Träffade en bekant till min kompis Claes i helgen. Hon anförde, som argument för att hennes symboliska kapital var högre än alla andras, att hon minsann "har mött människor". Typ arbetare på verkstadsgolvet.
Det där är bara ett sånt jävla roligt argument som man bara kan dra om man vanligtvis aldrig "möter människor".
Därför gästbloggar idag Thomas. Från Teatergruppen X i en förort i Stockholm.
-------------------------
Tjena jag heter Thomas.
Jag tänkte prata om Afrika. Jag har varit i Afrika. Och mött människor i Afrika. Jag har fan till och med skrivit en låt om Afrika.
Så jag får prata om Afrika.
Afrika är inte bara ett land. Det är också tre fjärdedelar av jordens yta.
Människokroppen består till 70 % av Afrika.
Så ni kan liksom sluta ha massa fördomar om Afrika. För alla har vi Afrika inom oss.
--------------------------
Tjena jag heter Thomas. Jag kommer från en Teatergrupp i Stockholm.
Jag tänkte prata om kvinnor. Jag har varit i en kvinna. Jag har dessutom mött kvinnor. Jag har även skrivit en låt om kvinnor.
Så jag, om någon, får prata om de här frågorna.
Kvinnor är inte bara ett kön som är värt mindre än män. De är faktiskt också väldigt duktiga på att sy.
---------------------------
Så nu har Thomas bloggat klart för denna gång. Visst är det skönt med folk som vet vad de pratar om, som har MÖTT MÄNNISKOOOOOR!!
En annan som mötte människor är fångvaktaren i Auschwitz, Frank Reinhardt. Han gästbloggar imorgon om verkligheten och om antisemitism.
Väl mött!
måndag 12 mars 2012
En helg.
Ett inlägg som borde ha varit ett inlägg i kategorin "flytt" men som istället består av spa i vittsjö, melodifestival i Malmö och ett snabbt besök i den gamla lägenheten.
Jag vill inte städa. Vill inte.
-----------------------------------
S går om! Nu vänder det!
-----------------------------------
Rätt låt vann för övrigt. Men Loreens image är verkligen störigt undvikande. Hela hennes väsen är baserat på att vara just ett...väsen.
-----------------------------------
Jävla övergångsfas. Innan man flyttar alltså. Som att leva och prata på inandning. Hela tiden.
-----------------------------------
Sluta fira S:t Patrick's day. Om ni inte själva har någon koppling till att Saint Patrice öppnade de första kristna klostren på Ulster, vill säga.
Så jävla löjlett.
-----------------------------------
För övrigt är jag ganska taggad inför dagens plugg. Jag kommer bara aldrig igång.
Jag vill inte städa. Vill inte.
-----------------------------------
S går om! Nu vänder det!
-----------------------------------
Rätt låt vann för övrigt. Men Loreens image är verkligen störigt undvikande. Hela hennes väsen är baserat på att vara just ett...väsen.
-----------------------------------
Jävla övergångsfas. Innan man flyttar alltså. Som att leva och prata på inandning. Hela tiden.
-----------------------------------
Sluta fira S:t Patrick's day. Om ni inte själva har någon koppling till att Saint Patrice öppnade de första kristna klostren på Ulster, vill säga.
Så jävla löjlett.
-----------------------------------
För övrigt är jag ganska taggad inför dagens plugg. Jag kommer bara aldrig igång.
onsdag 7 mars 2012
Mars - luften, längtan och den bitterljuva symfonin.
Ja, nu är ju inte The Verve ett av mina favoritband. Men ändå tillräckligt bra för att förtjäna en allusion i ett blogginlägg.
Nog så.
--------------------------
Jag ser på bilder som gamla vänner har lagt upp nyligen på facebook. Jag tänker på vad jag gjorde samtidigt som de där bilderna togs. De sitter i ett tält i Värmland och dricker öl och skrattar. Sånt här nordiskt idylljus på deras solbrända kinder.
Men jag var ersatt. Själv var jag i Malmö och drack vitt foot of africa-vin direkt ur boxen på väg genom pildammsparken, mot stadion för att se MFF - Gais.
När allt annat har varit förgängligt har MFF funnits kvar.
Och det finns en del matcher som aldrig lämnar minnet. MFF-Gais den 31 maj 2009 är en sådan match. Det blev 2-2 Jiloan Hamad gjorde 2-1 till Malmö strax efter paus (jag missade det målet för jag stod i ölkön), Wanderson do Carmo gjorde båda Gais-målen.
2009 var ett pissår.
2009 var känslan av att ha en bit pappkartong, som någon lagt i blöt och låtit torka i solen, innanför bröstkorgen.
2009 hamnade MFF typ sjua eller nåt i tabellen.
Ett jävla pissår.
---------------------------
Mars och jag. Att dra ett andetag och andas ut.
Att känna ensamheten nära, men kunna välja bort den.
Det är någonstans här det börjar. I mars.
Den 15 mars 2010 spelade MFF allsvensk bortapremiär, också mot Gais. Johan Dahlin räddade en straff. Det blev 0-0.
Jag hade börjat plocka upp bitarna som for all världens väg 2009 och börjat lägga dom till rätta.
MFF skulle så småningom bli mästare. Och jag skulle hitta ett hem, en egen lägenhet i en stad som jag kände ville kalla sig min.
Hur vi tillsammans klarade av de där vardagskamperna som det känns som att alla förväntar sig att klara av, MFF och jag.
Som att slå Gefle borta med 3-1 på en leråker. Ordna en lägenhet.
Malmö FF hade fram till den 15 september 2010 glömt hur det kändes att vara vacker.
Och jag själv hade aldrig känt mig så vacker.
Jag drar in ett djupt andetag av mars ikväll och jag kan under utandningen förnimma varenda känsla jag har haft tillsammans med MFF.
Ge mig Allsvenskan 2012. Ge mig bara, för mina lungor har en jävla massa plats för så mycket mer.
Nog så.
--------------------------
Jag ser på bilder som gamla vänner har lagt upp nyligen på facebook. Jag tänker på vad jag gjorde samtidigt som de där bilderna togs. De sitter i ett tält i Värmland och dricker öl och skrattar. Sånt här nordiskt idylljus på deras solbrända kinder.
Men jag var ersatt. Själv var jag i Malmö och drack vitt foot of africa-vin direkt ur boxen på väg genom pildammsparken, mot stadion för att se MFF - Gais.
När allt annat har varit förgängligt har MFF funnits kvar.
Och det finns en del matcher som aldrig lämnar minnet. MFF-Gais den 31 maj 2009 är en sådan match. Det blev 2-2 Jiloan Hamad gjorde 2-1 till Malmö strax efter paus (jag missade det målet för jag stod i ölkön), Wanderson do Carmo gjorde båda Gais-målen.
2009 var ett pissår.
2009 var känslan av att ha en bit pappkartong, som någon lagt i blöt och låtit torka i solen, innanför bröstkorgen.
2009 hamnade MFF typ sjua eller nåt i tabellen.
Ett jävla pissår.
---------------------------
Mars och jag. Att dra ett andetag och andas ut.
Att känna ensamheten nära, men kunna välja bort den.
Det är någonstans här det börjar. I mars.
Den 15 mars 2010 spelade MFF allsvensk bortapremiär, också mot Gais. Johan Dahlin räddade en straff. Det blev 0-0.
Jag hade börjat plocka upp bitarna som for all världens väg 2009 och börjat lägga dom till rätta.
MFF skulle så småningom bli mästare. Och jag skulle hitta ett hem, en egen lägenhet i en stad som jag kände ville kalla sig min.
Hur vi tillsammans klarade av de där vardagskamperna som det känns som att alla förväntar sig att klara av, MFF och jag.
Som att slå Gefle borta med 3-1 på en leråker. Ordna en lägenhet.
Malmö FF hade fram till den 15 september 2010 glömt hur det kändes att vara vacker.
Och jag själv hade aldrig känt mig så vacker.
Jag drar in ett djupt andetag av mars ikväll och jag kan under utandningen förnimma varenda känsla jag har haft tillsammans med MFF.
Ge mig Allsvenskan 2012. Ge mig bara, för mina lungor har en jävla massa plats för så mycket mer.
måndag 5 mars 2012
Flyttrapportering: del 2.
Packade mat i en kartong.
Lindade porslin i en kalsong.
Skrev "ömtåligt" på sidan av lådan,
som om det någonsing skulle gå bra att tappa en sådan.
--------------------------
Ett litet poem från mig till er. Det är för övrigt jävligt tråkigt att vistas i min lägenhet nu.
Det är ett deppigt ingemansland. En snårig hed. Något jag har svikit.
Jag försöker öppna ett fönster men det släpps liksom inte in något liv.
Jag lever mitt liv i en boning som jag fortfarande inte flyttat in i.
Det ger mig hopp. Det är spännande. Det ger en något att se fram emot.
Men det är en dödlig form av livslust, det där med att flytta rundor.
Jag minns ju det nu.
På något sätt ett skönt tecken att det ändå känns i kroppen att rycka upp sig själv med
rötterna.
Det fanns ju en tid i mitt liv där mitt hjärta var av sten, jag kunde lämna allt och
alla jag bara bytte roll och scen. Jag stannade på den här scenen. Malmö. Sen två år. Jag
hittade en roll som jag inte vill byta bort.
Nu är det alltså inte lika lätt att flytta längre. Det går inte lika fort, det känns inte lika
lite.
Det är lätt att sakna rotlösheten. Den klär sig i en chimär av styrka och oberoende i minnet.
Den påminner ofta om de bästa stunderna. Men de bästa stunderna ligger inte bakom, de ligger
framför. Den mätta dagen är alltid störst.
Nu ska jag ringa Simone och tvätta.
Lindade porslin i en kalsong.
Skrev "ömtåligt" på sidan av lådan,
som om det någonsing skulle gå bra att tappa en sådan.
--------------------------
Ett litet poem från mig till er. Det är för övrigt jävligt tråkigt att vistas i min lägenhet nu.
Det är ett deppigt ingemansland. En snårig hed. Något jag har svikit.
Jag försöker öppna ett fönster men det släpps liksom inte in något liv.
Jag lever mitt liv i en boning som jag fortfarande inte flyttat in i.
Det ger mig hopp. Det är spännande. Det ger en något att se fram emot.
Men det är en dödlig form av livslust, det där med att flytta rundor.
Jag minns ju det nu.
På något sätt ett skönt tecken att det ändå känns i kroppen att rycka upp sig själv med
rötterna.
Det fanns ju en tid i mitt liv där mitt hjärta var av sten, jag kunde lämna allt och
alla jag bara bytte roll och scen. Jag stannade på den här scenen. Malmö. Sen två år. Jag
hittade en roll som jag inte vill byta bort.
Nu är det alltså inte lika lätt att flytta längre. Det går inte lika fort, det känns inte lika
lite.
Det är lätt att sakna rotlösheten. Den klär sig i en chimär av styrka och oberoende i minnet.
Den påminner ofta om de bästa stunderna. Men de bästa stunderna ligger inte bakom, de ligger
framför. Den mätta dagen är alltid störst.
Nu ska jag ringa Simone och tvätta.
torsdag 1 mars 2012
Haaahaaa!
Jag sprang i solsken.
Jag åt pasta till lunch.
Jag tänjde ut en muskel i knäet. Men de gör ingenting.
Jag har lagat mat med öppet fönster.
Jag har låtit tiden gå utan att oroa mig för var den tar vägen.
Jag har varit vid liv. En dag till
Visst känns det fint!
Jag åt pasta till lunch.
Jag tänjde ut en muskel i knäet. Men de gör ingenting.
Jag har lagat mat med öppet fönster.
Jag har låtit tiden gå utan att oroa mig för var den tar vägen.
Jag har varit vid liv. En dag till
Visst känns det fint!
Portlandia!
Klippte alla tre avsnitten på svtplay idag. Och visst fan är det en bra serie!
Sjuk, och lite långsam. Men så har jag ganska höga krav. Roligt, varken mer eller mindre.
..........................
Sjuk, och lite långsam. Men så har jag ganska höga krav. Roligt, varken mer eller mindre.
..........................
Estelle...
Folke Bernadotte, brorson till Gustav V - kusin till kungens farfar, mördades ju i Israel 1948 av judiska terrorister.
Hans fru hette ju Estelle, för fan. Hade Vickan fött en kille är jag övertygad om att han hade hetat Folke.
Spännande att läsa historia, ja.
-----------------------
Det gick ju bra på Debaser igår. Men jävlar vad trött jag är idag. Gå på halvfart och njuter rätt bra av att dega hemma hos E.
Hans fru hette ju Estelle, för fan. Hade Vickan fött en kille är jag övertygad om att han hade hetat Folke.
Spännande att läsa historia, ja.
-----------------------
Det gick ju bra på Debaser igår. Men jävlar vad trött jag är idag. Gå på halvfart och njuter rätt bra av att dega hemma hos E.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)