Jag står liksom med ett ben på varje sida.
Att vara klassresenär innebär att leva limbo, men har den fördelen att man på något sätt är väldigt mycket individ när man står mittemellan två världar. Så säger Ronny Ambjörnsson i "Mitt förnamn är Ronny".
Å ena sidan, högutbildad, gymnasielärare, Malmö konsthall.
Å andra sidan, minnen av häxa, busshållplats, fabriksarbete, vårdarbete, ingetarbete, Bjärnum.
Det är på något vis befriande att stå på ena benet en stund.
Samtidigt så frustrerande att jag är kvar. Där allt började. Där, varifrån flykten skulle ske.
Den dualismen är på något sätt drivande i mitt hat i politiken.
Just nu hatar jag RUT och Johanna Koljonen.
Trevlig fredag.
