Jag tycker att vi har en del att lära av arbetarrörelsen. Ta facket tillexempel. Det handlar om solidaritet.
Människor som kommer hit och jobbar för slavlöner möts av solidaritet.
Att de arbetar billigt är såklart destruktivt för arbetarnas position i förhållande till kapitalet. Men det är inte arbetarnas fel, det är kapitalet.
Men är man strejkbrytare är fan gränsen passerad. Då blir man kallad svartfot och får halva huvudet avsprängt när man ligger och sover (åtminstone i Malmö).
Rent teoretiskt är strejkbryteriet kapitalets bländverk, men arbetare ska fan hålla ihop och inte överge varandra i kampen.
På samma sätt kan jag känna att kvinnans underordning gentemot mannen är patriarketets fel och inte enskilda kvinnor. Men någonstans går fan gränsen.
Att titta in i kameran är väl inte för mycket begärt för att åtminstone temporärt råda bot på sin egen undergivenhet.
Här är några sköna exempel, och man kan inte låta bli att undra: vad i helvete tittar ni på?
Melissa letar efter svamp.
Loreen ska hoppa från femman!
Miss Li som blind. Letar efter lins.
Mitt Romney försöker se gullig och näpen ut.
