fredag 7 oktober 2011

Min lilla genuskäpphäst...

Jag har tidigare ångat mig fullständigt ursinnig på samhällsanalyser som likställer den övre medelklassen som mera jämställd. Senast igår, faktiskt.

Dessförinnan tidigare i veckan när "pappaledigheten är en klassfråga". Jaja. Nu har jag ju alltid tänkt att över och medelklassen är precis lika jävla ojämställd om inte MER än arbetarklassen.

Och idag damp detta ner i min lilla brevlåda från Forsking & Framsteg:

"Fanny Ambjörnsson (doktor socialantropologi, min anm.) märkte också att de tjejer som gick samhällsprogrammet, och som oftare hade sin bakgrund i medelklassen, höll sig närmare det förväntade kvinnoidealet och också hade lättare att leva upp till och införliva det. Medan de flickor som gick på barn- och fritidsprogrammet och inte hade denna medelklassbakgrund, opponerade sig mot den förväntade kvinnorollen och var mer rebelliska, stökiga prinsessor. De ville inte skriva under på att tjejer per definition är sötare, gulligare, snällare, trevligare än killar."

Såhär: Det Ambjörnsson beskriver är vad man inom sociologin kallar "förortsfeminitet". D.v.s. lite förenklat: en mariginaliserad grupp kvinnor hanterar etablissemangets kvinnoideal genom att göra - precis tvärtom.

Deras definition av sig själva som kvinnor blir en klassmarkör kan man säga.

Vilket innebär:
Skriver svenska medelklasstjejer skitbra på prov, tentor och högskoleprov - så skriver förortsfeminiteten dåligt.
Håller svenska tjejer käften i klassrummet - så tar förortsfeminiteten plats.
Klär sig svenska kvinnor stiligt och behagligt - så står förortsfeminiteten i mjukisbyxor i kappa-zip utanför pendeltågsstationen i Flemingsberg och spottar efter pensionärer.

De faller ganska dåligt in i det förväntade kvinnoidealet, som i västvärlden förvisso kan leda någonstans - men som ännu är i hög grad ojämställd.

I västeuropa är vägen ut på en priviligerad arbetsmarknad i högre grad byråkratisk (stereotyp: skriva MVG-prov) för kvinnor än för män (stereotyp: skriker högst i klassrummet). Och det är ju jättebra att det finns vägar fram för kvinnor. Det är inte det.

Det är spännande att tänka på VARFÖR de olika feminiterna är så diametralt motsatta. Kan det vara en institutionaliserad strategi att släppa fram kvinnor som gör sitt jobb och håller käften och i samma rörelse bli av med underklasspatrasket?

Ja jaaaaaag vet inte. Alls.

Dessutom är det spännande att fråga sig hur pojkar i respektive socialgrupp ser på kvinnor som tar plats i klassrummet...