fredag 7 oktober 2011

Min lilla genuskäpphäst...

Jag har tidigare ångat mig fullständigt ursinnig på samhällsanalyser som likställer den övre medelklassen som mera jämställd. Senast igår, faktiskt.

Dessförinnan tidigare i veckan när "pappaledigheten är en klassfråga". Jaja. Nu har jag ju alltid tänkt att över och medelklassen är precis lika jävla ojämställd om inte MER än arbetarklassen.

Och idag damp detta ner i min lilla brevlåda från Forsking & Framsteg:

"Fanny Ambjörnsson (doktor socialantropologi, min anm.) märkte också att de tjejer som gick samhällsprogrammet, och som oftare hade sin bakgrund i medelklassen, höll sig närmare det förväntade kvinnoidealet och också hade lättare att leva upp till och införliva det. Medan de flickor som gick på barn- och fritidsprogrammet och inte hade denna medelklassbakgrund, opponerade sig mot den förväntade kvinnorollen och var mer rebelliska, stökiga prinsessor. De ville inte skriva under på att tjejer per definition är sötare, gulligare, snällare, trevligare än killar."

Såhär: Det Ambjörnsson beskriver är vad man inom sociologin kallar "förortsfeminitet". D.v.s. lite förenklat: en mariginaliserad grupp kvinnor hanterar etablissemangets kvinnoideal genom att göra - precis tvärtom.

Deras definition av sig själva som kvinnor blir en klassmarkör kan man säga.

Vilket innebär:
Skriver svenska medelklasstjejer skitbra på prov, tentor och högskoleprov - så skriver förortsfeminiteten dåligt.
Håller svenska tjejer käften i klassrummet - så tar förortsfeminiteten plats.
Klär sig svenska kvinnor stiligt och behagligt - så står förortsfeminiteten i mjukisbyxor i kappa-zip utanför pendeltågsstationen i Flemingsberg och spottar efter pensionärer.

De faller ganska dåligt in i det förväntade kvinnoidealet, som i västvärlden förvisso kan leda någonstans - men som ännu är i hög grad ojämställd.

I västeuropa är vägen ut på en priviligerad arbetsmarknad i högre grad byråkratisk (stereotyp: skriva MVG-prov) för kvinnor än för män (stereotyp: skriker högst i klassrummet). Och det är ju jättebra att det finns vägar fram för kvinnor. Det är inte det.

Det är spännande att tänka på VARFÖR de olika feminiterna är så diametralt motsatta. Kan det vara en institutionaliserad strategi att släppa fram kvinnor som gör sitt jobb och håller käften och i samma rörelse bli av med underklasspatrasket?

Ja jaaaaaag vet inte. Alls.

Dessutom är det spännande att fråga sig hur pojkar i respektive socialgrupp ser på kvinnor som tar plats i klassrummet...

torsdag 6 oktober 2011

Roligt ord.

Jag har tidigare föreslagit roliga ord här på bloggen.

Tidigare exemepel är "Jerusalemmen" och "Hemblygdsförening" (cred till Lineor).

Dagens roliga ord är, precis som en gång tidigare, en plats.

SOMALIEN!

Det är kul.

tisdag 4 oktober 2011

Skriver ett cv...

...fullt av bullshit.

Eller är det fullt av bullshit?

Kanske är det mest en av alla det där bluff-känslorna.

Kan man skriva att limma ramar till vitrinskåp, betsa bord, såga fanér och diverse lagerarbete har inneburit värdefulla erfarenheter för att forska i historia?

Haha.

Skitnödigt värre. Men vafan ska jag göra då?

måndag 3 oktober 2011

Ursäkta galghumorn, men...

...den här rubriken får det ju att vattnas i munnen på alla - ALLA - som lekte med Transformers eller gillade terminator när de var små.

"15-åriga motocrossflickan opererad

Hon fördes till sjukhuset igår med
befarade ryggskador men sjukhusets
pressjour hänvisar till sekretessen
och lägger locket på."

Från svttext. Och jag bah! Shiiiiit klart de lägger locket på likdom. De skapar ju för fan en half girl half motocross.

Släng dig i väggen, Robyn, den här femboten har inga känslor och hon kommer käka dig levande!

onsdag 28 september 2011

It's such a beautiful pain.

Sprang en jävla massa kilometer igår. Vill inte skryta, eller snarare, jag kan för fan inte skryta för min kropp råkade polisanmäla min hjärna för misshandel idag.

Fullständigt mörbultad för fan. Men hjärnan njuter fortfarande.

Det är en fantastisk smärta i musklerna.

Jag stannade dessutom till vid ribergsborgsstranden under löprundan. Tog av mig kläderna, gav hösten fingret och hoppade i vattnet.

Blev så kickad att jag skrattade för mig själv hela vägen hem.

....................

Nu ska jag läsa litteraturteori, lägga in en snus och dricka kaffe.

.....................

Vill man så kan man komma till barbacka i Kristianstad imorgon för att lyssna på Old Panda Days!

.....................

För övrigt har jag fortfarande lyckats hålla demonerna stången.

Jävla skönt att inte jobba lika mycket, inte ha Bibi Röv som lärare och ha tentan bakom sig.

Fortsätt nu så här Johan.

Det skulle gör Daskjohan med läsare väldigt glada.

måndag 26 september 2011

Vi fasar igen...

...tillvaron, omvärlden, hjärtslagen (vad ska vi kalla det? Tillvaron?) och jag.

För er som undrar.

Jag har alltså fått en känsla av att vara ikapp, på rätt plats - att benen springer lika fort som hjärtat slår.

OCH:
Det är inte jag som har snabbat på, eller tillvaron som har saktat in.

Det är snarare som om jag kan se exakt var allt befinner sig igen, och det visar sig att det är varken speciellt långt framför, eller långt bakom.

Det är alldeles bredvid.

Det är som det alltid har varit.

Men nu ser jag det.

Inte se tillbaka, låta gå.

Seriöst?

Vart tog den här helgen vägen?

Gissa vad jag gjorde? Jo, just det, jobbade.

(Massa annat också, såklart men då låter det ju som om jag hade ett liv som inte är kompatibelt med min kommunalarbetar-kärring-bitterfitta-röker-level-pose som jag just nu avser kokettera lite kring - och SÅDÄR!: igenom föregående två rader är jag färdigkoketterad!)

.................

Att cykla i skogen under en varm septemberdag är onekligen så nära melankolin att du kan känna dess tunga andedräkt.

Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd som melankolin. I skogen. På en cykel.

Det luktar fuktigt och surt av ruttnande svampar ibland. Sommaren skrockar lite hånfullt mot hösten på någon torr grusväg, där luften är så sandig och torr att vinden stramar i ansiktet.

De lever tillsammans dagar som dessa i bokskogarna. Ibland luktar det fallna blad, ibland luktar det fortsatt grönska.

Nåväl. En skarv. En skarv som åtminstone är påtaglig och konkret. Som inte är inuti, utan ute - i skogen!

Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd, lite sådär på avstånd.

......................

Fittmalmö. Kuk. 1-1 mot Rövgnaget och Europa kan vi glömma.

......................

Heilsingborg vinner ovanpå detta güld. Jävla pack. Dö.

......................

William Petzäll!

Han har tidigare gjort sig den äran att bli omnämnd här på SUMWMM.

Och jag kan ju bara gratulera honom, han bara fortsätter att leverera, den karlen och vi runtomkring kan bara stå där, impade utav bara satan med hakan vid knäna och undra: Vad för rackartyg ska han hitta på härnäst?

Jag känner faktiskt att kommentarer är överflödiga sen. Stackars Willie.

Jo en sak. Han ansåg sig stå närmre Moderaterna än SD i sin samhällssyn. Tål att tänkas på/skratta åt.

......................

Nu: snus + kaffe + dra in det varenda ett av sommarkvällens utandningar samt hålla andan till maj 2012.

En ekelöfsk form av melankolisk eufori.

Sant. Så sant.