom - också kan spela gitarr är ju jätteimponerande.
Förstod att konserten på Woodstock var riktigt häftig.
Själv såg jag "Mumma" på Roskilde 05.
Skitkass konsert, förstår att folk vill avsätta den jäveln.
På måndag kommer domen.
På måndag kommer domen efter den avbrutna matchen mellan MFF-DIF i Juli.
I processen som följt efter matchen (JULI - VAD FAN ÄR DET SOM TAR SÅN JÄVLA TID ATT TA TRE POÄNG FRÅN VANTRÖVLINGARNA!!!?) kan jag konstatera att:
Det finns:
två olika sätt att jobba för - och för den delen också med - inkompetenta människor:
1. DIF-sättet: Gråta ut i media, som vilken Serneholt som helst.
2. MFF-sättet: Fjäska för Kenneth Tallinger.
Jag gillar verkligen båda, mest för att jag också hatar kreativitet och positiv läktarkultur.
I processen som följt efter matchen (JULI - VAD FAN ÄR DET SOM TAR SÅN JÄVLA TID ATT TA TRE POÄNG FRÅN VANTRÖVLINGARNA!!!?) kan jag konstatera att:
Det finns:
två olika sätt att jobba för - och för den delen också med - inkompetenta människor:
1. DIF-sättet: Gråta ut i media, som vilken Serneholt som helst.
2. MFF-sättet: Fjäska för Kenneth Tallinger.
Jag gillar verkligen båda, mest för att jag också hatar kreativitet och positiv läktarkultur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)