På samma sätt...

...är det inte lite konstigt att hela Tintin-diskussionen handlar om hur vita ser på hur vita såg på svarta?

Det är ingen som pratar om att det är svarta barn som ska sitta på bibblan och få se en rätt så svårsmält bild av personer med samma hudfärg som de själva.

MAH-etno.

Sydnytt spelar ball musik och har en invandrare som reporter när det handlar om isolering av hus på Rosengård.

Behöver jag säga att musiken tystnar när reportaget landar i Stångby.

Det är lite det som vi kan kalla för MAH-etno. Ni vet, Malmö högskola vill vara så öppensinnig (och är det: kanske bäst i Sverige oftast) men ibland blir det lite fel.

Ibland blir MAH högskolan som i sina kataloger brukar framställa en väldigt positiv syn av vår traditionella bild av svarta. Typ att de håller danskurser. Typ att "de" är häftiga och Stångby är lite tradigare, lite mer seriöst.

Och då vita flickor som i bruna folkhögskolelinnebyxor lite småpilskt spelar trumma på afrikanens frisinnade uppmaningar.

Den här kulturen är inte MAH:s fel, den genomsyrar hela "kunskapsstaden Malmö" (ja hela västvärlden, men måste vi vara så generella?): synen på invandrare som berikare blir väldigt ofta en lek med prototyper.

Det blir invandraren som representant för en kultur, eller en mängd kulturer som blir ett alibi för jämlikhet. Inte invandraren som en individ med erfarenheter som har gjorts med hänsyn till kulturella referensramar som kanske skiljer sig från våra.

*Det finns också skildringar av invandrare i väldigt kvalificierade positioner, Malmö högskola är väldigt duktiga på det också, ska sägas. Men Sydnytt sätter fingret på just detta också när de spelar häftig musik så fort någon har isolerat ett hus i ett invandrartätt område.

Många menar...

att Tyskland förlorade andra världskriget mest på grund av att man fövägrade kvinnorna att arbeta i fabrikerna. I synnerhet då inom produktionen av vapen. Till skillnad från Storbritannien, USA och Sovjetunionen så väntade man in i det sista med att tillåta kvinnorna bygga gevär och kanoner: närmare bestämt 1943.

Tur det kanske.

---------------------------------

Sitter på jobbet nu. Näst sista passet på ett bra tag nu. Jag är mätt på det. Jag vill vara hemma hos Elin.

----------------------------------

Det konstiga med Nazitysklands extremt biologistiska kvinnosyn är att det krockade rätt så hårt med deras stenhårda ambition att uppfostra människorna.

"Warum sollten wir die Banken und die Fabriken sozialiseren? Wir sozialisieren ja die Menschen."

Varför socialisera banken och fabriker när vi redan socialiserar människorna? Typ så sa Hitler.

Detta innebar i praktiken att staten var väldigt offensiva när det kom till att uppfostra barn. Så det blev inget uppdrag kvar till kvinnorna. Förutom att laga kraut och föda barn.

-------------------------------------------------

På måndag ska jag, Elin och Sebastian till Helsingborg. Det är derby. Jag är skitnervös.

--------------------------------------------------

Imorgon ska jag se The Waitress.

Kanske.

---------------------------------------------------

Jag har jobbat hela dagen och varit på pissdåligt humör. Igår var nämligen mina föräldrar på besök, och min far har en tendens till att vara irriterande. Tyvärr blir man inte arg förrän dagen efter.

---------------------------------------------------

Den första plastikoperationen som genomfördes med silikon utfördes på en man. En penisförlängning.

De första plastikoperationerna som gjordes utfördes även dom på kukar. För att dölja omskärelse vid olympiska spel under antiken. Omskärelsen var en symbol för att man var slav, och grekerna hade dessutom lite svårt med blottade ollon. Lite som att vårt samhälle har extremt svårt för bullfittor.

Så...man tog fram nål och tråd och sydde fast djurhud...kanske. Jag vet inte vad man hade för implantat.

Men det andra är sant!

---------------------------------------------

Jag ska ha praktik i oktober. Jag är skitnervös.

---------------------------------------------
Dunkelt skrivet, dunkelt tänkt var det någon som sa.
Det stämmer. Det är därför som jag skriver så jävla dunkelt.
Av det här inlägget att döma så tänker jag tusen tankar samtidigt. Jag är helt klart socialt understimulerad och socialt varvad.
Alltså, socialt varvad, det har jag själv hittat på. Det är känslan av att vara nästan. Steget bakom. Att vara en dumleklubba i en myrstack.

Som känslan när kurslitteratur inte anländer i tid från nätbokhandeln. Och jag missar uppgifter i skolan. Samtidigt som jag ska iväg och jobba samma dag.

Det går bra, inte så, men jag bär på känslan av att vara nästan. Nästan där. Bara detta också, sen så. Nästan.

Det ska bli skönt att koncentrera sig bara på praktikplatsen. Men det är ju inte som att tanken på praktik för med sig känslan av att vara lugn, liksom.

Nåväl. Jag får klargöra lite senare vad som egentligen försiggår här.

Dunkelt skrivet...

Den 19e

Jag har konstiga ryckningar i ögat som inte vill ge med sig.

Jag tror det är någon slags stress. Övergången från att totalt kontrollera sin tid till att kontrollera den...lite mindre...har tagit ut sin rätt på mina sinnen.

Det där med att ha mycket tid som student är ju på väg att bli en svunnen epok i mitt liv. Om cirka ett och ett halvt år.

Jag är lite rädd att jag ska sluta få tid att bli bättre på saker när jag sen jobbar. Att jag inte ska orka springa, öva gitarr och piano, läsa böcker och allt annat sådant som man har tid att förkovra sig i nu när man är student och kan disponera det mesta av sin tid själv.

I oktober ska jag nämligen ha praktik, 8-16-style och det livet har jag inte riktigt levt sen jag slutade på Vittsjö sjukhem (helvetet på jorden) 2008.

Jag räknar med att vara skittrött den första tiden, men att det kommer ge med sig efter...ett år, kanske?

---------------------------

Jag kom nyss hem efter att ha jobbat. Igen. Jag börjar tröttna på det myckna arbetandet. Tre pass kvar denna månaden nu.

----------------------------

Det var längesedan jag blev sådär glad av en seger som jag blev när Malmö slog Åtvid i måndags.

Möjligen Kalmar hemma i april någon gång.

Som en förlossning genom ögonen.

----------------------------

Jag måste döda Zooey Deschanel. Jag hatar verkligen hennes karaktär (hon är ju samma roll överallt) i "New girl" och "500 days of summer".

Bohemiskt undergiven.

Kommer tillbaka till det en annan gång.

Börjar bli hungrig nämligen.

Hen?

Jag jobbar. Jag dricker kaffe och jag springer. Skulle det här vara en riktigt blogg, där jag berättar vad det är jag gör just nu just idag, så hade den sett likadan ut som för två år sen, när den började.

Det vore ju tråkigt.

Jag går också i en ny skola. Det är slappt, men trevligt. På torsdag får jag reda på var jag har praktik.

Praktik ska jag ha i nästan två månader under hösten. Sug på den.

-------------------------------------------

Jag hatar landslagsuppehåll. Snart spelar MFF igen, det är välkommet.

Vi slapp dessutom tvångsbussningen till Helsingborg. Den 24 september ska jag, Elin, Sebbe och möjligen några till istället göra kaoz med Maria Station.

Fedt.

-----------------------------------

Ja DN förbjuder alltså hen i sina nyhetstexter i någon form av kvasiprovokation. För egentligen är det ingen nyhet, och egentligen är det inget som DN är ensamma om.

Därför är det onödigt att överhuvudtaget säga någonting om det.

"Det var så pass aktuellt med hen att vi kände att vi var tvungna att gå ut med ett statement", sa Björn Wiman i SVT nyss.

Och menar att det skulle sticka ut för mycket i nyhetstexter med hen.

Såhär: Språket ska vara beskrivande av verkligheten. Det ska på något sätt vara länken mellan den bild jag ser och den bild du ser. Språket är själva kravet för att den bilden ska vara gemensam.

Ser vi då en han, så säger vi "han". Ser vi det inte så säger vi det inte. Det är i de senare fallen som Hen är relevant: när kön är irrelevant. Det är faktiskt väldigt ofta: "busschauffören", "lapplisan/p-nissen", "läraren", "landshövdingen" o.s.v. Ser vi då en "hen" så skriver DN en han. Och det är väl där problemet ligger.


Jag kan också se 'risken' med att hen är stickande, men det sker ju bara om språket används fel. Och hen kan ju heller inte ersätta alla könspronomen.

Jag menar, mycket av formulerandet av makten i samhället grundar sig på kön, och då skulle det bara verka osynliggörande om vi slutar se det och dessutom slutar formulera det i språket. Olika förutsättningar, olika ord.

Dessutom är det någon slags akademisk von oben-attityd, det där med att använda språket annorlunda per automatik ändrar synsättet på något.

Det kan jag ha lite svårt för.

Men ändå, inte ska DN "förbjuda" ordet hen. Det är väl bara att inte stänga dörren till han/hon.

Birro

Marcus Birro skriver i sin bok att han var otrogen mot sin sambo med en tjej tvärsöver gården. Sambon som var utelåst fick sova i trappan och han själv satt tillsammans med sitt vänstreprassel och skrattade åt sin flickvän när hon gick ut på gården för att kissa.

Nu talar han ut om sin tidigare svinighet i en ny bok.

Jaha? Jag kan inte riktigt hjälpa att jag blir vansinnigt provocerad av det beteendet.

Ångrar han sig? Säkert.

Har han återgäldat de människor som har blivit skadade av hans beteende? Säkert inte.

Kommer han tjäna fett med cash på att exploatera sin egen svinighet? Säkert.

Jag vill inte trycka på att han är katolik, så inga jämförelser där, men visst fan är det endast förunnat riktiga svin att köpa avlatsbrev i bikten och sen sälja dem?

--------------------------------------

Svängde inom Bjärnum i helgen för 75-års kalas och kräftskiva.

På 75-års-kalaset var min mormors bonusbarn där. Han är polis i Helsingborg.

Två saker: det är inte helt konstigt att man är misstänksam och lite fördomsfull mot:

1. Poliser

2. Helsingborgare

Nu lämnar vi det ämnet.

--------------------------------------

Jobbar tre pass den här veckan. Går också i skolan. Tar ett djupt andetag och hoppas på att jag är hel när jag kommer ut på andra sidan.

---------------------------------------

Uppdrag: Östra Malmö

Jag har det senaste året orienterat mig ordentligt i västra Malmös stadsdelar. Mycket av det har kommit sedan jag träffade min sambo, som härrör från nämnda trakter.

Jag har under den tiden lärt mig Djupadal, Ribersborg, Hyllie och Slottstaden. Bara för att nämna några.

Nåväl, jag känner att det är så spännande det här med att upptäcka nya platser att jag vill utvidga mitt äventyr österut.

När jag kommer tillbaka tänkte jag göra en "Göran Kropp" och hålla föredrag för Volvos ägarstiftelse om inspiriation och aktivt, positivt ledarskap för 68 000 kr halvtimmen inkl moms.

Jag känner att jag glider ifrån ämnet.

Återigen: NÅVÄL.

Igår tog jag cykeln och for min väg längs med Föreningsgatan, upp förbi Sallerupsvägen (där jag var med min pappa en gång för längesen och åkte dieseltruck) och till slut till Bulltofta.

Platsen där Sveriges enda flygkapardrama utspelade sig.

Historiens vingslag slog som salta tångruskor mot min kind.

Jag bestämde mig för att utnyttja friluftsområdet för att springa lite. Sen cyklade jag hem.

Fast då på Industrigatan (där Zlatan en gång terroriserade filantroper som ville hjälpa de stackars gatuprostituerade) och sen över S.t Knuts väg.

Platsen som jag har en vits om:

Varför gillar inte människor på S:t Knut svarta?

....

...

De är rasHipster.

Skolstart, några idioter och en dementi

Började skolan igår.

Om det finns människor som fyller på sina energireserver av att vara i en miljö med mycket människor, så är jag inte en av dem om jag säger så.

Laddar på morgonen innan jag cyklar iväg och på eftermiddagen när jag kommit hem.

Det man alltid räds i en sådan situation är att man ska fastna i det beteendet. Att man inte vill gå och lägga sig för att man då snart ska vakna och därmed gå till jobbet/skolan.

Sådana jobb har jag haft, och alla nya situationer och sammanhang jag ska ställa in mig in för är sådana. Åtminstone till en början.

Kraftdränerande. Men ändå trevligt. Jag tror att det rättar till sig.

------------------------------------------

EN DEMENTI: Elin blev alltså mindre arg än jag väntade mig av att jag tvättade soffklädseln i tvättmaskinen. Faktum är att hon inte blev speciellt arg alls, faktiskt, som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Snarare...lite ledsen först. Nåväl, hon uppskattade inte att bli framställd som "regeringen", och det har jag förståelse för.

Så...förutom att hon reglererar orden i min blogg, så är hon ingen regering. Och hon blir framför allt inte arg när man tvättar soffan i tvättmaskinen.

-------------------------------------------

Några som också, eller förlåt, däremot borde lära sig något om demokrati är MFF:s styrelse. Vilka jävla idioter som tror att vi accepterar att bli tvångsbussade till Helsingborg. Polisen spelar också en viktig roll i det här ska sägas. Men först av allt:

Alla som åker på bortamatcher vet att det sällan är särskilt hätsk stämning, men skulle man behöva säkerhetsreglar att hålla i så vet man att den största säkerheten man har är att åka tillsammans med sina medsupportrar. Vi är samlade, vi går till matchen och oftast söker ingen i de leden konfrontation.

Det är lite charmen med bortamatcher också, att vara tillsammans.

Polisen är inte mycket till hjälp, som supporter är du i stunden helt rättslös och mannen i blått skyddar i första hand allmän och privat egendom samt det man brukar kalla för tredje man. Det är också därför de gillar bussidén, så att de kan dra alla över en och samma huligankam och vi förväntas vara tacksamma för att polisen slipper stå passiva vid misshandlingar.

Så. Nu ska vi alltså splittras upp i bussar (för de som vill) och tåg (för de som vägrar att bli tvingade in i en buss) och snedresenärer. Rättsäkereheten, säkerheten och demokratin hotas i ett och samma slag.

Jag har sällan varit med om inkompetens som lyckas pricka in så många allvarliga fel och brister i tänkandet som INTE beror på slarv.

Människor skjuter varandra i den här staden och då kraftsamlar polisen och näringslivstopparna i MFF:s styrelse för att begränsa vanliga människors röreslefrihet.