Jag springer för jag behöver lugna ner mig.

Det är ett jävla meckel de här dagarna när man jobbar till klockan nio på morgonen. Jag har bestämt idag att jag inte ska göra något vettigt alls. Förutom att fika med Hannes och träffa Simeon.

Nu har jag sprungit och så vidare. Båda benen känns fitta. Kul! Och så känner jag att världen står stilla. Kroppen förmår skicka pulsslag i samma takt som jorden snurrar.

Den där rytmen vill min kropp bara ha.

Müllevången nu. Och kaffe!

Flyttrapportering: del 3.

Nästan allt är städat.

Förutom att huet börjar bli rejält sargat nu och man är allmänt nervös över livsinvesteringen så börjar det här kännas jävligt bra faktiskt.

100 kvadratmeter.

Jag gläds åt att våren finns till för min skull. Än så länge är det en våg som jag rider på, och inte sköljer över mig.

--------------------

Jag oroar mig för att länkningen till den här bloggen från Simeons blogg inte är helt up to date. Typ det står där att mitt senaste inlägg var om "Järnladyn".

Det är i och för sig lite roligt, eftersom jag såg den filmen ganska nüligen. Och vad tyckte jag? Hääh, still not loving Maggie.

--------------------

Jag har ett pågående projekt på gång (sånt som man kan ha när man har mycket fritid och inte ägnar allt åt att spela Football Manager, onanera eller röka gräs) och det är att göra kråkan - yogaställningen alltså - jättelänge. Det går bra; än så länge har jag 30 andetag. Men jag ska upp i 60. Återkommer om detta.

--------------------

Nu ska jag passa på att njuta av att flytta till en jävla skitstor lägenhet, värmen, fotbollspremiär, av att Simone är nere i Skåne och att jag har funnit E.

Samt lära mig Kråkan riktigt ordentligt i en minut.

Upptäckte ett litet syftningsfel i förra blogginlägget:

Alltså, att old panda days spelar på markan ikväll har inget, INGET, att göra med att Papa Dee slog sin tjej. Med ett blockljus.

20 00 på Markan.

Ikväll!

Inget samband alltså.

Inget går upp mot en fredag...

...som innehåller en riktig 90-talspastisch.

90-talet har ju ofta fått stå som ironikernas förlovade årtionde. Vilket konkret innebar att folk var väldigt rädda att tas på allvar, samtidigt som folk tog sig själva på väldigt stort allvar.

Det är inte svårt att veta att klippet ovan är på skämt. Men man vet ju aldrig med förlagan. (som för övrigt också är både skitbra och lite obehaglig)

Den innehåller, förutom Emrik då, Sveriges populäraste kvinnomisshandlare, Papa Dee!

Ikväll spela Old Panda Days på hemmaplan. Markan Hässleholm. Vi ses!

Håller på med en c-uppsats nu och jag är jävligt trött på uppsatser.

Så är det. Sen har jag varit förkyld och har min första helt lediga dag sedan förra söndagen. Generöst räknat.

Jättegeneröst,faktiskt. Men ändå.

Jag kan gott unna mig att njuta av solen som jag inte ser för att persiennerna är nere i E:s lägenhet.

Nu är det snart allsvensk premiär!

På riktigt...trodde ni på Kony-filmen?

Vi kan kalla det moralkolonialism. Du engagerar dig i alla de gulliga barnen i Afrikatt och krammar dom på futtun. Så delar du upp en film om gerillaledaren i Uganda. Och så ska man skänka pengar till Invisible Children. De fattar ju inte bättre där nere. Så vi vita måste hjälpa till att skilja på rätt och fel åt dom. Annars kommer Konnysarna och tar över.

Jag ser att det inte är helt lätt att skilja på gott och på ont på nätet.

Men för jävelen. Ugandas historia är inte en mans verk. Barnsoldaterna är inte resultatet av EN gerillagrupp som måste besegras. Filmarna bakom Kony 2012 har ju ett syfte. Och reproducerar en ideologi om att vi måste hela tiden gripa in och hjälpa till i Uganda. Ringer det inga klockor?
Är det inte lite obehagligt?

Jag blir bara så uppgiven ibland.

Det är klart att västvärlden har intresse av att regeringen i Uganda får goodwill.

Eller intresset ligger väl snarare i naturtillgångarna.

Nåväl. Nu ska jag dricka mer kaffe.

Det här med att "ha mött människor".

Träffade en bekant till min kompis Claes i helgen. Hon anförde, som argument för att hennes symboliska kapital var högre än alla andras, att hon minsann "har mött människor". Typ arbetare på verkstadsgolvet.

Det där är bara ett sånt jävla roligt argument som man bara kan dra om man vanligtvis aldrig "möter människor".

Därför gästbloggar idag Thomas. Från Teatergruppen X i en förort i Stockholm.

-------------------------

Tjena jag heter Thomas.

Jag tänkte prata om Afrika. Jag har varit i Afrika. Och mött människor i Afrika. Jag har fan till och med skrivit en låt om Afrika.

Så jag får prata om Afrika.

Afrika är inte bara ett land. Det är också tre fjärdedelar av jordens yta.

Människokroppen består till 70 % av Afrika.

Så ni kan liksom sluta ha massa fördomar om Afrika. För alla har vi Afrika inom oss.

--------------------------

Tjena jag heter Thomas. Jag kommer från en Teatergrupp i Stockholm.

Jag tänkte prata om kvinnor. Jag har varit i en kvinna. Jag har dessutom mött kvinnor. Jag har även skrivit en låt om kvinnor.

Så jag, om någon, får prata om de här frågorna.

Kvinnor är inte bara ett kön som är värt mindre än män. De är faktiskt också väldigt duktiga på att sy.

---------------------------

Så nu har Thomas bloggat klart för denna gång. Visst är det skönt med folk som vet vad de pratar om, som har MÖTT MÄNNISKOOOOOR!!

En annan som mötte människor är fångvaktaren i Auschwitz, Frank Reinhardt. Han gästbloggar imorgon om verkligheten och om antisemitism.

Väl mött!