Debaser Malmö.

Har sugit två fredagar i rad nu.

Avgå!

Registerar:

åh jag älskar Doctors på tv4. Här är topp tre gynekologens svar på vad kvinnor helst av allt vill ha:

3. Bra sex.
2. Normal mens
1. Bra hud.

Jag som undrat så länge.

Det här med sömn...

Den talangen tycks ha gått mig förbi.

Jag hade den inte ens som barn.

Och det är fortfarande ingen som har något vettigt svar på det lakoniska konstaterade som Verner von Heidenstam yttrade för mer än hundra år sen:

"Jag vet ej, varför jag vaken sitter, fast dagen ingen glädje skänkt."

Således, jag hade inte talangen som barn och jag har den fortfarande inte. Jag har lyckats kompensera en del genom träning, men ännu är det där med att somna (nykter) inte riktigt mitt gebiet.

Eller det är som en oförutsägbar förbannelse. Ibland är det som förgjort. Som för alla andra människor.

Det är egentligen inte mina insomningsproblem - eller för all del min sängfobi som är intressant här (ja jag har något som påminner om en klaustrofobisk känsla inför att över huvudtaget lägga mig i sängen - kanske en rädsla att lämnas åt mina tankar som ett as lämnas åt korparna)

Ibland kan det trots det hjälpa att spä på bilden av sig själv som ett ensamt kadaver. Paradoxen, att skrämmas av den ständiga skräcken att lämnas enam - och att samtidigt söka den som en sista utpost av trygghet, kan ge mig sinnesro.

Jag provar att bära på sår utan minsta hopp att de någonsin ska läka. Att inför mitt inre spela upp bilder där jag slits itu och töms på blod och energi...

...kan det vara där? Att strypa fladdret i hjärtat - liksom med våld?

Fan vet.

Den skrämmer mig inte längre i alla fall.

Sömnlösheten.

Den finns där, den kommer alltid finnas där. Oftare i april och maj än i september och augusti.

Jag ska aldrig göra om misstaget att tro att den är försvunngen - bara för att det råkar vara just någon av de senare månaderna. Det lager av skam som sömnlösheten därmed för med sig har jag råd att vara utan.

Förväntningen att alltid må bättre än innan - det är kanske den som får oss att vara sömnlösa för första början?

En vecka har gått...

..sen sist.

Och jag har hunnit med att komma hem från Göteborg. Dricka kaffe hos Tez under fredagen, ännu i lycklig ovisshet om den då pågående massakern i Norge.

...............

Jag har varit på derby i Helsingborg. Jag har kollat på halvkass stream av Rangers - MFF och supit mig packad.


..........

Jag har jobbat.

..........

Jag har köpt nya skor.

..........

Jag har hatat kommentarsfält på internet. Demokratin där är en jävla myt.

..........

Jag har tröttnat på folk.

Jag blir aldrig mätt på andra.

Sådär, nu är jag på banan igen. Ska försöka få ur mig något vettigt snart vad det lider. (ofta handlar det här mest om att få proppen ur - börjar jag väl skriva så kommer en jävla massa.)

Göteborg.

Jag mötte en vän i folkets park igår. Han sa att han skulle köra till Göteborg om en halvtimme.

Jag hängde på.

Sitter hos Simone och dricker ölen som jag fick som gåva när jag lånade ut min lägenhet i lördags.

Sommaren bjuder ofta på just det här. En ovisshet när du vaknar om var du kommer somna på natten.

Det beror helt klart på ledigheten. Till stor del.

Men det rastlösa och hoppfulla sinnet som ljuset, värmen och de omgivande människornas surrande rörelse för med sig ska inte utgöra en underskattad faktor i sammanhanget.

Klipphällar i kvällssol. Lunch i Haga. Löpare i Slottskogen.

Jag sitter som tungan på livets våg.

Men inväntar inte att sköljas upp på land.

Inte ännu.

Tre timmar sömn.

Inatt.

Inte lönt att somna. Rädd för att somna. För då kanske jag skulle försova mig till flyget.

Rädd för att inte somna - för då skulle jag bli trött idag.

Resultatet blev snarare en enorm vulkanisk trötthet där golvet fullkomligt rämnar under mina fötter.

Men nu är jag hemma i mitt Malmö, som sagt.

Och innan jag somnar funderar jag lite på hur den här dagen började i London.

.................

Saknade växelpengar till nattbussen. Panik! Skulle jag missa flyget? Sprang hem till huset i L-ham. Rånade T:s roomie på mynt medan denne fortfarane låg och sov och sprang tillbaka.

Jag hann. Men jävlar vad svårt det var att hålla ögonen öppna medan jag korsade London från öst till väst.

Väl på Victoria Station fick jag en halvtimme med min egen musik i öronen. Skönt att nå något som åtminstone påminde om lugn och ro i kroppen inför incheckning och boarding.

Omständiga jävla flygplatser fick mig att irritera mig på:

Äcklig halvdvärg till amerikan som säger till Speedy-boarding-passagerarna när deras kö stannat:

"Guess that speedy booking isn't that speedy after all"

Fuck you, you retarded cunt.

Därefter ytterligare en äcklig amerikansk unge i glasögon som mest bara var töntig. Och säkert sex år gammal...

.....................

Jag upptäckte till munter förvåning att min basilika-odling (ett plantage bestående av 70 plantor som jag har i mitt fönster) ger mycket riklig skörd.

Jag var därför tvungen att gallra i krukorna och göra pesto av grödorna.

Säkert upp i 75 cl pesto redan. Och där är inte min veganska pesto inräknad!

Känns bra att vara en redig självförsörjande bonde.

..........................

Ska aldrig mer resa med bagage. Reste utan handbagage idag! Underbart!

..........................

Lade in en pris snus precis. Njuter av att bli riktigt jävla skittrött innan jag borstar tänderna och sover ikapp imorgon.

..........................

Jag är jävligt härjad just nu. Sliten och slut som artist. Men jag kände mig oerhört glad över att...ja..jag vet inte, jag är kanske glad över att ha fått suga märgen ur livet lite.

.........................

Mamma: Varför är du trött? Har du inte haft semester?

Det är när man upptäcker hur lite ens föräldrar förstår som man är glad över att inte tillbringa alltför mycket tid i deras närhet.

Ett intryck:

Jag gillar att det blev lite A terrace at The Den-tryck på semisvartklubben jag besökte i Hackney i lördags.

När folk verkligen sjunger på dansgolvet så högtalarljudet falnar.

Inte Oh oh oh oh oh oooooh oh-Seven Nation Army-stilen.

Utan riktiga glädjeutbrott till Common People.

Eller det kanske bara var jag när Britneys fantastiska Till the world ends spelades...?