söndag 9 oktober 2011

Jag är inte besviken, jag är arg.

Johan är arg. Jag ber om ursäkt på förhand om jag kommer vara lite grov i mun (jag använder ju inte munnen just nu. Jag skriver, så jag blir väl nåt annat...grov i finger?)

Såhär:

Vi kan börja med att konstatera att Håkan Juholt är ett jävla klantarsle.

Jag är så jävla trött på korrupta gubbsossar som bara genom att finnas till spelar alliansen i händerna.

Håkan Juholt har haft chansen att bevisa motsatsen, han tog den inte.

Jag är dessutom trött på rabiata vänsterpartister som inte på förhand kan förutse det politiskt otaktiska i att säga saker som "Jag är kommunist" eller "Alla män är djur" eller rentav skattefuska.

Jag är dessutom trött på att ha spelare i oppositionslaget som gärna putsar lite alliansko så fort de frestar med lite inflytande. Men det har vi ju redan gått igenom.

Försök hitta det rövhål där ni tappade huet och börja använd det (börja någonstans i respektive ungdomsförbund som fostrat er till maktkåta och verklighetsfrånvända myglare med skygglappar rakt in i riksdagen som vilken borgarbracka som helst).

Jag har lite samma syn på era "problem" som Jan Björklund har på dyslektiker:
FÖR HELVETE!SKÄRP ER! HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA?!!!!

Jag vill säga en sak till: Jag är inte besviken, jag är arg.
...........................

Nu är det emellertid så att Vänsterpartiet och Sossarna faktiskt har gjort något bra denna veckan också.

Eller snarare låtit bli att göra något över huvudtaget.

Det handlar förstås om att utebli från Agendas debatt.

Såhär: SVT och Alliansen ville att SD ska stå på samma sida som oppositionen.

Sossarna, V och jag menar såhär: Varför då? Ett parti, som förvisso inte tillhör regeringen, men som röstar med regeringen nio gång av tio ska väl stå ensamma eller MÖJLIGEN på samma sida som Reinis?

SVT sa nej.

Det var fel. S V har rätt.

Det är på något sorglustigt sätt talande att ett gäng klydderövar gör bäst i att göra ingenting.

................