Det är fantastiskt med äldre släktingar.
Man åker dit, skaffar sig en rejäl bukfylla, slänger sig på soffan, blir väckt en halvtimme senare av nyheten att kaffet är klart, får mozzarelaost och kontanter nerpackat i väskan innan man drar.
Fantastiskt.
När man går där, på väg mot tåget hem, med känslan av att både ha gjort en god gärning (besökt äldre släkting) och tjänat på det samtidigt (fått mozzarela och kontanter), så ska man tänka på att gamla människor är det största hotet mot vårt samhälle.
Deras värld är så fruktansvärt liten, att de har en människosyn som skulle få Jimmie Åkesson att rodna och Nordkoreas propagandaminister att blicka avundsjukt på den som har lyckats hjärntvätta denna samhällsgrupp.
Hemma hos gamla människor kan man få höra sköna citat såsom:
"Alla pratar om barnfattigdomen, det ska jag säga dig, den finns inte! De står ju i kön på Ica Kvantum och handlar godis - det hade de inte kunnat göra om de vore så fattiga!"
samt:
"De i Vellinge betalar redan så mycket i skatt så de kan gott sänka den för dom litta"
Någonstans kan jag känna ilska; att det finns en plats i helvetet reserverad för alla, ALLA människor som är starka och ser ett problem i samhället och väljer att klandra de svaga.
Men pensionärer som klandrar vårt trasproletariat för att samhället är kallt, har inte sådär jättemycekt inflytande. Det säger sig självt; de vet inget om världen - för de besöker den inte. Då räcker den godhet de visar rätt mycket längre än den inskränkthetens djävulskhet de faktiskt bär på.
Det finns människor som är farligare. Börja alltid titta på de som faktiskt har ett inflytande.
