Den sexuella revolutionen är en del av 68-rörelsens generella frigörelse från sina borgerliga hem. Den sexuella revolutionen rör – föga förvånande – sexualiteten.
Händelserna markerar startskotten för en sexualitet i offentlighetens ljus. I praktiken handlar det om pornografi, p-piller och ifrågasättandet av samlevnadsnormer. Detta brukar också hänvisas till tiden då kvinnor på allvar kunde agera som sexuella subjekt i samhället.
Det är härifrån man också brukar härleda grunden för den hårlösa kroppen. Pornografin ledde till att folk både började rakade könen och hade analsex med varandra.
Det är någonstans här historien slår knut på sig själv. För det är inte många konstverk som man behöver titta på för att förstå att det hårlösa könet har en lång historia.
Michelangelos David är ett exempel på ett kön som ansats. Den spontana förklaringen skulle kunna vara praktiska problem. Det verkar onekligen lite marigt att göra könshår i marmor. Men om vi tittar på ett exempel på Venus födelse av Wilhelm Adolphe Boguereau (det finns ju några till, hon har ju fötts ett par gånger, den där Venus) så fallerar den förklaringen direkt.
Ofta vill man peka på bristen på kön snarare än på förekomsten av dem. Det är lite så man bör se på håren också. Hår, och i synnerhet könshår, markerar på något sätt en skärva av natur i den civiliserade människan. Det står för sex och sexualitet. Genom att ej visa hår, har den sexuella laddningen ansetts försvunnit och renhet från synd uppnåtts i en oskuldsfullhet.
Det var inte minst viktigt för 1800-talets finare kvinnor att ha långt svallande hår, men absolut inte släppa fram det i offentligheten. Man ska ana det i håruppuppsättningen, och man ska inte få se allt förrän på bröllopsnatten. Ungefär som en urringning, alltså.
Hårlösheten för oskuld och, i både David och Venus fall, en annan funktion för kroppen än den sexuella. Man ska kanske komma ihåg att det inte var helt ovanligt på 1800-talet att män och kvinnor inte riktigt visste hur det motsatta könsorganet såg ut, förrän i just den sexuella situationen. Man kan dra en parallell till dags dato när män inte vet att kvinnor faktiskt har hår under armar, på ben och kön.
Oskuldssymbolik till trots, paradoxalt nog är det när sexualiteten blir offentlig på 60-talet som normen att ta bort hår blir vanlig. Och det är någonstans i den här sprickan som vi kan hitta svaren på frågan om verkligen pornografin bär skulden till det hårlösa könet. Det är alltså osexuella människor som har offentligt sex med varandra. Och framför allt är det viktigt att kvinnan är osexuell. Inte oskuldsfull. Utan osexuell. Det är inte hon som har sex. Det är således inte sex man ser i pornografi, det är...tja allt annat. Förakt för närhet och emotionalitet, och på olika sätt ett undantagsskapande av kvinnor.
Men nej, porr är inte anledningen till symboliken eller till spridningen av symboliken. Men väl spridningen av förekomsten av den. Och man kan i antimoralismens tidevarv ställa sig frågan om det är värdigt en sexuell gränsvidgare (som pornografin anser sig vara) att vara så besatta av att skildra oskuldsfulla
