Sprang en jävla massa kilometer igår. Vill inte skryta, eller snarare, jag kan för fan inte skryta för min kropp råkade polisanmäla min hjärna för misshandel idag.
Fullständigt mörbultad för fan. Men hjärnan njuter fortfarande.
Det är en fantastisk smärta i musklerna.
Jag stannade dessutom till vid ribergsborgsstranden under löprundan. Tog av mig kläderna, gav hösten fingret och hoppade i vattnet.
Blev så kickad att jag skrattade för mig själv hela vägen hem.
....................
Nu ska jag läsa litteraturteori, lägga in en snus och dricka kaffe.
.....................
Vill man så kan man komma till barbacka i Kristianstad imorgon för att lyssna på Old Panda Days!
.....................
För övrigt har jag fortfarande lyckats hålla demonerna stången.
Jävla skönt att inte jobba lika mycket, inte ha Bibi Röv som lärare och ha tentan bakom sig.
Fortsätt nu så här Johan.
Det skulle gör Daskjohan med läsare väldigt glada.
onsdag 28 september 2011
måndag 26 september 2011
Vi fasar igen...
...tillvaron, omvärlden, hjärtslagen (vad ska vi kalla det? Tillvaron?) och jag.
För er som undrar.
Jag har alltså fått en känsla av att vara ikapp, på rätt plats - att benen springer lika fort som hjärtat slår.
OCH:
Det är inte jag som har snabbat på, eller tillvaron som har saktat in.
Det är snarare som om jag kan se exakt var allt befinner sig igen, och det visar sig att det är varken speciellt långt framför, eller långt bakom.
Det är alldeles bredvid.
Det är som det alltid har varit.
Men nu ser jag det.
Inte se tillbaka, låta gå.
För er som undrar.
Jag har alltså fått en känsla av att vara ikapp, på rätt plats - att benen springer lika fort som hjärtat slår.
OCH:
Det är inte jag som har snabbat på, eller tillvaron som har saktat in.
Det är snarare som om jag kan se exakt var allt befinner sig igen, och det visar sig att det är varken speciellt långt framför, eller långt bakom.
Det är alldeles bredvid.
Det är som det alltid har varit.
Men nu ser jag det.
Inte se tillbaka, låta gå.
Seriöst?
Vart tog den här helgen vägen?
Gissa vad jag gjorde? Jo, just det, jobbade.
(Massa annat också, såklart men då låter det ju som om jag hade ett liv som inte är kompatibelt med min kommunalarbetar-kärring-bitterfitta-röker-level-pose som jag just nu avser kokettera lite kring - och SÅDÄR!: igenom föregående två rader är jag färdigkoketterad!)
.................
Att cykla i skogen under en varm septemberdag är onekligen så nära melankolin att du kan känna dess tunga andedräkt.
Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd som melankolin. I skogen. På en cykel.
Det luktar fuktigt och surt av ruttnande svampar ibland. Sommaren skrockar lite hånfullt mot hösten på någon torr grusväg, där luften är så sandig och torr att vinden stramar i ansiktet.
De lever tillsammans dagar som dessa i bokskogarna. Ibland luktar det fallna blad, ibland luktar det fortsatt grönska.
Nåväl. En skarv. En skarv som åtminstone är påtaglig och konkret. Som inte är inuti, utan ute - i skogen!
Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd, lite sådär på avstånd.
......................
Fittmalmö. Kuk. 1-1 mot Rövgnaget och Europa kan vi glömma.
......................
Heilsingborg vinner ovanpå detta güld. Jävla pack. Dö.
......................
William Petzäll!
Han har tidigare gjort sig den äran att bli omnämnd här på SUMWMM.
Och jag kan ju bara gratulera honom, han bara fortsätter att leverera, den karlen och vi runtomkring kan bara stå där, impade utav bara satan med hakan vid knäna och undra: Vad för rackartyg ska han hitta på härnäst?
Jag känner faktiskt att kommentarer är överflödiga sen. Stackars Willie.
Jo en sak. Han ansåg sig stå närmre Moderaterna än SD i sin samhällssyn. Tål att tänkas på/skratta åt.
......................
Nu: snus + kaffe + dra in det varenda ett av sommarkvällens utandningar samt hålla andan till maj 2012.
En ekelöfsk form av melankolisk eufori.
Sant. Så sant.
Gissa vad jag gjorde? Jo, just det, jobbade.
(Massa annat också, såklart men då låter det ju som om jag hade ett liv som inte är kompatibelt med min kommunalarbetar-kärring-bitterfitta-röker-level-pose som jag just nu avser kokettera lite kring - och SÅDÄR!: igenom föregående två rader är jag färdigkoketterad!)
.................
Att cykla i skogen under en varm septemberdag är onekligen så nära melankolin att du kan känna dess tunga andedräkt.
Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd som melankolin. I skogen. På en cykel.
Det luktar fuktigt och surt av ruttnande svampar ibland. Sommaren skrockar lite hånfullt mot hösten på någon torr grusväg, där luften är så sandig och torr att vinden stramar i ansiktet.
De lever tillsammans dagar som dessa i bokskogarna. Ibland luktar det fallna blad, ibland luktar det fortsatt grönska.
Nåväl. En skarv. En skarv som åtminstone är påtaglig och konkret. Som inte är inuti, utan ute - i skogen!
Det känns betryggande att livet rymmer så stora tillstånd, lite sådär på avstånd.
......................
Fittmalmö. Kuk. 1-1 mot Rövgnaget och Europa kan vi glömma.
......................
Heilsingborg vinner ovanpå detta güld. Jävla pack. Dö.
......................
William Petzäll!
Han har tidigare gjort sig den äran att bli omnämnd här på SUMWMM.
Och jag kan ju bara gratulera honom, han bara fortsätter att leverera, den karlen och vi runtomkring kan bara stå där, impade utav bara satan med hakan vid knäna och undra: Vad för rackartyg ska han hitta på härnäst?
Jag känner faktiskt att kommentarer är överflödiga sen. Stackars Willie.
Jo en sak. Han ansåg sig stå närmre Moderaterna än SD i sin samhällssyn. Tål att tänkas på/skratta åt.
......................
Nu: snus + kaffe + dra in det varenda ett av sommarkvällens utandningar samt hålla andan till maj 2012.
En ekelöfsk form av melankolisk eufori.
Sant. Så sant.
torsdag 22 september 2011
Ostmacka.
Det är alltid lika skönt att äta frukost ensam, utan Tobak.
Han blir nämligen vansinnig på mig varenda gång jag äter en smörgås med ost på i hans närhet.
(läses nasalt, förkylt liksom:) "Åh Johan du tar så mycket ost. Jag tycker du slösar".
Ja, men det är ost = gott. Det är prästost, och jag gillar fitt.
Tobak är alltså annars mannen som kan äta 8 stycken knäckemackor med en - EN - (1!) Willys Eldoradogoudaostskiva på. DET är fan provocerande om något.
En smaklös ostskiva på ett fnöskigt knäckebröd med djur i (ibland när Tobak bodde i Lund var där myror i knäckebrödet, men det var faktiskt inte hans fel). Som en slags minimialistisk jävla provokation, fast gånger åtta.
Vad tycker ni egentligen. Hur många ostskivor MÅSTE man ta för att undvika att provocera omvärlden?
Och hur många ostskivor FÅR man ta innan omvärlden blir provocerad?
Han blir nämligen vansinnig på mig varenda gång jag äter en smörgås med ost på i hans närhet.
(läses nasalt, förkylt liksom:) "Åh Johan du tar så mycket ost. Jag tycker du slösar".
Ja, men det är ost = gott. Det är prästost, och jag gillar fitt.
Tobak är alltså annars mannen som kan äta 8 stycken knäckemackor med en - EN - (1!) Willys Eldoradogoudaostskiva på. DET är fan provocerande om något.
En smaklös ostskiva på ett fnöskigt knäckebröd med djur i (ibland när Tobak bodde i Lund var där myror i knäckebrödet, men det var faktiskt inte hans fel). Som en slags minimialistisk jävla provokation, fast gånger åtta.
Vad tycker ni egentligen. Hur många ostskivor MÅSTE man ta för att undvika att provocera omvärlden?
Och hur många ostskivor FÅR man ta innan omvärlden blir provocerad?
En bättre dag än de sämre är gott nog i september.
Det är som om kroppen inte riktigt orkar ha en fladdermus i blodomloppet hur länge som helst.
Tror att min hjärnas immunförsvar förlamade den lite grand idag. Således:
En bättre dag.
Kanske för att Malmö Fotboll Förening vann med 5-1 igår, och Ranégie gjorde två mål och Daniel Larsson var riktigt bra igen. Som om mitt spelrum på kullerstenen blir lite friare, lite större då.
Kanske för att jag fick prata med en äldre intellektuell man i stort skägg på telefon. Som om sanningen kommer lite närmre då. Som att det är jag som är oviss, och någon annan vet - och det någon annan vet är något bra.
Kanske för att jag fick dricka rödvin och äta rögad lax med Tobak på Almbacksgatan (han åt räkmacka med ägg och majonäs). Som om han säger att det är mörkt i slutet av tunneln för att han redan är framme, och sedan pekar på strömbrytaren.
Eller så kanske för ....äh det vet jag helt enkelt inte.
Hur som helst, helt ok dag alltså.
..............
För att fira detta ger jag er....
En ordvits:
Jag mår bra av att äta rögad lax för jag tycker inte om att få mina fiskar varma.
(få sina fiskar varma betyder typ: få det hett om öronen)
Tror att min hjärnas immunförsvar förlamade den lite grand idag. Således:
En bättre dag.
Kanske för att Malmö Fotboll Förening vann med 5-1 igår, och Ranégie gjorde två mål och Daniel Larsson var riktigt bra igen. Som om mitt spelrum på kullerstenen blir lite friare, lite större då.
Kanske för att jag fick prata med en äldre intellektuell man i stort skägg på telefon. Som om sanningen kommer lite närmre då. Som att det är jag som är oviss, och någon annan vet - och det någon annan vet är något bra.
Kanske för att jag fick dricka rödvin och äta rögad lax med Tobak på Almbacksgatan (han åt räkmacka med ägg och majonäs). Som om han säger att det är mörkt i slutet av tunneln för att han redan är framme, och sedan pekar på strömbrytaren.
Eller så kanske för ....äh det vet jag helt enkelt inte.
Hur som helst, helt ok dag alltså.
..............
För att fira detta ger jag er....
En ordvits:
Jag mår bra av att äta rögad lax för jag tycker inte om att få mina fiskar varma.
(få sina fiskar varma betyder typ: få det hett om öronen)
Det är viktigt att lyfta blicken i politiken.
Miljöpartiet gör en märklig resa just nu.
Faktiskt.
Från stickade tröjor och skägg till - slips!
"Åh", tänker ni, "ungefär som Sverigedemokrater är hajlskinheads i slips är miljöpartiet asasjysta hippies bakom den där tradiga polerade fasaden."
Njaaaae. Det är ju det som är så märkligt.
Miljöpartiet har under den senaste tiden gjort tre riktigt RIKTIGT stora insatser för miljön och människans livskvalité:
1: Hjälpt regeringen att få majoritet för en migrationspolitik som fortsättningsvis innebär att Irakier skickas mot en säker död i sitt hemland.
Fantastiskt! Miljö & livskvalité framför tillväxt.
2. Per Bolund - en av många miljöpartister i riksdagen som ger ett så obehagligt intryck att jag aldrig ser honom på en bild om jag är ensam hemma - förespråkar nu plattskatt.
(Om du tjänar 17 000 i månaden ska du alltså betala lika mycket i skatt som någon som tjänar 67 000)
Japp japp, Centerpartiet-style. "Det är viktigt att lyfta blicken i politiken", säger han.
Fantastiskt! Miljöpartiet: Miljö, livskvalité & Feodalism framför ... ja...vett och sans, någon?
3. Per Bolund - en av många miljöpartister i riksdagen som ger ett så obehagligt intryck att jag aldrig ser honom på en bild om jag är ensam hemma - talar dessutom om eurokrisen som ett
resultat av att folk inte "har skött sig".
Jaja, för fan!
Miljöpartiet! Inflytande framför allt!
Det viktiga är ju inte vilken sorts inflytande. Man kan ju för den sakens skull lika gärna springa SD:s ärenden, eller hur.
Man kan ju rösta igenom vafan som helst bara man vinner små små meningslösa jävla skitsegrar på vägen.
Pyrrhuspartiet! Först kom C, sen KD och nu MP.
Alla rear ut sin själ för M.
Faktiskt.
Från stickade tröjor och skägg till - slips!
"Åh", tänker ni, "ungefär som Sverigedemokrater är hajlskinheads i slips är miljöpartiet asasjysta hippies bakom den där tradiga polerade fasaden."
Njaaaae. Det är ju det som är så märkligt.
Miljöpartiet har under den senaste tiden gjort tre riktigt RIKTIGT stora insatser för miljön och människans livskvalité:
1: Hjälpt regeringen att få majoritet för en migrationspolitik som fortsättningsvis innebär att Irakier skickas mot en säker död i sitt hemland.
Fantastiskt! Miljö & livskvalité framför tillväxt.
2. Per Bolund - en av många miljöpartister i riksdagen som ger ett så obehagligt intryck att jag aldrig ser honom på en bild om jag är ensam hemma - förespråkar nu plattskatt.
(Om du tjänar 17 000 i månaden ska du alltså betala lika mycket i skatt som någon som tjänar 67 000)
Japp japp, Centerpartiet-style. "Det är viktigt att lyfta blicken i politiken", säger han.
Fantastiskt! Miljöpartiet: Miljö, livskvalité & Feodalism framför ... ja...vett och sans, någon?
3. Per Bolund - en av många miljöpartister i riksdagen som ger ett så obehagligt intryck att jag aldrig ser honom på en bild om jag är ensam hemma - talar dessutom om eurokrisen som ett
resultat av att folk inte "har skött sig".
Jaja, för fan!
Miljöpartiet! Inflytande framför allt!
Det viktiga är ju inte vilken sorts inflytande. Man kan ju för den sakens skull lika gärna springa SD:s ärenden, eller hur.
Man kan ju rösta igenom vafan som helst bara man vinner små små meningslösa jävla skitsegrar på vägen.
Pyrrhuspartiet! Först kom C, sen KD och nu MP.
Alla rear ut sin själ för M.
tisdag 20 september 2011
Det finns en typ av månad...
...som av jag av någon outgrundlig anledning alltid ger mig en känsla av att jag är helt jävla körd i huet.
Och som av någon lika outgrundlig anledning alltid tror på förhand ska skänka någon slags sinnesfrid.
April är en sådan månad. September är också en sådan månad.
Innan jag redogör djupare för varför (är väl rätt så ointressant att läsa om egentligen) ska jag först konstatera två saker:
Självinsikt och metapesrpektiv på mig själv är ju annars något som jag tror mig ha som specialitet.
Så; jag fattar inte att jag inte är stålsatt redan från början. Det kanske inte ens möjligt att göra?
"Åh, nu är det vår (eller höst), nu ska allt ge sig av sig själv. ÅÅÅÅÅH vad jag kommer vara oövervinnerlig i April (eller September)! Jag tror jag börjar extraknäcka 75% och studera på heltid samt söker jobb som forskare samtidigt!"
Nu sitter jag här och är bara jävligt sur på mitt marsjag (eller augustijag). Vad fan trodde jag egentligen?
Och som av någon lika outgrundlig anledning alltid tror på förhand ska skänka någon slags sinnesfrid.
April är en sådan månad. September är också en sådan månad.
Innan jag redogör djupare för varför (är väl rätt så ointressant att läsa om egentligen) ska jag först konstatera två saker:
Självinsikt och metapesrpektiv på mig själv är ju annars något som jag tror mig ha som specialitet.
Så; jag fattar inte att jag inte är stålsatt redan från början. Det kanske inte ens möjligt att göra?
"Åh, nu är det vår (eller höst), nu ska allt ge sig av sig själv. ÅÅÅÅÅH vad jag kommer vara oövervinnerlig i April (eller September)! Jag tror jag börjar extraknäcka 75% och studera på heltid samt söker jobb som forskare samtidigt!"
Nu sitter jag här och är bara jävligt sur på mitt marsjag (eller augustijag). Vad fan trodde jag egentligen?
fredag 16 september 2011
The fuse is lit!
Igår utlystes doktorandtjänster samt plaster vid nationella forskarskolan i Historia.
Jag ska söka. Chansen är inte stor att komma in, antar jag. Inte för mig. Men det kändes ändå på något märkvärdigt sätt jävla stort att förstå att jag har tillräcklig kompetens för något.
Chansen finns - så varför ska jag inte göra det?
Hur som helst är det inte direkt något som hela tillvaron får stå och falla på just nu. Jag har liksom ingen arbetslivserfarenhet inom området - något som jag antar är viktigt. Det får jag skaffa mig, först. Det kan ju finnas folk som är bättre o.s.v.
Men fan jag märker att det känns gytt just nu ändå.
Jag är tillräcklig! VAFAN!?
Sen på det igen! (helvete, jag låter ju ganska optimistisk i min syn på livet märker jag, jag känner inte igen mig själv när jag skriver här alltid. NEJ NEJ NEJ! Jag ska ju vara orolig nu. Fånga mina känslor i skrift och så vidare)
...............
Jag är förvånad därför att jag jävligt spröd och torr i själen just nu. Blåser man får hårt - ja ni kan tänka er.
Jag är därutöver en tenta att klara sen ett jobb som just nu ligger på mer än halvtidsnivå. 150% yrkesverksam.
Till på köpet har jag ett liv som måste levas vid sidan av. För att överhuvudtaget orka allt det där andra.
Det är oftast det där sistnämnda man gör avkall på.
Det är märkligt.
Väggen väntar!
Alltså,
jaja, nog med panik nu, dask att anta någon slags good enough attityd inför sig själv igen.
Back to basics eller nåt. Vänd bakåt och nedåt mot framåt, och se lite lite bättre!
Och ni, kära läsare var just med om att i skrift uppleva samma vändning.
Jävla konstigt hur man tänker att man ska skriva en text, som sen slutar någon helt annanstans än man tänkt från början.
Nej, jag skulle ju må dåligt tänkte jag.
..................
Malmö kan inte vinna.
Fittskit.
..................
Pappa Går i Ån. Veckans ordvits!
..................
Det här jävla inlägget var ju totalkaosad Ford i Rosengård.
DaskJohan kan inte skriva.
Fittskit #2.
...................
Om du inte fattade ordvitsen så är det alltså en jätterolig (!?) parafras på Balzacs Pappa Goriot.
(uttalas alltså Pappa...äh ni fattar)
Boken som den dagisfröken vi har som föreläsare just nu vill att vi ska läsa.
Jag har gnällt så mycket på hennes jävla Mona Sahlin-tonfall att jag säkert kommer kugga tentan.
....................
Gud, du måste inte förlåta mig mina synder och dom mig skyldig äro.
Men rensa upp i den här jävla snårskogen nu.
Samt kila ner på konsum och köp lite halloumi (och pressa lite citron på).
Jag ska söka. Chansen är inte stor att komma in, antar jag. Inte för mig. Men det kändes ändå på något märkvärdigt sätt jävla stort att förstå att jag har tillräcklig kompetens för något.
Chansen finns - så varför ska jag inte göra det?
Hur som helst är det inte direkt något som hela tillvaron får stå och falla på just nu. Jag har liksom ingen arbetslivserfarenhet inom området - något som jag antar är viktigt. Det får jag skaffa mig, först. Det kan ju finnas folk som är bättre o.s.v.
Men fan jag märker att det känns gytt just nu ändå.
Jag är tillräcklig! VAFAN!?
Sen på det igen! (helvete, jag låter ju ganska optimistisk i min syn på livet märker jag, jag känner inte igen mig själv när jag skriver här alltid. NEJ NEJ NEJ! Jag ska ju vara orolig nu. Fånga mina känslor i skrift och så vidare)
...............
Jag är förvånad därför att jag jävligt spröd och torr i själen just nu. Blåser man får hårt - ja ni kan tänka er.
Jag är därutöver en tenta att klara sen ett jobb som just nu ligger på mer än halvtidsnivå. 150% yrkesverksam.
Till på köpet har jag ett liv som måste levas vid sidan av. För att överhuvudtaget orka allt det där andra.
Det är oftast det där sistnämnda man gör avkall på.
Det är märkligt.
Väggen väntar!
Alltså,
jaja, nog med panik nu, dask att anta någon slags good enough attityd inför sig själv igen.
Back to basics eller nåt. Vänd bakåt och nedåt mot framåt, och se lite lite bättre!
Och ni, kära läsare var just med om att i skrift uppleva samma vändning.
Jävla konstigt hur man tänker att man ska skriva en text, som sen slutar någon helt annanstans än man tänkt från början.
Nej, jag skulle ju må dåligt tänkte jag.
..................
Malmö kan inte vinna.
Fittskit.
..................
Pappa Går i Ån. Veckans ordvits!
..................
Det här jävla inlägget var ju totalkaosad Ford i Rosengård.
DaskJohan kan inte skriva.
Fittskit #2.
...................
Om du inte fattade ordvitsen så är det alltså en jätterolig (!?) parafras på Balzacs Pappa Goriot.
(uttalas alltså Pappa...äh ni fattar)
Boken som den dagisfröken vi har som föreläsare just nu vill att vi ska läsa.
Jag har gnällt så mycket på hennes jävla Mona Sahlin-tonfall att jag säkert kommer kugga tentan.
....................
Gud, du måste inte förlåta mig mina synder och dom mig skyldig äro.
Men rensa upp i den här jävla snårskogen nu.
Samt kila ner på konsum och köp lite halloumi (och pressa lite citron på).
tisdag 13 september 2011
"Poliser skjuter faktiskt bara i nödfall, och då skjuter dom bara i benet"...
...sa alltid min mamma.
Hon var en av alla svenskar som var såhär skönt sosse-indignerade mot demonstranterna i Göteborg 2001.
Anledningen till att demonstranten som sköts just blev skjuten var, enligt min mamma (tillika dåvarande ideologiska chef), helt sonika att det var ett nödfall och att Polisen missade benet.
Synd om Polisen. Han blir nog aldrig olympisk mästare i skytte, tänkte jag.
Det låter såklart lite naivt kan ni tycka.
Nu har jag dock stött på nya rön som bevisar motsatsen!
Det här är från Sydsvenskan:
"Med flera skott sköts Sammie Blomdahls hund, Ymer, ihjäl av polis tidigt på måndagsmorgonen i centrala Lund. "
[...] bla bla bla [...]
"Hunden, en korsning mellan varghund och labrador, ligger utomhus på avsatsen till trappan som leder in i huset. Fyra skotthål, varav tre i buken och ett i tassen, vittnar om nattens tragiska händelse."
AAAAhAAAA!!! Hunden blev fan ta mig skjuten i tassen först. Polisen ville vara säker på att han/hon/hen inte missat tassen - för att inte upprepa Göteborgspolisens pinsamma fadäs under kravallerna 2001 - så han/hon/hen sköt för säkerhets skull tre skott till.
Tragiskt nog så gjorde han/hon/hen om misstaget som han/hon/hen från början ville undvika och fullständigt massakrerade skiten ur det stackars djuret.
I denna tragiska situation ville polisen visa att han/hon/hen minsann inte är någon sadist:
- Polisen erbjöd sig köra Ymer till Sysav:s förbränningsstation. Men jag sa nej.
(läs; Polisen sa - " Jag skulle vilja brunka till det här kadavret, är det ok? (brunka=bränna saker och onanera) )
Hon var en av alla svenskar som var såhär skönt sosse-indignerade mot demonstranterna i Göteborg 2001.
Anledningen till att demonstranten som sköts just blev skjuten var, enligt min mamma (tillika dåvarande ideologiska chef), helt sonika att det var ett nödfall och att Polisen missade benet.
Synd om Polisen. Han blir nog aldrig olympisk mästare i skytte, tänkte jag.
Det låter såklart lite naivt kan ni tycka.
Nu har jag dock stött på nya rön som bevisar motsatsen!
Det här är från Sydsvenskan:
"Med flera skott sköts Sammie Blomdahls hund, Ymer, ihjäl av polis tidigt på måndagsmorgonen i centrala Lund. "
[...] bla bla bla [...]
"Hunden, en korsning mellan varghund och labrador, ligger utomhus på avsatsen till trappan som leder in i huset. Fyra skotthål, varav tre i buken och ett i tassen, vittnar om nattens tragiska händelse."
AAAAhAAAA!!! Hunden blev fan ta mig skjuten i tassen först. Polisen ville vara säker på att han/hon/hen inte missat tassen - för att inte upprepa Göteborgspolisens pinsamma fadäs under kravallerna 2001 - så han/hon/hen sköt för säkerhets skull tre skott till.
Tragiskt nog så gjorde han/hon/hen om misstaget som han/hon/hen från början ville undvika och fullständigt massakrerade skiten ur det stackars djuret.
I denna tragiska situation ville polisen visa att han/hon/hen minsann inte är någon sadist:
- Polisen erbjöd sig köra Ymer till Sysav:s förbränningsstation. Men jag sa nej.
(läs; Polisen sa - " Jag skulle vilja brunka till det här kadavret, är det ok? (brunka=bränna saker och onanera) )
måndag 12 september 2011
GI-fetischisten Ola Lauritzon - som, vid sidan av Måns Zelmerlöw och Alexander Gerndt, måste förkroppsliga helyllepsykopatlooken 2011 bättre än någon annan - har alltså skrivit en roman.
En roman! En skönlitterär roman! Prosa!
(jag läser om det här flera gånger och det är fruktansvärt obehagligt roligt på så många nivåer)
Mannen som myntade uttrycket "...och så tar vi bort skalet på laxen" ska alltså agera människoskildrare (han ska skriva om en rik finansman som dör) a la Helena Henschen (hon skrev om en rik finansman som dör).
Det här kan man tänka sig skulle kunna skapa en debatt om hur jävla cynisk förläggarbranschen är. Jag menar, precis som att det finns förnedringstv, och förnedringsmusik (jag vet inte hur annars jag ska tolka förekomsten av Dr Alban) - så finns det numer också förnedringslitteratur.
Nu kommer det emellertid inte bli så, eftersom den här boken inte kommer ha ett läsvärde - ens ur något slags "Ricky-Bruch-ger-ut-en-lamt-pretto-skitdålig-men-rolig-diktsamling"-perspektiv.
Boken kommer att heta "Miljarären" och handla om Carl Erik Björkegren (jaja han förlorade allt och försvann och typ dog/mördades etc o.s.v. m.m. et al.)
HÅLL UTKIK ...INTE FÖR FA-AHAN!
En roman! En skönlitterär roman! Prosa!
(jag läser om det här flera gånger och det är fruktansvärt obehagligt roligt på så många nivåer)
Mannen som myntade uttrycket "...och så tar vi bort skalet på laxen" ska alltså agera människoskildrare (han ska skriva om en rik finansman som dör) a la Helena Henschen (hon skrev om en rik finansman som dör).
Det här kan man tänka sig skulle kunna skapa en debatt om hur jävla cynisk förläggarbranschen är. Jag menar, precis som att det finns förnedringstv, och förnedringsmusik (jag vet inte hur annars jag ska tolka förekomsten av Dr Alban) - så finns det numer också förnedringslitteratur.
Nu kommer det emellertid inte bli så, eftersom den här boken inte kommer ha ett läsvärde - ens ur något slags "Ricky-Bruch-ger-ut-en-lamt-pretto-skitdålig-men-rolig-diktsamling"-perspektiv.
Boken kommer att heta "Miljarären" och handla om Carl Erik Björkegren (jaja han förlorade allt och försvann och typ dog/mördades etc o.s.v. m.m. et al.)
HÅLL UTKIK ...INTE FÖR FA-AHAN!
Tillbaks, framåt och lite, lite bättre.
Göteborg blev ju en smash.
Synd att MFF-spelarna helt saknar alla former av begåvning vid sidan av att läsa Dante.
Men det kan jag ju göra själv (det har jag gjort ganska nyligen också, så fick jag det sagt).
0-0 mot IFK Skattefusk.
Drömmen om Europa 2012 är en nedåtgående sol. Smärtsamt långsamt sjunker den bakom misslyckandets berg.
Kan det inte bara mörkna direkt i stället.
................
Ja, Göteborg var en smash. Vid sidan om fotbollen alltså.
Ni börjar kunna det här nu, E och jag bodde hos Simeon - helt min vana trogen.
Lide marklett osse, att jag inte varit i Stockholm på snart 6 månader - Göteborg har tagit över som det självklara alternativet till mitt eget Malmö.
................
Jag dansade i fredags. Stone Roses, Smiths och Fatboy Slim.
Var döljer sig livet självt om inte på ett sådant dansgolv?
................
Åkte buss med MFF-support på vägen hem. En gunstig junker, som annars jobbar som brevbärare bad sina vänner:
GE MIG ETT P, ETT O, ETT S, ETT T
VAAAAD BLIR DET????
Svaret, på bred malmöitiska:
Pust? Vafan är Pust?
................
Vanligtvis när jag förfaller i dekadens flera dagar i rad i en främmande stad så brukar jag minnas dessa tillfälliga vistelser med otvivelaktig värme och glädje - men också mot en viss obehaglig klangbotten. Bakfylla, trötthet och molångest (lärde mig det ordet nyligen, ja) och kallt överallt. Kall ända in till benmärgen.
Även om det är varmt väder under tiden - så minns jag det som kallt!
Så blev det inte den här gången.
Nu var det förvisso kallt väder - men jag minns egentligen bara tröttheten under lördagen...
...vid sidan om allt som blåste syre på livsgnistan.
.................
Annars då?
Idag ska jag jobba.
.................
Hotmail - Postmördare!
Synd att MFF-spelarna helt saknar alla former av begåvning vid sidan av att läsa Dante.
Men det kan jag ju göra själv (det har jag gjort ganska nyligen också, så fick jag det sagt).
0-0 mot IFK Skattefusk.
Drömmen om Europa 2012 är en nedåtgående sol. Smärtsamt långsamt sjunker den bakom misslyckandets berg.
Kan det inte bara mörkna direkt i stället.
................
Ja, Göteborg var en smash. Vid sidan om fotbollen alltså.
Ni börjar kunna det här nu, E och jag bodde hos Simeon - helt min vana trogen.
Lide marklett osse, att jag inte varit i Stockholm på snart 6 månader - Göteborg har tagit över som det självklara alternativet till mitt eget Malmö.
................
Jag dansade i fredags. Stone Roses, Smiths och Fatboy Slim.
Var döljer sig livet självt om inte på ett sådant dansgolv?
................
Åkte buss med MFF-support på vägen hem. En gunstig junker, som annars jobbar som brevbärare bad sina vänner:
GE MIG ETT P, ETT O, ETT S, ETT T
VAAAAD BLIR DET????
Svaret, på bred malmöitiska:
Pust? Vafan är Pust?
................
Vanligtvis när jag förfaller i dekadens flera dagar i rad i en främmande stad så brukar jag minnas dessa tillfälliga vistelser med otvivelaktig värme och glädje - men också mot en viss obehaglig klangbotten. Bakfylla, trötthet och molångest (lärde mig det ordet nyligen, ja) och kallt överallt. Kall ända in till benmärgen.
Även om det är varmt väder under tiden - så minns jag det som kallt!
Så blev det inte den här gången.
Nu var det förvisso kallt väder - men jag minns egentligen bara tröttheten under lördagen...
...vid sidan om allt som blåste syre på livsgnistan.
.................
Annars då?
Idag ska jag jobba.
.................
Hotmail - Postmördare!
torsdag 8 september 2011
Och laget jag håller på...
förlorar såklart också.
Mot Jävle.
Det är ju förjävelen rent förskräckligt.
...............
Stefan Liv - det är sorgligt som fan tycker jag.
...............
Göteborg, nästa!
Igen!
...............
Det står en folköl på mitt soffbord. Oöppnad och ljummen.
Precis så som folköl ska vara.
oglamoröst. Sjåsfritt.
Ska jag öppna den?
Den är inte ens immig och fingrarna skulle inte rodna det minsta av att hålla i den ett litet slag.
Ska jag?
Jag har ju faktist repat med Old Panda Days idag, blivit av med solglasögon och hittat dom igen.
Hatat skolan, då kan jag väl vara värd en punköl?
Nej?
Nej!
.................
Septemberlöfte: Sluta recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad cockneyaccent.
.................
Jag funderar på om Göran Tunström tänker på Stefan Liv. Och om han dricker folköl nu.
Säkert inte.
.................
Septemberlöfte #2: Börja recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad scouseaccent.
.................
Ska leta efter en ninjadräkt snart, nu när mitt civilstånd börjar stabiliserar sig.
Tänkte ge en ny dimension till begreppet "ninja lover".
.................
Undrar hur många gånger jag har kommit hem till min lägenhet och satt mig i soffan och trott att jag gjort just det för att deppa ihop fullständigt - så bara visar sig livet vara rätt gött om man bara slänger in en snus.
Konsten att deppa som en redig karl.
Fail!
Mot Jävle.
Det är ju förjävelen rent förskräckligt.
...............
Stefan Liv - det är sorgligt som fan tycker jag.
...............
Göteborg, nästa!
Igen!
...............
Det står en folköl på mitt soffbord. Oöppnad och ljummen.
Precis så som folköl ska vara.
oglamoröst. Sjåsfritt.
Ska jag öppna den?
Den är inte ens immig och fingrarna skulle inte rodna det minsta av att hålla i den ett litet slag.
Ska jag?
Jag har ju faktist repat med Old Panda Days idag, blivit av med solglasögon och hittat dom igen.
Hatat skolan, då kan jag väl vara värd en punköl?
Nej?
Nej!
.................
Septemberlöfte: Sluta recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad cockneyaccent.
.................
Jag funderar på om Göran Tunström tänker på Stefan Liv. Och om han dricker folköl nu.
Säkert inte.
.................
Septemberlöfte #2: Börja recitera brittiska filmer högt för mig själv på gatan med fejkad scouseaccent.
.................
Ska leta efter en ninjadräkt snart, nu när mitt civilstånd börjar stabiliserar sig.
Tänkte ge en ny dimension till begreppet "ninja lover".
.................
Undrar hur många gånger jag har kommit hem till min lägenhet och satt mig i soffan och trott att jag gjort just det för att deppa ihop fullständigt - så bara visar sig livet vara rätt gött om man bara slänger in en snus.
Konsten att deppa som en redig karl.
Fail!
Det finns en typ av dag...
...som får en att vilja ta sig själv av daga.
Nä det var väl lite för dramatiskt.
Så stora ord klär mig illa, och sitter illa i munnen dessutom, tänker jag.
När jag tänker på hur jag skulle se ut om jag sa sådär.
Som jag nyss skrev, alltså.
Men, hur som helst.
Så blir jag av med saker. Vantar, solglasögon, böcker, pennor och liknande. Och dylikt.
Då vet jag att jag tappar fotfästet. Det kan vara bra.
Sören Kirkegaard har ju sagt att det är att våga - att tappa fotfästet för en sekund. Och att inte våga är att förlora sig själv.
Jaja.
Det kan också vara dåligt.
Det är ju oftast dåligt att bli av med saker nämligen.
Jag borstar tänderna med hudkräm, som i den där dikten Ulf Lundell skrev.
Fast han borstade ju tänderna med schampoo. Fast ändå.
Det händer en massa roligt i livet just nu. Det är den bra grejen med att bli av med saker.
Jag hatar att plugga. Det är den ena dåliga grejen med att bli av med saker.
Jag blir av med saker. Det är den andra dåliga grejen med att bli av med saker.
Nä det var väl lite för dramatiskt.
Så stora ord klär mig illa, och sitter illa i munnen dessutom, tänker jag.
När jag tänker på hur jag skulle se ut om jag sa sådär.
Som jag nyss skrev, alltså.
Men, hur som helst.
Så blir jag av med saker. Vantar, solglasögon, böcker, pennor och liknande. Och dylikt.
Då vet jag att jag tappar fotfästet. Det kan vara bra.
Sören Kirkegaard har ju sagt att det är att våga - att tappa fotfästet för en sekund. Och att inte våga är att förlora sig själv.
Jaja.
Det kan också vara dåligt.
Det är ju oftast dåligt att bli av med saker nämligen.
Jag borstar tänderna med hudkräm, som i den där dikten Ulf Lundell skrev.
Fast han borstade ju tänderna med schampoo. Fast ändå.
Det händer en massa roligt i livet just nu. Det är den bra grejen med att bli av med saker.
Jag hatar att plugga. Det är den ena dåliga grejen med att bli av med saker.
Jag blir av med saker. Det är den andra dåliga grejen med att bli av med saker.
söndag 4 september 2011
Fotbollens sista proletärer.
Trots att filmen har ett vänsterperspektiv.
Trots att filmen är producerad av Karl Åke Kalle Gustafsson Jerneholm och musicerad av Ian Person - båda från fantastiska The Soundtrack of Our Lives.
Och trots att det finns ett seriöst anslag kring kopplingen mellan politik, fotboll och ett stycke svensk idéhistoria så landar den här filmen i något som mest liknar ett märkligt platt pekoral.
Jag har läst b-uppsatser i idrottshistoria som gör mindre långsökta kopplingar mellan politik och fotboll (killarna bakom filmen ser ett samband mellan svenska klubbframgångar i fotbollseuropa å ena sidan och Palmemordet samt varvskrisen å den andra).
Det hela handlar egentligen om inget annat än ren och skär folkhemsnostalgi. Och helt självklart ligger det i sakens natur att försköna retrospektivet lite. Och visst är filmen gullig och underhållande.
Men försöket till att intellektualisera ett historiskt förlopp med att säga att
Allt var egentligen skitbra i Sverige innan kapitalismen tog över på 80-talet. Till och med klubbfotbollen!
Hur ska jag annars tolka filmens budskap?
Jag kan mest konstatera att filmmakarna gör både socialismen och svensk klubbfotbollen en otjänst genom att förklara samhällets ideologiska förflackning och svensk fotbolls dito genom att peka på att socialdemokratins makthegemoni har nått vägs ände.
Vilken jävla lång mening det där var.
En annan grej är att filmen är direkt anakronistiskt. Folkhemmet, varven, ekonomin - ja välj själv eller inkludera allt - ängslades till sömns redan efter oljekrisen 1971. Och då spelade "folkets lag" i akademiföreningen IFK Göteborg i div 2.
Så nej, IFK Göteborg är inget monument över ett förlorat samhälle.
Problemet bör väl snarast beskrivas som att IFK Göteborg, Malmö FF och resten av fotbollsverige vägrade förändra sin syn på amatörismen och modernisera sin folkrörelse i takt med samhället.
Det gick helt enkelt lite för bra för Malmö FF modell 1979 och IFK Göteborg modell 1982.
"Det går minsann bra om vi gör som vi alltid har gjort."
Tolka nu inte detta som ett inlägg som pläderar för den kommersialiserade fotbollen. Men vafan, nog fan är man konservativ om Malmö FF får fram sin första stora invandrade stjärna först 2000? Och IFK Göteborg väntar fortfarande på sin.
Hela jävla samhället måste släppa sargjäveln och komma in i matchen.
"Fotbollen sista proletärer" är mest ett väldigt underhållande och mysigt exempel på två snubbar som frusit fast i samma sarg.
Trots att filmen är producerad av Karl Åke Kalle Gustafsson Jerneholm och musicerad av Ian Person - båda från fantastiska The Soundtrack of Our Lives.
Och trots att det finns ett seriöst anslag kring kopplingen mellan politik, fotboll och ett stycke svensk idéhistoria så landar den här filmen i något som mest liknar ett märkligt platt pekoral.
Jag har läst b-uppsatser i idrottshistoria som gör mindre långsökta kopplingar mellan politik och fotboll (killarna bakom filmen ser ett samband mellan svenska klubbframgångar i fotbollseuropa å ena sidan och Palmemordet samt varvskrisen å den andra).
Det hela handlar egentligen om inget annat än ren och skär folkhemsnostalgi. Och helt självklart ligger det i sakens natur att försköna retrospektivet lite. Och visst är filmen gullig och underhållande.
Men försöket till att intellektualisera ett historiskt förlopp med att säga att
Allt var egentligen skitbra i Sverige innan kapitalismen tog över på 80-talet. Till och med klubbfotbollen!
Hur ska jag annars tolka filmens budskap?
Jag kan mest konstatera att filmmakarna gör både socialismen och svensk klubbfotbollen en otjänst genom att förklara samhällets ideologiska förflackning och svensk fotbolls dito genom att peka på att socialdemokratins makthegemoni har nått vägs ände.
Vilken jävla lång mening det där var.
En annan grej är att filmen är direkt anakronistiskt. Folkhemmet, varven, ekonomin - ja välj själv eller inkludera allt - ängslades till sömns redan efter oljekrisen 1971. Och då spelade "folkets lag" i akademiföreningen IFK Göteborg i div 2.
Så nej, IFK Göteborg är inget monument över ett förlorat samhälle.
Problemet bör väl snarast beskrivas som att IFK Göteborg, Malmö FF och resten av fotbollsverige vägrade förändra sin syn på amatörismen och modernisera sin folkrörelse i takt med samhället.
Det gick helt enkelt lite för bra för Malmö FF modell 1979 och IFK Göteborg modell 1982.
"Det går minsann bra om vi gör som vi alltid har gjort."
Tolka nu inte detta som ett inlägg som pläderar för den kommersialiserade fotbollen. Men vafan, nog fan är man konservativ om Malmö FF får fram sin första stora invandrade stjärna först 2000? Och IFK Göteborg väntar fortfarande på sin.
Hela jävla samhället måste släppa sargjäveln och komma in i matchen.
"Fotbollen sista proletärer" är mest ett väldigt underhållande och mysigt exempel på två snubbar som frusit fast i samma sarg.
Calcutta!
Det är när man glider in till jobbet i taxi som man förstår att man är ganska priviligerad ändå (Skånetrafiken är ett gäng satans abedonker).
Det är när man blir överlycklig för att taxichaffisen drar av tio spänn på taxan som man förstår att man att man inte är det.
Det är när man blir överlycklig för att taxichaffisen drar av tio spänn på taxan som man förstår att man att man inte är det.
fredag 2 september 2011
Att Gaddafis son både kunde spela fotboll....
... och kriga är ju allmänt känt.
Lite som att Runar Söörgaard både kan skjuta rådjur och...ja prada löstett.
Men att Muammar själv - eller Mumin som vi fans kallar honom - också kan spela gitarr är ju jätteimponerande.
Förstod att konserten på Woodstock var riktigt häftig.
Själv såg jag "Mumma" på Roskilde 05.
Skitkass konsert, förstår att folk vill avsätta den jäveln.
Lite som att Runar Söörgaard både kan skjuta rådjur och...ja prada löstett.
Men att Muammar själv - eller Mumin som vi fans kallar honom - också kan spela gitarr är ju jätteimponerande.
Förstod att konserten på Woodstock var riktigt häftig.
Själv såg jag "Mumma" på Roskilde 05.
Skitkass konsert, förstår att folk vill avsätta den jäveln.
På måndag kommer domen.
På måndag kommer domen efter den avbrutna matchen mellan MFF-DIF i Juli.
I processen som följt efter matchen (JULI - VAD FAN ÄR DET SOM TAR SÅN JÄVLA TID ATT TA TRE POÄNG FRÅN VANTRÖVLINGARNA!!!?) kan jag konstatera att:
Det finns:
två olika sätt att jobba för - och för den delen också med - inkompetenta människor:
1. DIF-sättet: Gråta ut i media, som vilken Serneholt som helst.
2. MFF-sättet: Fjäska för Kenneth Tallinger.
Jag gillar verkligen båda, mest för att jag också hatar kreativitet och positiv läktarkultur.
I processen som följt efter matchen (JULI - VAD FAN ÄR DET SOM TAR SÅN JÄVLA TID ATT TA TRE POÄNG FRÅN VANTRÖVLINGARNA!!!?) kan jag konstatera att:
Det finns:
två olika sätt att jobba för - och för den delen också med - inkompetenta människor:
1. DIF-sättet: Gråta ut i media, som vilken Serneholt som helst.
2. MFF-sättet: Fjäska för Kenneth Tallinger.
Jag gillar verkligen båda, mest för att jag också hatar kreativitet och positiv läktarkultur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)