RAF Bomber Command-monumentet.

Det har diskuterats flitigt, fram och tillbaka. Om huruvida det där flygförbandet ska få sitt minnesmonument i Hyde Park eller inte. Mycket pekar mot att ett av västvärldens mest kontroversiella förband (nja efter SS kanske?) kommer att få sitt hyllningsmonument efter 68 år.

Monumentets protagonister vill påskina att de vill minnas ett förband som offrade sitt liv för att skydda det brittiska samväldet från nazisterna. Samt att alla andra förband har sitt memorial.

Visst, man kan dra det hur långt som helst. Men då ska väl SS ha sitt och NKVD också?

Det kontroversiella med the Royal Air Force Bomber Command sägs ofta handla om de totalt onödiga förintelsebombningarna av Dresden, där minst 135 000 civila fick sätta livet till. Men i huvudsak rör det sig om en betydligt mer cynisk krigföring än hämnd.

Chefen för det brittiska bombflyget, Arthur Harris, ansåg nämligen att det inte finns något som heter "civila offer" i ett industrisamhälle, eftersom alla är potentiella arbetare i en vapenfabrik, soldater eller bara uppbärare av en krigsmoral.

Den yttersta konsekvensen av detta var inte bara Dresdenbombningarna, det var snarare bara ren galenskap - ett moraliskt förfall med historiskt höga dödssiffror.

Den mest ideologiska konsekvensen av det moderna massmordet - det som kännetecknas av att bödeln har en penna i sin hand och inte ett vapen - ägde rum i Hamburg den 28 juli 1943.

Hamburg blev platsen för världshistoriens första eldstorm, åtminstone som människan skapat. Fenomenet innebär att många mindre eldar förenas till en och når sådan kraft att den stiger högre och högre, och bildar till sist en luftström som suger in syre, temperaturen ökar, elden suger in mer kallt syre och allt brännbart fattar eld. Träd expoderar, asfalt smälter och människor dör av hetta eller syrebrist.

Det drabbade området når lätt över 1000 grader och i Hamburgs fall omfattade 20 kvadratkilometer, gott och väl mer än hela stadskärnan. 45000 människor dör.

Att människor var ett mål för den cyniska krigföringen här syns framför allt av att de viktigaste industrierna var orörda. Man ville döda. Demoralisera.

Jag säger inte att de som dog det där jävla förbandet inte ska minnas.

Men förbandet i sig ska bara inte minnas med stolthet, eller hyllningar. För dess taktiska utfall var bristfälligt (den tänkta demoraliseringen innebar föga förvånande en ökad mobilisering) och dess plats i historien måste förbli en fråga om vad krig inte bara gör med sina offer, utan också sina förövare.

Till sist. Det är för övrigt på grund av RAF Bomber Commands gärningar som Sid Vicious hade ett hakkors på sin tröja. Fick jag höra. Om det är sant vet jag inte.

Min semester:

Jag spelar en hel del piano.

Just nu spelar jag de första 20 sekunderna på "Brusa högre lilla å". Bli inte imponerade för det går åt helvete.

Annars, mycket Beach Boys.

Jag och Simeon kom att samtala om sommarhits som man minns, hits som inte är plågor - utan man minns med värme.

Därför spelade jag "Guld i USA" igår.

--------------------------------------

Stefan Löfvén föreslår kvotering i bolagstyrelser. Vilken jävla kung han är.

Jag älskar kvotering. Men kommer det att funka, rent taktiskt?

---------------------------------------

Johan, Johan, Johan Dahlin! Två år till!

-----------------------------------------

Idag har jag som mål att gå ut med soporna samt mäta diametern på mitt bakre cykelhjul.

Det ska bli riktigt skoj.

Jag är lite trött på humor.

men hej sonja är fan alltid rolig.

Nu upptäckte jag också att vi båda har otroligt svårt för Zooey Deschanel.

 En av alla "skådespelare" - citationstecken eftersom hon alltid gör samma roll: lagom bohemisk (men inte överfemenistisk), sjukt kåt tjej söker medlemsskap i grabbgäng för att lyssna på riktigt skitdålig indiemusik. Typ Death cab for cutie. Gillar också star wars. Om mitt grabbgäng gör det vill säga. mihihihihih.

----------------------------------

Jag har en liten dröm om att uppnå den där hantverkarmanligheten. Stäm mig då. Inte hantverakre som i snickare eller rörmockare, utan mer urban medeltidsstad-style. Grejen är dock, att jag inte vill kunna något speciellt - men jag vill lite ge intrycket av att jag är en väldigt duktig skräddare.

Tjejer syr, men jag är en väldigt duktig skräddare. Lite den. Kanske att folk misstar mig för att vara från Norditalien. Man blir norditalienare av att en karl gör saker som kvinnor vanligtvis gör, fast man gör dem med en aura av genialitet.

Det gäller då att komma på något som dessutom känns modernt och nyskapande.

Tyvärr känns baka surdeg lite "old", stoppa korv involverar alldeles för mycket fingerpullande av saltade gristarmar, men kanske att folk tänker att jag kan sy - han som syr skjortor och lägger upp byxor- det skulle vara något!

Fast jag inte kan det. Jag bara sänder ut den signalen.

Det skulle vara riktigt fuktigt faktiskt, att någon säger till mig en dag att jag verkar faktiskt vara från Norditalien.
En riktigt man, fast med fingerfärdighet. Inte som svenska arbetarklassmän som mest har stora tjocka fingrar.

--------------------------------

Jag var hos Simone och Philip i Gundrastorp måndags samt tisdags. Det stör mig att jag är så jävla dålig på bull. Boule. Det stör mig ännu mer att Simone är bra.

--------------------------------

Det vaxar en mans ben på tv4 morgon nu.

---------------------------------

Jag ska dricka kaffe till klockan elva! Jag älskar att vara ledig. Danska 1an visar uppdrag granskning nu. Svenska program är fan bäst i Danmark ändå.

Lite som den svenska fattigdomen. Den är också bäst i ett land dit man kan åka med sina dreadlocks och lära små töser att tvätta fittan och ta hand om getter sen lägga ut bilder på facebook.

Vilket osökt får mig att tänka på min iPhone-fotoapp...det kommer löpande uppdateringar från mina apptivister där ute i "tredje världen".  Var så säkre. Hej för nu.

Brittisk polis om att ha portat 3000 huliganer:

 "-Vi skulle kunna porta det dubbla men vi saknar resurser, huliganismen har vuxit de senaste åren. De som slogs på 1980-talet har uppenbarligen lärt upp sina söner." 

Det här händer:

Mot Göingeskogen för att repetera med old panda days...

...samt för att besöka Simeon!

Det blir sköj! Det finns andra saker som är roliga också. Till exempel är det EM-premiär ikväll för Sverige. Men ännu roligare är att Danmark slog Holland i helgen.

Jaja, det tråkigaste av allt är att Allsvenskan håller uppe. Fuck EM.

-------------------------------------

Jag och E har köpt ett Elpiano. Är riktigt riktigt riktigt roligt. Det känns som att vi har flyttat in på riktigt i lägenheten. Jag är gärna i alla rummen och gitarrerna är upphängda, och hatthyllan i hallen är uppe och nu började det verkligen kännas som en helt jävla enorm lägenhet med helt jävla enormt mycket bra saker i. S

Jag älskar att vara här. Det är alltid lite tråkigt att åka hemifrån. Faktiskt. För här finns:

Fönstret ut mot korsningen Spångatan/Bergsgatan

Elpiano.

Gitarr.

Malmstensstolarna. Symbol för trivsel.

Elins sekretär där man kan sitta och arbeta. Och blogga.

Balkongen, där man kan bränna ryggen så att den fjällar, se hur hissen i Malmö Hilton går upp och ner på kvällen.

Dörrar.

Min tjej.

Ibland annat folk åsså.

Men nu ska jag alltså dra. Det tar fan emot.

Var 50-års fest i helgen.

Och nu orkar jag fan inte träffa släkten mer på ett tag.

Det är inget fel på dom, det var kul.

Men det är så jävla jobbigt, helt slut idag ju och då är jag inte ens bakis.

Jag är intresserad av musik....

...igen!

Jag känner att jag har varit en lite lat musiklyssnare de senaste åren. Jag vet inte riktigt varför. De har blivit bättre sen jag flyttade tillbaka till Malmö från Stockholm för snart 2 år sen.

Jag kände lite grand att jag inte lyssnat så mycket nyfiket, liksom formalistiskt och låtit rummet snurra sådär som jag vet att jag tycker att riktigt bra musik kan göra.

Nu laddade jag ner Beach Boys' Pet Sounds för några veckor sedan. En återgång till mitt absoluta favoritband under gymnasietiden.

Den skivan är så jävla bra. Och är det något som har svar på hur musik kan få en att känna hur de där valven inuti en öppnar sig så är det den för mig.

Nu laddar jag ner Ronettes första skiva. Den med Be my baby, ni vet.

 Den är också så jävla bra. Så jävla underskattad och ett typexempel på hur man skiter i musik för att det är förknippat med tjejiga b-filmen Dirty Dancing och tjejighet i största allmänhet.

Men det ligger något lite...A Woman's story över den skivan. Inte bara med tanke på Phil Spector, psykot som producerade The Ronettes och senare gifte sig med sångerskan Ronnie och misshandlade henne - utan också med tanke på hur deras röster (ja hela ljudbilden) fångar den där längtan efter närhet och bekräftelse, den där ständiga väntan på att bli sedd och framför allt behovet av upprättelse i kärlekens tecken.

----------------------------------
Jag smälter aldrig riktigt inför Joni Mitchells Blue och jag kommer aldrig att bli ett Beatles-fan.

Nåväl, jag ska ge Sgt Pepper en chans i alla fall nu.

Men Van Morrisons Astral Weeks är en bra skiva som jag upptäckte ikväll. Madame George är fin.

----------------------------------