Imorse ställde Elin den träffsäkra fråga som vi alla undrar över i dagar som dessa:
"Hur påverkas bilden Stockholm av upploppen som pågår där just nu?"
Vi känner ju alla till att Stockholm är lite som "Sveriges Chicago"; bara en sån sak som att den pittoreska och dynamiska Malmöstadsdelen Rosengård hade varit den näst lugnaste stadsdelen i Stockholm om den hade legat i detta inferno av brott och stenkastning.
Nä bevare mig väl.
Ungdomar från hela Sverige verkar vilja flytta till detta "Svealands Berlin" där droger och diskotek är lika vanligt förekommande som sand i öknen. Södermalm är ju nästan som en liten Smålandskoloni bland alla dessa oroliga områdena.
Såklart är det ju trevligt att Stockholm representerar en sådan kontinental bild av Sverige (om än på fel sätt – det går ju inte att få tag på en stadig finlemmad baba ganoush, men billig och skattefri falafel har de gott om), men samtidigt måste man ställa sig frågan:
Hur mycket poliser tål Stockholm?
Det är klart att man i pressade situationer säger saker som man inte menar, det är förståeligt att man kanske yttrar ett annat n-ord och apjävel när man är lite traumatiserad och stingslig framåt småtimmarna.
Poliserna kommer ju från en sådan orolig miljö, menar jag, och då måste vi ju ta hand om de som examineras ut i Sverige på ett bra sätt. Se till att de kommer ut på arbetsmarknaden, trots att de är underutbildade, måste ju ses som prioritet numero uno.
Att kårandan är de viktigaste är ju inte så konstigt för en yrkesgrupp som har monopol på våld. Att hudfärg och kön verkar vara det näst viktigaste är inte heller så konstigt – de kommer ju från en verklighet som skiljer sig markant ifrån våran. Detta gäller ju för allihop.
Polisminister Beatrice Ask brukar åka runt och ta tag i problem som polisen är inblandade i. Till exempel var hon på plats när två poliser mördades i Östergötland för femton år sedan, och såg till så att polisen kände sig trygg. När poliserna blev som mest oroliga för att de kände sig hotade så slutade Beatrice att lyssna, reste sig upp och sa:
Hallå! Hallå! Nu tycker ju vi gemensamt i denna sal sjunger
"Du borde köpa dig en tyrolerhatt,
bara därför att sparka ner en svart"
Det är regeringen väldigt bra på. Att se till så att fokus hamnar på rätt saker; identifiera problemet, utreda den bästa lösningen och sedan skrider man till verket bara.
Lite som att Erik Ullenhag kom till Malmö när invandrarna här inte lyckades förmedla sin snällhet tydligt nog till Peter Mangs. Då var Erik där. Och stöttade. Svarade på frågor. Kanske sjöng en sång.
Nu tycker jag att det är dags att Beatrice tar tag i polisproblemen i Stockholm så att det känns som att man kommer till Sveriges huvudstad när man åker dit och inte något land där det bara finns poliser som till exempel Egypten eller Syrien.
Kanske måste invandrarna markera sin snällhet tydligare gentemot polisen, så att polisen förstår att vår befolkning vill dem väl. Kalla mig inte antipolisist nu, jag har själv poliser i släkten (på långt håll, men ändå) – men polisen kanske måste anstränga sig för att förstå att svartingar är snälla.
Man kan dra in all jävla service i 12000 människors närområde utan att det märks.
Men jag förstår samtidigt, när ett femtiotal reagerar genom att ifrågasätta samhällets legitima våldsmonopol, då åker batongen fram.
Allt har ju sina konsekvenser.
