...bör tänka en gång till före de börjar debatterar strukturer.
Jasenko Selimovic skrev en fin text. En trevlig litterär genre, med lite för många förminskande "min vän" i. Men ändå. Han skrev en mysig text om hur Sverige också är ett bra land för invandrare.
Han uppvisade också en enorm okunksap om vad Jonas Hassen Khemiri egentligen ville ha sagt. Vilken diskussion han egentligen ville ha.
Och nej, det är inte "skönt" att vi äntligen har en debatt kring de här frågorna. Inte på det här sättet, för vi står och stampar på samma ställe som vi har stått och stampat på i 25 år.
Att slå hål på den sociologiska diskursen om sociala, rasistiska och sexistiska strukturer har länge varit en av liberalismens legio. Det räcker med lagstiftning. "Alla får ergo; alla kan".
Det är också därför liberalismen är en ideologi som främst är applicerbar för en välbemedlad medelklass. Har alla samma förutsättningar.
Om någon då ber en liberal förklara varför män tjänar mer än kvinnor, eller varför människor upplever sig ha ett "halvt medborgarskap" bara för att de inte har en vit hy, så svarar liberalen med anekdotisk bevisföring. Alltid i samma stil:
"Jag har minsann en kvinna på mitt jobb och hon tjänar bättre än jag, alltså finns ingen strukturell diskriminering av kvinnor."
"Ingvar Kamprads farmor var invandrad från Sudettjeckien, ergo: ingen strukturell diskriminering av invandrare."
Folkpartister vet inte skillnaden mellan normerande och beskrivande.
Lagboken är normerande. Hur verkligheten "helst" ser ut. Inte hur verkligheten egentligen ser ut.
----------------------------------------
En annan sextiotalist som bör hålla käften är Jonas Gardell. Apropå sexismen gentemot Danny Saucedo så menar han att han får tåla skämt om att bli tagen bakifrån på grund av hur han klädde sig.
"Ingen har reagerat på skämtet att "Jonas tar mark i Gazaremsan"(verkligen ingen???), därför får jag säga vad jag vill."
Sedan 'skämtade' han om trettio år yngre Anton Hyséns sexiga kropp. Jag är inte moralist, men någon slags jävla maktanalys kan du väl ha, Jonas?
"Fuck you if you can't take a joke", sa han då.
Moget, Jonas. Nu har du fått tala i trettio år. Släpp fram någon annan nu.
torsdag 28 mars 2013
onsdag 13 mars 2013
Förlåt, Denise!
Jag vet att jag har talat illa om Denise Rudberg förut.
Jag hade rätt då. Jag tar inte tillbaka det.
Men idag var hon klok när hon uttalade sig om Jan Josef.
Hon är vad man skulle kunna säga dum, fast smart.
I motsats till Carolina Gynning som är smart, fast dum.
Mer om mina känslor om den sistnämnda har Åsa Linderborg skrivit här.
Jag hade rätt då. Jag tar inte tillbaka det.
Men idag var hon klok när hon uttalade sig om Jan Josef.
Hon är vad man skulle kunna säga dum, fast smart.
I motsats till Carolina Gynning som är smart, fast dum.
Mer om mina känslor om den sistnämnda har Åsa Linderborg skrivit här.
tisdag 12 mars 2013
Janne Josefsson på demokratisk odyssé genom Sverige.
Ja, Janne Josefsson har det jobbigt just nu. Han lider något fruktansvärt av ett hårt slag av helt-jävla-dum-i-huvudet-sjukan.
För ett tag sen började jag ana symtomen då jag skrev det här inlägget.
Nu är han aktuell för att han kallade Maria Sveland överexponerad (hon är kvinna (NAJ!) och är väldigt ofta det enda läsvärda i en tidning som DN där allt annat är annonser och...typ...Johan Esk) och för fascist (ja, hon gillar SCUM-manifestet och Janne hänvisar också till dokumentären Könskriget – ni vet, den som blev fälld i granskningsnämnden för partiskhet).
Dessutom sa han att Maria Sveland är feg, eftersom hon tycker att man bör våga vägra ta debatter. Som om det är en demokratisk rättighet att ringa Maria Sveland och debattera frågan "Får jag knulla dig med ett baseball-trä?"
Eller varför inte frågan "Har vi för många HIV-smittade negrer i Sverige, bör vi kanske reglera invandringen?"
De frågorna är ju sannerligen relevanta för samhällsutvecklingen. De är verkligen värda att diskutera, Janne. Tar du alla själv?
Dessutom är Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige en fascistorganisation, enligt Janne Josefsson.
Det är så typiskt Mussolinisar och svartskjortor nämligen att ta hand om misshandlade kvinnor och tjejer som blivit våldtäktshotade på nätet.
Frågan är om Janne själv är beredd att ta den här debatten. Eller, känns det kanske lite tråkigt med rubriken "Är Janne ett överklassvin som är helt sjuk i huvudet?"?
Tycker att det är min demokratiska rättighet att Janne deltar ändå.
(Jag har inte kommentarsfält här, men Janne kan skicka sitt svar till pjatorst@gmail.com)
För ett tag sen började jag ana symtomen då jag skrev det här inlägget.
Nu är han aktuell för att han kallade Maria Sveland överexponerad (hon är kvinna (NAJ!) och är väldigt ofta det enda läsvärda i en tidning som DN där allt annat är annonser och...typ...Johan Esk) och för fascist (ja, hon gillar SCUM-manifestet och Janne hänvisar också till dokumentären Könskriget – ni vet, den som blev fälld i granskningsnämnden för partiskhet).
Dessutom sa han att Maria Sveland är feg, eftersom hon tycker att man bör våga vägra ta debatter. Som om det är en demokratisk rättighet att ringa Maria Sveland och debattera frågan "Får jag knulla dig med ett baseball-trä?"
Eller varför inte frågan "Har vi för många HIV-smittade negrer i Sverige, bör vi kanske reglera invandringen?"
De frågorna är ju sannerligen relevanta för samhällsutvecklingen. De är verkligen värda att diskutera, Janne. Tar du alla själv?
Dessutom är Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige en fascistorganisation, enligt Janne Josefsson.
Det är så typiskt Mussolinisar och svartskjortor nämligen att ta hand om misshandlade kvinnor och tjejer som blivit våldtäktshotade på nätet.
Frågan är om Janne själv är beredd att ta den här debatten. Eller, känns det kanske lite tråkigt med rubriken "Är Janne ett överklassvin som är helt sjuk i huvudet?"?
Tycker att det är min demokratiska rättighet att Janne deltar ändå.
(Jag har inte kommentarsfält här, men Janne kan skicka sitt svar till pjatorst@gmail.com)
måndag 11 mars 2013
Det står i expressen...
...att Håkan Hellström har en bakgrund som trummis i Broder Daniel.
Hur mycket måste Håkan Hellström göra för att Håkan Hellström ska ha en bakgrund som....Håkan Hellström?
------------------------------
Jag fattar inte att Margit Silberstein arbetar som politisk kommentator på SVT. Hon är så ogenerat politiskt färgad och ger ett sådant inkompetent uttryck.
Det är inte i klass med Tommy Engstrand, men ändå.
------------------------------
Miljöpartiet ville påverka i flyktingfrågan. Fick REVA. Känns det bra?
Retar mig som fan på dem nu. De vill odla imagen av att vara flyktingvänliga men är i själva verket förrädarna bakom den flyktingpolitik som råder nu.
Miljöpartiet är nya Folkpartiet.
"Visst ska de integreras i Sverige, men inte fan på mina barns dagis" *blink-bakom-media-glasögon*
---------------------------------
Nu är inte Margit Silberstein en konstigare rekrytering än Håkan Juholt. Men är det meningsfullt att hugga ner träd, göra papper och trycka en bok som konstaterar att det var – och hör och häpna nu – POLITISKA ÅSIKTER (huh?) som avgjorde valet av Håkan Juholt som partiledare?
----------------------------------
MP - en rättvis politik men som inte hotar den bostadsrätt på Mariaberget som onkel Gottfrid har lovat att köpa till dig.
MP - Pappas aktieportfölj förblir ohotad.
MP – Plugga "hur skratta åt människor som beställer Hawaii-pizza utan att förväxlas för en stekare?" 7,5 hp.
Heja Bajen!
----------------------------------
Det här inlägget kanske var lite elakt. Möjligen det mest kulturkonservativa jag kommer att yttra. Men så sitter jag också och jämför mig själv med den här artikeln.
Ta inte det här på fel sätt nu. Jag gillar Göteborg. Simeon bor i Göteborg.
Men jag sitter och läser artikeln från Spionen och föreställer mig artikelförfattarens höger-göteborgska och jag slås av svallvågor av förståelse. Kanske en viss förståelse för alla de människor som säger att de hatar Göteborg (aldrig riktigt fattat den aversionen faktiskt).
Men ännu mer och framför allt för alla som hatar Sverige.
Verkligen.
"Saker som också tjejer utan hår under armarna gillar".
Det är ju också ett debattklimat.
Hur mycket måste Håkan Hellström göra för att Håkan Hellström ska ha en bakgrund som....Håkan Hellström?
------------------------------
Jag fattar inte att Margit Silberstein arbetar som politisk kommentator på SVT. Hon är så ogenerat politiskt färgad och ger ett sådant inkompetent uttryck.
Det är inte i klass med Tommy Engstrand, men ändå.
------------------------------
Miljöpartiet ville påverka i flyktingfrågan. Fick REVA. Känns det bra?
Retar mig som fan på dem nu. De vill odla imagen av att vara flyktingvänliga men är i själva verket förrädarna bakom den flyktingpolitik som råder nu.
Miljöpartiet är nya Folkpartiet.
"Visst ska de integreras i Sverige, men inte fan på mina barns dagis" *blink-bakom-media-glasögon*
---------------------------------
Nu är inte Margit Silberstein en konstigare rekrytering än Håkan Juholt. Men är det meningsfullt att hugga ner träd, göra papper och trycka en bok som konstaterar att det var – och hör och häpna nu – POLITISKA ÅSIKTER (huh?) som avgjorde valet av Håkan Juholt som partiledare?
----------------------------------
MP - en rättvis politik men som inte hotar den bostadsrätt på Mariaberget som onkel Gottfrid har lovat att köpa till dig.
MP - Pappas aktieportfölj förblir ohotad.
MP – Plugga "hur skratta åt människor som beställer Hawaii-pizza utan att förväxlas för en stekare?" 7,5 hp.
Heja Bajen!
----------------------------------
Det här inlägget kanske var lite elakt. Möjligen det mest kulturkonservativa jag kommer att yttra. Men så sitter jag också och jämför mig själv med den här artikeln.
Ta inte det här på fel sätt nu. Jag gillar Göteborg. Simeon bor i Göteborg.
Men jag sitter och läser artikeln från Spionen och föreställer mig artikelförfattarens höger-göteborgska och jag slås av svallvågor av förståelse. Kanske en viss förståelse för alla de människor som säger att de hatar Göteborg (aldrig riktigt fattat den aversionen faktiskt).
Men ännu mer och framför allt för alla som hatar Sverige.
Verkligen.
"Saker som också tjejer utan hår under armarna gillar".
Det är ju också ett debattklimat.
lördag 9 mars 2013
Också ett tempo
Tog slut i torsdags jag orkar inte mer högst fem knop i medvind.
Jävlar vad det blåser motvind. Vad är det som har hänt? Är det ljuset? Vinden? Värmen eller kylan?
Elinors debut på La Couronne i torsdags gjorde mig i alla fall stolt.
Och Anders och Måns på slagt igår var fan top class.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe till och hoppas att jag bryter mig loss ur den här Lützendimmiga tillvaron.
Fan va trött jag är.
Jävlar vad det blåser motvind. Vad är det som har hänt? Är det ljuset? Vinden? Värmen eller kylan?
Elinors debut på La Couronne i torsdags gjorde mig i alla fall stolt.
Och Anders och Måns på slagt igår var fan top class.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe till och hoppas att jag bryter mig loss ur den här Lützendimmiga tillvaron.
Fan va trött jag är.
onsdag 6 mars 2013
Bonnie, Johansson och Tuula
Åren under 1930-talets första hälft befinner sig samhället i något slags paniskt stiltje. Den ekonomiska krisen bidrog inte minst till känslan av att samhället var ohållbart, ingenting händer, något måste göras. Kapitalismen genomgick sin största förtroendekris hittills, och fattigdomen var utbredd.
Det är här som vårt svenska välfärdsbygge tar sin början. Det är också under den här tiden som idéerna om att mörda 10 miljoner människor i Tyskland börjar gro.
Något drastiskt måste göras. För världen stod på något sätt märkligt stilla, på samma gång som den utvecklades väldigt snabbt. En företeelse som präglade den här tiden var att brottslingar blev – populära! I USA är den här perioden känd som "Public Enemy-eran".
Under en omfattande rånturné vinner Bonnie and Clyde det amerikanska folkets hjärtan. De är ett slags Brangelina för sin tid. Al Capones populistiska affärsverksamhet hade vid den här tiden också lyckats få en hel del sympatisörer. Han, en superstjärna.
Och det är många som njuter när bankrånaren John Dillinger gäckar den amerikanska polisen, då han rymt från sin fängelsevistelse.
Göinge hade 1932-34 sina egna rikskända Public Enemies i Bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson. De blev, även de, några slags Robin Hood figurer i människors ögon efter att ha flinat myndigheterna i ansiktet under sina stöldturnéer.
Nu kör Aftonbladet och Expressen på stort om Tuula Lavikkala. En skoladministratör i Gävle som misstänks ha förskingrat 20 miljoner från kommunen. Jag ler nästan själv när jag skriver detta, och det känns som att det på något vis är en litterär/medial genre vi talar om här. Folk är både indignerade, fascinerade och sympatiserande över vad hon har gjort. Och kvällspressen har något slags Tom & Jerry upplägg kring hela historien i stil med "Så lyckades hon lura kommunen" eller "Så flydde Tuula".
Det är ganska spännande, om man i sin tur vill passa tillbaka bollen till samhällsklimatet. Är det uppgivenhet i förhållande till myndigheterna som skapar grogrund för sådan journalistik, för sådana här företeelser?
Samhällets fiender verkar onekligen inte vara människornas fiender alltid.
Det är här som vårt svenska välfärdsbygge tar sin början. Det är också under den här tiden som idéerna om att mörda 10 miljoner människor i Tyskland börjar gro.
Något drastiskt måste göras. För världen stod på något sätt märkligt stilla, på samma gång som den utvecklades väldigt snabbt. En företeelse som präglade den här tiden var att brottslingar blev – populära! I USA är den här perioden känd som "Public Enemy-eran".
Under en omfattande rånturné vinner Bonnie and Clyde det amerikanska folkets hjärtan. De är ett slags Brangelina för sin tid. Al Capones populistiska affärsverksamhet hade vid den här tiden också lyckats få en hel del sympatisörer. Han, en superstjärna.
Och det är många som njuter när bankrånaren John Dillinger gäckar den amerikanska polisen, då han rymt från sin fängelsevistelse.
Göinge hade 1932-34 sina egna rikskända Public Enemies i Bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson. De blev, även de, några slags Robin Hood figurer i människors ögon efter att ha flinat myndigheterna i ansiktet under sina stöldturnéer.
Nu kör Aftonbladet och Expressen på stort om Tuula Lavikkala. En skoladministratör i Gävle som misstänks ha förskingrat 20 miljoner från kommunen. Jag ler nästan själv när jag skriver detta, och det känns som att det på något vis är en litterär/medial genre vi talar om här. Folk är både indignerade, fascinerade och sympatiserande över vad hon har gjort. Och kvällspressen har något slags Tom & Jerry upplägg kring hela historien i stil med "Så lyckades hon lura kommunen" eller "Så flydde Tuula".
Det är ganska spännande, om man i sin tur vill passa tillbaka bollen till samhällsklimatet. Är det uppgivenhet i förhållande till myndigheterna som skapar grogrund för sådan journalistik, för sådana här företeelser?
Samhällets fiender verkar onekligen inte vara människornas fiender alltid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)