onsdag 6 mars 2013

Bonnie, Johansson och Tuula

Åren under 1930-talets första hälft befinner sig samhället i något slags paniskt stiltje. Den ekonomiska krisen bidrog inte minst till känslan av att samhället var ohållbart, ingenting händer, något måste göras. Kapitalismen genomgick sin största förtroendekris hittills, och fattigdomen var utbredd.

Det är här som vårt svenska välfärdsbygge tar sin början. Det är också under den här tiden som idéerna om att mörda 10 miljoner människor i Tyskland börjar gro.

Något drastiskt måste göras. För världen stod på något sätt märkligt stilla, på samma gång som den utvecklades väldigt snabbt. En företeelse som präglade den här tiden var att brottslingar blev – populära! I USA är den här perioden känd som "Public Enemy-eran".

Under en omfattande rånturné vinner Bonnie and Clyde det amerikanska folkets hjärtan. De är ett slags Brangelina för sin tid. Al Capones populistiska affärsverksamhet hade vid den här tiden också lyckats få en hel del sympatisörer. Han, en superstjärna.

Och det är många som njuter när bankrånaren John Dillinger gäckar den amerikanska polisen, då han rymt från sin fängelsevistelse.

Göinge hade 1932-34 sina egna rikskända Public Enemies i Bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson. De blev, även de, några slags Robin Hood figurer i människors ögon efter att ha flinat myndigheterna i ansiktet under sina stöldturnéer.

Nu kör Aftonbladet och Expressen på stort om Tuula Lavikkala. En skoladministratör i Gävle som misstänks ha förskingrat 20 miljoner från kommunen. Jag ler nästan själv när jag skriver detta, och det känns som att det på något vis är en litterär/medial genre vi talar om här. Folk är både indignerade, fascinerade och sympatiserande över vad hon har gjort. Och kvällspressen har något slags Tom & Jerry upplägg kring hela historien i stil med "Så lyckades hon lura kommunen" eller "Så flydde Tuula".

Det är ganska spännande, om man i sin tur vill passa tillbaka bollen till samhällsklimatet. Är det uppgivenhet i förhållande till myndigheterna som skapar grogrund för sådan journalistik, för sådana här företeelser?

Samhällets fiender verkar onekligen inte vara människornas fiender alltid.