Mars - luften, längtan och den bitterljuva symfonin.

Ja, nu är ju inte The Verve ett av mina favoritband. Men ändå tillräckligt bra för att förtjäna en allusion i ett blogginlägg.

Nog så.

--------------------------

Jag ser på bilder som gamla vänner har lagt upp nyligen på facebook. Jag tänker på vad jag gjorde samtidigt som de där bilderna togs. De sitter i ett tält i Värmland och dricker öl och skrattar. Sånt här nordiskt idylljus på deras solbrända kinder.

Men jag var ersatt. Själv var jag i Malmö och drack vitt foot of africa-vin direkt ur boxen på väg genom pildammsparken, mot stadion för att se MFF - Gais.

När allt annat har varit förgängligt har MFF funnits kvar.

Och det finns en del matcher som aldrig lämnar minnet. MFF-Gais den 31 maj 2009 är en sådan match. Det blev 2-2 Jiloan Hamad gjorde 2-1 till Malmö strax efter paus (jag missade det målet för jag stod i ölkön), Wanderson do Carmo gjorde båda Gais-målen.

2009 var ett pissår.

2009 var känslan av att ha en bit pappkartong, som någon lagt i blöt och låtit torka i solen, innanför bröstkorgen.

2009 hamnade MFF typ sjua eller nåt i tabellen.

Ett jävla pissår.

---------------------------

Mars och jag. Att dra ett andetag och andas ut.

Att känna ensamheten nära, men kunna välja bort den.

Det är någonstans här det börjar. I mars.

Den 15 mars 2010 spelade MFF allsvensk bortapremiär, också mot Gais. Johan Dahlin räddade en straff. Det blev 0-0.

Jag hade börjat plocka upp bitarna som for all världens väg 2009 och börjat lägga dom till rätta.

MFF skulle så småningom bli mästare. Och jag skulle hitta ett hem, en egen lägenhet i en stad som jag kände ville kalla sig min.

Hur vi tillsammans klarade av de där vardagskamperna som det känns som att alla förväntar sig att klara av, MFF och jag.

Som att slå Gefle borta med 3-1 på en leråker. Ordna en lägenhet.

Malmö FF hade fram till den 15 september 2010 glömt hur det kändes att vara vacker.

Och jag själv hade aldrig känt mig så vacker.

Jag drar in ett djupt andetag av mars ikväll och jag kan under utandningen förnimma varenda känsla jag har haft tillsammans med MFF.

Ge mig Allsvenskan 2012. Ge mig bara, för mina lungor har en jävla massa plats för så mycket mer.

Flyttrapportering: del 2.

Packade mat i en kartong.

Lindade porslin i en kalsong.

Skrev "ömtåligt" på sidan av lådan,

som om det någonsing skulle gå bra att tappa en sådan.

--------------------------

Ett litet poem från mig till er. Det är för övrigt jävligt tråkigt att vistas i min lägenhet nu.

Det är ett deppigt ingemansland. En snårig hed. Något jag har svikit.

Jag försöker öppna ett fönster men det släpps liksom inte in något liv.

Jag lever mitt liv i en boning som jag fortfarande inte flyttat in i.

Det ger mig hopp. Det är spännande. Det ger en något att se fram emot.

Men det är en dödlig form av livslust, det där med att flytta rundor.

Jag minns ju det nu.

På något sätt ett skönt tecken att det ändå känns i kroppen att rycka upp sig själv med

rötterna.

Det fanns ju en tid i mitt liv där mitt hjärta var av sten, jag kunde lämna allt och

alla jag bara bytte roll och scen. Jag stannade på den här scenen. Malmö. Sen två år. Jag

hittade en roll som jag inte vill byta bort.

Nu är det alltså inte lika lätt att flytta längre. Det går inte lika fort, det känns inte lika

lite.

Det är lätt att sakna rotlösheten. Den klär sig i en chimär av styrka och oberoende i minnet.

Den påminner ofta om de bästa stunderna. Men de bästa stunderna ligger inte bakom, de ligger

framför. Den mätta dagen är alltid störst.

Nu ska jag ringa Simone och tvätta.

Haaahaaa!

Jag sprang i solsken.

Jag åt pasta till lunch.

Jag tänjde ut en muskel i knäet. Men de gör ingenting.

Jag har lagat mat med öppet fönster.

Jag har låtit tiden gå utan att oroa mig för var den tar vägen.

Jag har varit vid liv. En dag till

Visst känns det fint!

Portlandia!

Klippte alla tre avsnitten på svtplay idag. Och visst fan är det en bra serie!

Sjuk, och lite långsam. Men så har jag ganska höga krav. Roligt, varken mer eller mindre.

..........................

Estelle...

Folke Bernadotte, brorson till Gustav V - kusin till kungens farfar, mördades ju i Israel 1948 av judiska terrorister.

Hans fru hette ju Estelle, för fan. Hade Vickan fött en kille är jag övertygad om att han hade hetat Folke.

Spännande att läsa historia, ja.

-----------------------

Det gick ju bra på Debaser igår. Men jävlar vad trött jag är idag. Gå på halvfart och njuter rätt bra av att dega hemma hos E.

Det är dessa morgnar...

...när jag får sova till halv åtta. Och kan ta det lugnt med frukosten.

Se flera varv på nyheterna, och samtidigt hur dimman skingrar sig utanför fönstret. Malmödimma.

Lite så jag tänker mig att det alltid var i den här staden förr. Dimmigt och så byggde man båtar.

Och alla bodde på Sorgenfri och Möllevången och Kirseberg. Någon enstaka bodde kanske på gamla Väster.

---------------------------------

Jag saknar att snusa just nu...

---------------------------------

Jag ska jobba idag. Men det är rätt skönt att ha en lugn förmiddag i varje fall.

Man känner sig lite ensam bara när det inte riktigt är lönt att hitta på någonting med någon innan man ska gå till jobbet.

Det flyter på. Det gör ju det. Imorgon spelar old panda days på Debaser Malmö. Tanken på det hjälper lite mot en rastlös själ.

Jävla dag det blir imorgon förresten. Jobb till klockan nio, rep och packning i Hässleholm, rigg och soundcheck i Malmö 1600, äta, spela mellan 2030-2100, packa ner, dricka öl.

Jag gissar att jag kommer att ta slut cirka 1430. Det blir spännande.

Lite oväntat ...

...vaknade jag i morse, glad som en lärka!

Nu ska jag köpa möbler på pingstkyrkans second hand i Hässleholm och sen kolla på medlodifestivalen i Bjärnum.

Vilken jävla lördag för en 23-årig student, va?