Peter Englund skrev i sin blogg för längesen (så längesen att det inte skulle ligga en helt oäven arbetsinsats bakom att hitta länken) att han burkade lyssna på musik när han jobbar.
Inte musik som i popmusik man gillar att lyssna på, utan musik som opera - på ett språk man inte förstår.
Det ligger en del i det.
När jag pluggade på hög- och mellanstadiet kunde jag lyssna på Give 'em enough rope-plattan och lösa algebra samtidigt.
Riktigt så funkar jag inte längre.
Men jag behöver sorl när jag skriver och läser. Jag klarar max två timmar på ett tyst arkiv eller bibliotek.
Helst av allt har jag p1:s radioföljetong ekandes fritt i rummet.
Människoröster som jag kan ignorera.
TV kan funka, men i så fall gäller SVT: reklam pockar för mycket
Det är bl.a. därför som jag älskar 24-direkt från någon kongress i Bryssel, någon miljö-föreläsning i Tierp eller riksdagsdebatt om landsblygdens gröna omställning.
Inte så att jag skiter i frågorna egentligen. Men jag kan om jag vill.
I övrigt kan jag i Peter Englunds anda tipsa om Kindertotenlieder.
Där fattar jag verkligen ingenting.
Men bryr mig lagom mycket.
