torsdag 30 maj 2013

Jimmie Åkesson och one-trick-pony

Jimmie Åkesson utnyttjade sin 'rättighet' att i Sveriges största Tv-kanal debattera "Husbykravallerna" mot integrationsminister Erik Ullenhag.

Först vill jag bara konstatera: efter straffmissen mot Örebro förra året och sexdomen så har Miiko Albornoz varit ohotad på platsen "Sveriges i särklass sämsta".

Det är han fortfarande, men Erik Ullenhag ligger på en hedervärd andraplats.

Varför det då?

Jo, för det första, han har ett jobb som inte behövs. Han är integrationsminister. Känn på det ordet. Integrationsminister.

Han ansvarar för frågor som rör integrationen i Sverige.

När en dansk Limhamnsbo är arbetslös eller en engelsk ingenjör slår sin fru ute vid Slottstaden, så ska Erik Ullenhag vara där och lösa problemen med människorna som inte lyckats komma in i det svenska samhället.

Eller? Njae. Inte riktigt. I just de exemplen jag nyss nämnde så kommer arbetsmarknadsministern och justitieministern och svarar på frågor när media vill ha politikernas syn på saken.

Däremot om det hade gällt mörkhyade som blivit skjutna av en galen vit rasist, eller om det brinner bilar i en förort till Stockholm.

DÅ.

DÅ är Erik Ullenhag där och svarar på frågor och löser problemen med blattar...förlåt integrationen.

KONTENTA:
Varje gång han utför sina arbetsuppgifter (utan att för den skull missköta dem) så gör han en enorm skada på samhället.

För det andra.

När Jimmie Åkesson behöver en megafon för sin politik och sin martyrroll, så är Erik Ullenhag där.

Ta till exempel dagens debatt i SVT-morgon.

Jimmie Åkesson vill hänga upp Husbykravallerna på "invandringspolitiken". Det är fel.

Men det är ett inte särskilt kontroversiellt uttalande i svenskarnas öron (i jämförelse med vad hans partikamrater har yttrat på sistone, så är ett yttrande av typen "vi kan inte samla alla på samma ställe" att betrakta som tämligen okontroversiellt).

Erik Ullenhag hugger direkt på betet.

"Du skyller alltid allt på invandrarna".

"Det gör jag inte alls", säger Jimmie.

Och.

Jimmie.

Har.

Rätt.

Idag sa inte Jimmie något alls om invandrare. Han sa att det var regeringens invandringspolitik som var problemet.

En distinktion utan betydelse för en annan, möjligen.

Men för väljarkåren och den mediala bilden av SD, så är det faktum att Erik Ullenhag ALLTID ställer upp och undantagslöst ALLTID hamnar där Jimmie vill ha honom en viktig orsak till SD:s framgångar i opinionen.

Det bestickande i sammanhanget är att Jimmie är en one-trick-pony. Han gör samma dribbling om och om igen, och där står Erik Ullenhag som Sveriges (näst) sämsta ytterback och köper korv.




tisdag 21 maj 2013

Hur påverkas Stockholm?

Imorse ställde Elin den träffsäkra fråga som vi alla undrar över i dagar som dessa:

"Hur påverkas bilden Stockholm av upploppen som pågår där just nu?"

Vi känner ju alla till att Stockholm är lite som "Sveriges Chicago"; bara en sån sak som att den pittoreska och dynamiska Malmöstadsdelen Rosengård hade varit den näst lugnaste stadsdelen i Stockholm om den hade legat i detta inferno av brott och stenkastning.

Nä bevare mig väl.

Ungdomar från hela Sverige verkar vilja flytta till detta "Svealands Berlin" där droger och diskotek är lika vanligt förekommande som sand i öknen. Södermalm är ju nästan som en liten Smålandskoloni bland alla dessa oroliga områdena.

Såklart är det ju trevligt att Stockholm representerar en sådan kontinental bild av Sverige (om än på fel sätt – det går ju inte att få tag på en stadig finlemmad baba ganoush, men billig och skattefri falafel har de gott om), men samtidigt måste man ställa sig frågan:

Hur mycket poliser tål Stockholm?

Det är klart att man i pressade situationer säger saker som man inte menar, det är förståeligt att man kanske yttrar ett annat n-ord och apjävel när man är lite traumatiserad och stingslig framåt småtimmarna.

Poliserna kommer ju från en sådan orolig miljö, menar jag, och då måste vi ju ta hand om de som examineras ut i Sverige på ett bra sätt. Se till att de kommer ut på arbetsmarknaden, trots att de är underutbildade, måste ju ses som prioritet numero uno.

Att kårandan är de viktigaste är ju inte så konstigt för en yrkesgrupp som har monopol på våld. Att hudfärg och kön verkar vara det näst viktigaste är inte heller så konstigt – de kommer ju från en verklighet som skiljer sig markant ifrån våran. Detta gäller ju för allihop.

Polisminister Beatrice Ask brukar åka runt och ta tag i problem som polisen är inblandade i. Till exempel var hon på plats när två poliser mördades i Östergötland för femton år sedan, och såg till så att polisen kände sig trygg. När poliserna blev som mest oroliga för att de kände sig hotade så slutade Beatrice att lyssna, reste sig upp och sa:

Hallå! Hallå! Nu tycker ju vi gemensamt i denna sal sjunger
"Du borde köpa dig en tyrolerhatt,
bara därför att sparka ner en svart"

Det är regeringen väldigt bra på. Att se till så att fokus hamnar på rätt saker; identifiera problemet, utreda den bästa lösningen och sedan skrider man till verket bara.

Lite som att Erik Ullenhag kom till Malmö när invandrarna här inte lyckades förmedla sin snällhet tydligt nog till Peter Mangs. Då var Erik där. Och stöttade. Svarade på frågor. Kanske sjöng en sång.

Nu tycker jag att det är dags att Beatrice tar tag i polisproblemen i Stockholm så att det känns som att man kommer till Sveriges huvudstad när man åker dit och inte något land där det bara finns poliser som till exempel Egypten eller Syrien.

Kanske måste invandrarna markera sin snällhet tydligare gentemot polisen, så att polisen förstår att vår befolkning vill dem väl. Kalla mig inte antipolisist nu, jag har själv poliser i släkten (på långt håll, men ändå) – men polisen kanske måste anstränga sig för att förstå att svartingar är snälla.

Man kan dra in all jävla service i 12000 människors närområde utan att det märks.

Men jag förstår samtidigt, när ett femtiotal reagerar genom att ifrågasätta samhällets legitima våldsmonopol, då åker batongen fram.

Allt har ju sina konsekvenser.


söndag 19 maj 2013

Vad ska våra skattepengar gå till?

Eller ännu bättre; Vad ska våra skattepengar inte gå till?

Jag noterar att Sydnytt prioriterar nyhetsvärdet i att polisens nota för ESC blir oväntat hög.

Detta i samband med debatten om att idrottsföreningar ska betala för polisbevakningen vid sina matcher. Media rapporterar "Så mycket kostade polisbevakningen för hatmötet".

Samma sak gäller för Sweden Rock, Hultsfred och så vidare.

Jaha? Varför är det intressant då? Hur mycket polisen kostar skattebetalarna?

"Det är vansinne", hör man Svensson.

"Våra skattepengar ska inte gå till sånt!"

'Sånt' som i att hålla lag och ordning?

"Jo, men inte sådant som bara kommer de till del som går på fotboll/Sweden Rock/Hultsfred"

Men staten betalar ju miljarder för att sänka restaurangmomsen, det kommer ju bara restaurangföretagarna till del?

Staten betalar hundratals miljarder för att bygga motorvägar som DU aldrig kommer att köra på.


Staten betalar miljarder för vapen som du aldrig kommer skjuta med. Eller bli skjuten av.


Staten betalar hundratals miljoner i löner för jobb som DU aldrig kommer utföra.

Staten betalar miljarder för att bota sjukdomar som DU aldrig kommer att få.

Staten  betalar miljarder för att erbjuda ett värdigt liv (nåja) för människor i situationer som du aldrig kommer hamna i.

Staten betalar skattereduktioner för städerskor som du och och BARA DU OCH SÅNA SOM DIG har råd att använda.

Staten betalar för skolor du aldrig kommer gå i. Dina barn kommer heller aldrig gå där.

Staten betalar för tillgänglighet på språk som du inte pratar.

Alla statens pengar kommer inte komma dig till dels. Man kan argumentera för att det är fel att staten gör vissa saker. Man kan argumentera för att staten inte borde betalar för ordning på fotbollsmatcher eller riksdagslöner för folk som jobbat där för längesedan.

Absolut.

Men argumentet kan inte vara att det inte kommer alla till dels. Det ska nämligen skattepengar inte göra.

Du ger något och får något annat tillbaka. Vissa ger mer, vissa mindre.

Ger du mer än de flesta? Då är det antagligen ett tecken på att du inte har så mycket att klaga på.

30 Rock

Nu har vi plöjt sju säsonger av 30 Rock. Serien är över. Ett abrupt och lite ogenomtänkt och märkligt slut på den serigen.

Och?

Det känns tomt. Väldigt tomt.

Det är kanske det bästa NBC har gjort sedan Seinfeld. Det är så jävla smart, nyskapande och metahumoristisk.

För vår egen del har serien stått för beständighet i en tid som lider lite brist på kontroll.

På var sitt håll har vi haft egna stressmoment i vardagen. Och vi har mötts i – 30 Rock.

Vi skulle lika gärna kunna ha glidit isär, men istället har vi skrattat tillsammans och plöjt avsnitt och suttit ner mittendelen på soffan. Den liknar en hästsko nu – på grund av 30 Rock.

Stressigt och världen har varit svårhanterlig.

Inte minst på grund av att vi ska gifta oss i sommar; svensexor och möhippor och inköpslistor och hur-ska-vi-lösa-det och våren i allmänhet – som ju alltid är ett jävla stressmoment av någon anledning.

Den varma mattan som vi ställde oss på för att flyga ovanför allt på – den har sett sin sista säsong.

Och det känns tomt. Väldigt tomt.

Jag sätter mitt hopp till Arrested Development nu.

Hoppas att också Elin kommer gilla den.

------------------------------------

Nåt helt annat:

Hur har det blivit så att Star Wars är det "rätta sättet" att vara nörd på. Är man nörd fortfarande, om man är det på ett coolt sätt?

------------------------------------

söndag 12 maj 2013

Bloggar på jobbet

HAHA!

Stickin it to the man!

-----------------------

Helvete vad jag skiter i käppakrigs-vm.

Jag har badat i badtunna och druckit whisky istället.

Nu börjar allvaret den här veckan och jag är förkyld.

(Allvar som i att min examinatori från högskolan ska inspektera min lärarroll. Helvete.)

-------------------------

Jävla MFF. Jag gillar Tiki och Helander. Det är just nu de enda spelarna som jag tycker om i vårt lag.

Ibland blir jag så sur när det går dåligt att jag blir skadeglad å deras vägnar för att de är såna töntar som viker ner sig och twittrar om hur det går för Milan.