"[...]det feminister gör genom att demonisera män är att försätta sig själva i en offerposition som tillåter dem att ta till knytnävarna. Precis som tyskarna under trettiotalet demoniserade judarna."
Den liknelsen! Vi borde bomba skiten ur kvinnorna innan de förintar alla judar!
------------------------
Det är alltså skrivet i Chalmers kårblad Snofsen eller Tofsen eller vad fan såna där jävla töntar
i overall skriver i.
Nåväl. Det är alltid roligt med folk som menar allvar.
Eller?
Jag skrattar, men jag vet inte riktigt varför.
tisdag 31 januari 2012
fredag 27 januari 2012
tisdag 24 januari 2012
Ulrica Messing!
Hon är nominerad, enligt upgifter från TV4. Hela den här bloggen är ju ett slags hommage till denna Jonathan Leijonhjärta-look-a-like.
Naturligtvis är redaktionen bakom bloggen (d.v.s. mig) rörd, stolt, glad och nöjd.
Vi (d.v.s. jag) har länge haft ett svagt öga för Ullis. Och om du nu blir partiledare, Ricky, så glöm inte bort oss (mig) här på bloggen. Jag har ju alltid stått bakom dig, kan man säga.
Naturligtvis är redaktionen bakom bloggen (d.v.s. mig) rörd, stolt, glad och nöjd.
Vi (d.v.s. jag) har länge haft ett svagt öga för Ullis. Och om du nu blir partiledare, Ricky, så glöm inte bort oss (mig) här på bloggen. Jag har ju alltid stått bakom dig, kan man säga.
Ärligt nu
Ibland, så vaknar man i sin säng på morgonen - alldeles för tidigt på morgonen - och känner att "jag är banne mig inte färdigsövd, men jag kommer aldrig att somna om". Då är klockan typ halv fyra.
Den upplevelsen har jag kanske en gång i veckan-ish. Nu hände det mig. Fast klockan var - ett!
Helvete. Nu har jag legat och vridit mig i bäddsoffan på jobbet i tre timmar. Nu är det nock!
Den upplevelsen har jag kanske en gång i veckan-ish. Nu hände det mig. Fast klockan var - ett!
Helvete. Nu har jag legat och vridit mig i bäddsoffan på jobbet i tre timmar. Nu är det nock!
Lite om mina laster: Jag har slutat med snus förresten!
Så nu varken röker eller snusar jag.
Det är skittråkigt.
Jag ska börja igen. Tror jag börjar i april med att snusa igen kanske.
Då blir det Göteborgs Rapé. Ser Lasse Kronér på TV nu och jävlar vilken prilla han har inne.
Det är säkert general portion han snusar. Men jag tänkte att jag ska varva mellan Göteborgs Rapé och General sen.
---------------------------
Men fram tills dess lever jag i självspäkelse. Men det verkar som att jag håller på att börja röka istället. Det gör jag när jag inte är ute och springer. Och för närvarande luktar min springoverall (som för övrigt är sjukt snygg) rövapiss, och innan jag får tid i tvättstugan måste jag göra något. Och då verkar rökning vara ett bra alternativ. Till löpningen alltså.
Kaffe dricker jag emellertid fortfarande.
Det om det.
---------------------------
Idag: Stuvad potatis och lax.
---------------------------
Sossar är såna jävla klantarslen. Så jävla trött jag blir.
---------------------------
Simon Thern!
-----------------------------
Varför gillar folk inte Lasse Kronér förresten. Han gjorde ju en receptbok med 110 mackor (typ). Faaan vilken skön kille han verkar vara.
Onödigt att ha ett sånt jävla konstigt efternamn bara. Det blir poängavdrag på det i folklighetsligan.
På tal om namn, Özz Nujen är med i samma program (go kväll), och jag kan inte låta bli att förundras över raden av komiker som aldrig är roliga. Typ Kojo. När jag läser det inlägget jag länkade till tänker jag att det kanske inte är så konstigt med folk som är inkompetenta på jobbet.
Typ läkare som opererar fel.
Jag menar. Finns det komiker 2011 som på allvar tänker "ett skämt om att Göran Persson är tjock kanske känns aktuellt och roligt", så finns det nog läkare som tänker "hmm vad nöjd patienten kanske blir om vi opererar fast benen på armarna".
------------------------------------
Haha fy vad taskig och bitter jag är.
------------------------------------
Det känns så jävla skönt att bara jobba tre pass i månaden. Istället för, som tidigare i höstas, åtta pass.
Det känns som om jag kan ägna mig åt saker som är viktiga i livet, såsom Malmö, min tjej, MFF, öl samt långa härliga skogspromenader. Nej det där sista var skämt.
Men på riktigt, jag är jätteglad.
--------------------------------------
Det är svårt att skriva om saker som glädjer en på ett trovärdigt sätt.
Särskilt om man är så kissnödig som jag är nu.
Det är skittråkigt.
Jag ska börja igen. Tror jag börjar i april med att snusa igen kanske.
Då blir det Göteborgs Rapé. Ser Lasse Kronér på TV nu och jävlar vilken prilla han har inne.
Det är säkert general portion han snusar. Men jag tänkte att jag ska varva mellan Göteborgs Rapé och General sen.
---------------------------
Men fram tills dess lever jag i självspäkelse. Men det verkar som att jag håller på att börja röka istället. Det gör jag när jag inte är ute och springer. Och för närvarande luktar min springoverall (som för övrigt är sjukt snygg) rövapiss, och innan jag får tid i tvättstugan måste jag göra något. Och då verkar rökning vara ett bra alternativ. Till löpningen alltså.
Kaffe dricker jag emellertid fortfarande.
Det om det.
---------------------------
Idag: Stuvad potatis och lax.
---------------------------
Sossar är såna jävla klantarslen. Så jävla trött jag blir.
---------------------------
Simon Thern!
-----------------------------
Varför gillar folk inte Lasse Kronér förresten. Han gjorde ju en receptbok med 110 mackor (typ). Faaan vilken skön kille han verkar vara.
Onödigt att ha ett sånt jävla konstigt efternamn bara. Det blir poängavdrag på det i folklighetsligan.
På tal om namn, Özz Nujen är med i samma program (go kväll), och jag kan inte låta bli att förundras över raden av komiker som aldrig är roliga. Typ Kojo. När jag läser det inlägget jag länkade till tänker jag att det kanske inte är så konstigt med folk som är inkompetenta på jobbet.
Typ läkare som opererar fel.
Jag menar. Finns det komiker 2011 som på allvar tänker "ett skämt om att Göran Persson är tjock kanske känns aktuellt och roligt", så finns det nog läkare som tänker "hmm vad nöjd patienten kanske blir om vi opererar fast benen på armarna".
------------------------------------
Haha fy vad taskig och bitter jag är.
------------------------------------
Det känns så jävla skönt att bara jobba tre pass i månaden. Istället för, som tidigare i höstas, åtta pass.
Det känns som om jag kan ägna mig åt saker som är viktiga i livet, såsom Malmö, min tjej, MFF, öl samt långa härliga skogspromenader. Nej det där sista var skämt.
Men på riktigt, jag är jätteglad.
--------------------------------------
Det är svårt att skriva om saker som glädjer en på ett trovärdigt sätt.
Särskilt om man är så kissnödig som jag är nu.
Jag fyller tjugotre imorgon.
Tiden går. Tjugotre är en alldeles egen ålder.
Till skillnad från tjugotvå som är i stort sett detsamma som tjugoett, bara lite mer.
Jag försöker förmå mig själv till att njuta av det. Att glädjas åt att ha levt så här länge.
Och det gör jag, verkligen. Det har blivit lättare att åldras med åren, faktiskt. Paradoxalt nog.
Men det är samtidigt fortfarande svårt. Känslan av att "det är snart försent" har följt med mig hela livet. Och födelsedagar är ju inte precis ett tecken på motsatsen. Därför känns det bara dumt att vara glad för sin födelsedag. Det är som att gå på ett minfält och vara lycklig över att det inte smällt...ännu.
Nåväl. Jag försöker njuta av livet och det går bra oftast. Det gör verkligen det. Faktiskt. Jag har slutat att behandla mig själv och mitt själsliv som en rälig böld i ljumsken och jag har börjat glädjas åt att livet faktiskt pågår.
Och att det är ganska fantastiskt.
Men det gångna året har inte bjudit på samma framsteg som året dessförinnan. Bara det är ju svårt att hantera. Att man inte växer och blir bättre med samma kraft HELA tiden.
Ingenting händer emellertid av sig själv och det får väl sägas vara läxan som 2011 har lärt mig.
Till skillnad från tjugotvå som är i stort sett detsamma som tjugoett, bara lite mer.
Jag försöker förmå mig själv till att njuta av det. Att glädjas åt att ha levt så här länge.
Och det gör jag, verkligen. Det har blivit lättare att åldras med åren, faktiskt. Paradoxalt nog.
Men det är samtidigt fortfarande svårt. Känslan av att "det är snart försent" har följt med mig hela livet. Och födelsedagar är ju inte precis ett tecken på motsatsen. Därför känns det bara dumt att vara glad för sin födelsedag. Det är som att gå på ett minfält och vara lycklig över att det inte smällt...ännu.
Nåväl. Jag försöker njuta av livet och det går bra oftast. Det gör verkligen det. Faktiskt. Jag har slutat att behandla mig själv och mitt själsliv som en rälig böld i ljumsken och jag har börjat glädjas åt att livet faktiskt pågår.
Och att det är ganska fantastiskt.
Men det gångna året har inte bjudit på samma framsteg som året dessförinnan. Bara det är ju svårt att hantera. Att man inte växer och blir bättre med samma kraft HELA tiden.
Ingenting händer emellertid av sig själv och det får väl sägas vara läxan som 2011 har lärt mig.
måndag 23 januari 2012
Januari...
..bär på en känsla av att det värsta är över. Fast det egentligen inte är det. Det är fortfarande kallt, kallare än tidigare i vinter, och mörkt.
Alla säger att det är i januari som allt är som mest skit. Inget att se fram emot, nu när julen är förbi och jobbet börjar igen.
Jag förstår det. Men jag håller inte med. Januari bjuder på frysta ögonblick, där man får översikt inför året. På hög luft och förmågan att hinna ikapp sig själv.
Förmågan att se tillbaka, och att se framåt. Möjligheten att ta ett andetag och sluta se på sig själv och sina behov som ett utslag på kuken som måste döljas och skambeläggas.
Januari känns som skarven mellan försäsong och säsong. Där hela hösten och vintern hittills har rustat en fysiskt och psykiskt inför att det elddopet är på gång. Inför att det blir kallare än någonsin och mörkare än någonsin utan ljusstakar i fönstret. Och visst känns det som att det bara flyter på. Att jag kommer klara det här året också, och göra det leende och utan skuld.
----------------------------
Åt så jävla god lunch också. Pasta, med spenat, creme fraiche och broccoli. Till det hade jag stekt Lennart Geijer, d.v.s. en död torsk.
Sedan pressade jag lite citron på. Något annat som också är väldigt gott är sådan här halloumi.
----------------------------
För sex månader sedan fick Dardan Rexhepi ett friläge i ösregn på Olympia. Ett andetag och han tog sats med höger fot i ultrarapid. Och så fri han var mot Pär Hansson. Jag slängde blicken snabbt mot en regndroppe som landade på en axel bredvid mig.
Jävlar vad långsamt tiden passerade. Men skjut för helvete, Dardan!
Herregud vilken jävla axel. Jag sökte hennes blick. Och jag hörde hur den blicken lät. Som ljudet av Dardans högersko mot bollen, som 2000 galna malmöiter när bollen rasslade i nät framför ögonen på Helsingborgsklacken, som ett ljud som får en att glömma hur jävla mycket man kan frysa i ett ösregn i mitten av juli. För satan, så kallt det var.
Och jag kastade mig mot henne.
För jag ville vara nära den där blicken, det där ljudet. Om det gick, så skulle jag vilja höra det hela tiden.
Aldrig slarva bort det, aldrig låta det tystna.
Det har jag fått sedan dess. I sex månader idag, och det ska aldrig tystna omkring oss.
Alla säger att det är i januari som allt är som mest skit. Inget att se fram emot, nu när julen är förbi och jobbet börjar igen.
Jag förstår det. Men jag håller inte med. Januari bjuder på frysta ögonblick, där man får översikt inför året. På hög luft och förmågan att hinna ikapp sig själv.
Förmågan att se tillbaka, och att se framåt. Möjligheten att ta ett andetag och sluta se på sig själv och sina behov som ett utslag på kuken som måste döljas och skambeläggas.
Januari känns som skarven mellan försäsong och säsong. Där hela hösten och vintern hittills har rustat en fysiskt och psykiskt inför att det elddopet är på gång. Inför att det blir kallare än någonsin och mörkare än någonsin utan ljusstakar i fönstret. Och visst känns det som att det bara flyter på. Att jag kommer klara det här året också, och göra det leende och utan skuld.
----------------------------
Åt så jävla god lunch också. Pasta, med spenat, creme fraiche och broccoli. Till det hade jag stekt Lennart Geijer, d.v.s. en död torsk.
Sedan pressade jag lite citron på. Något annat som också är väldigt gott är sådan här halloumi.
----------------------------
För sex månader sedan fick Dardan Rexhepi ett friläge i ösregn på Olympia. Ett andetag och han tog sats med höger fot i ultrarapid. Och så fri han var mot Pär Hansson. Jag slängde blicken snabbt mot en regndroppe som landade på en axel bredvid mig.
Jävlar vad långsamt tiden passerade. Men skjut för helvete, Dardan!
Herregud vilken jävla axel. Jag sökte hennes blick. Och jag hörde hur den blicken lät. Som ljudet av Dardans högersko mot bollen, som 2000 galna malmöiter när bollen rasslade i nät framför ögonen på Helsingborgsklacken, som ett ljud som får en att glömma hur jävla mycket man kan frysa i ett ösregn i mitten av juli. För satan, så kallt det var.
Och jag kastade mig mot henne.
För jag ville vara nära den där blicken, det där ljudet. Om det gick, så skulle jag vilja höra det hela tiden.
Aldrig slarva bort det, aldrig låta det tystna.
Det har jag fått sedan dess. I sex månader idag, och det ska aldrig tystna omkring oss.
torsdag 19 januari 2012
En ledig dag
Det är jag fan ta mig värd.
Jag är så jävla trött på Lund nämligen.
Få städer i Sverige provocerar mig så mycket ibland som den klämkäcka jävla hålan.
--------------------------
Jag brukar googla ord som jag inte lärt mig ännu. Just nu är jag inne på "vandel".
Nej jag vet inte vad det är. Men snart!
--------------------------
Idag ska jag läsa texter om grammatisk teori. Samt mina två privatböcker (påhittat ord, motsatsen till kurslitteratur) jag läser.
Samtidigt ska jag nog röka några cigaretter. Det var längesen nämligen.
En annan nyhet som kanske kan intressera er är att jag börjat dricka kaffe med mjölk.
Fan va gott det är att kunna dricka åtta koppar utan att få ont i magen. Jag älskar det.
--------------------------
Partiledardebatt igår, och av vad jag har sett hittills kan jag konstatera att Fredrik Reinfeldt
var ett riktigt svin. Håkan Juholt nervös. Jonas Sjöstedt grym. Gustav Fridolin bra, men vi kan
honom redan. Annie Lööf. Va?
Hägglund hörde jag inte. Han var säkert rolig.
--------------------------
Jag har lite dåligt samvete för att jag bloggar för lite. Det är därför jag har lagt in så
humbug i det här inlägget.
Jag är så jävla trött på Lund nämligen.
Få städer i Sverige provocerar mig så mycket ibland som den klämkäcka jävla hålan.
--------------------------
Jag brukar googla ord som jag inte lärt mig ännu. Just nu är jag inne på "vandel".
Nej jag vet inte vad det är. Men snart!
--------------------------
Idag ska jag läsa texter om grammatisk teori. Samt mina två privatböcker (påhittat ord, motsatsen till kurslitteratur) jag läser.
Samtidigt ska jag nog röka några cigaretter. Det var längesen nämligen.
En annan nyhet som kanske kan intressera er är att jag börjat dricka kaffe med mjölk.
Fan va gott det är att kunna dricka åtta koppar utan att få ont i magen. Jag älskar det.
--------------------------
Partiledardebatt igår, och av vad jag har sett hittills kan jag konstatera att Fredrik Reinfeldt
var ett riktigt svin. Håkan Juholt nervös. Jonas Sjöstedt grym. Gustav Fridolin bra, men vi kan
honom redan. Annie Lööf. Va?
Hägglund hörde jag inte. Han var säkert rolig.
--------------------------
Jag har lite dåligt samvete för att jag bloggar för lite. Det är därför jag har lagt in så
humbug i det här inlägget.
torsdag 12 januari 2012
Jag fastnar i min egen c-uppsats, och har fotbollsabstinens.
När jag borde opponera på någon annans uppsats.
Min egen c-uppsats, den jag läser, är 2 år gammal ska sägas.
Lagom självgod. Men helt ärligt så tror jag att jag var smartare då, våren 2010, än vad jag är
nu.
Det är åldern, tänker jag.
Det går bara utför nu. Ligga bra att börja supa och runka i fosterställning på
offentlig toalett när allt ändå bara går åt helvete.
Eller också inte. Man kan ju också vända på det. Och tänka att snart börjar fotbollssäsongen
igen.
Och Malmö, jag vet inte. Det känns inget vidare faktiskt.
Jag cyklar genom pildammsparken i ösregn
och jag tänker att mitt bristande 2012-intellekt, och alla intellektuella medelklassungar
med alternativa samlevnadsformer,
är något jag skulle kunna fjärma mig så mycket mer ifrån om bara Daniel
Larsson
hittade
målformen
igen.
Som den var våren 2010. Han öste ju in mål. Och Johan Dahlin räddade straffar.
Och fan ta mig, jag var så jävla intellektuell och smart, vilken jävla kandidatuppsats.
"Vi ses när du doktorerat!", sa dom och skrattade.
Då skulle dom sett oss.
Mig, Daniel Larsson och Guillermo Molins. Vi skulle bara äga det året, 2010.
Det är inte samma MFF som då. Det är 2012 nu, inte 2010.
Och jag är inte densamma.
Och visst skrämmer det mig.
Visst är det skrämmande, att förändring och försämring låter nästan likadant,
om man säger det snabbt?
På tisdag är det första träningen för säsongen 2012.
Jag är inte där. Jag är tvungen att jobba.
Men visst, det är ju ändå ganska hoppfullt faktiskt, att om man säger orden riktigt snabbt,
så låter förändring och förbättring nästan likadant också?
Ge mig Gefle hemma nu, andra april.
Ge mig salongs, ge mig kall vårsol på kvällen.
Ge mig cigg och hör ni sången Helsingborg och
MFFare är vi alla
VI SEGRA SKALL MEN INTE FALLA!
Min egen c-uppsats, den jag läser, är 2 år gammal ska sägas.
Lagom självgod. Men helt ärligt så tror jag att jag var smartare då, våren 2010, än vad jag är
nu.
Det är åldern, tänker jag.
Det går bara utför nu. Ligga bra att börja supa och runka i fosterställning på
offentlig toalett när allt ändå bara går åt helvete.
Eller också inte. Man kan ju också vända på det. Och tänka att snart börjar fotbollssäsongen
igen.
Och Malmö, jag vet inte. Det känns inget vidare faktiskt.
Jag cyklar genom pildammsparken i ösregn
och jag tänker att mitt bristande 2012-intellekt, och alla intellektuella medelklassungar
med alternativa samlevnadsformer,
är något jag skulle kunna fjärma mig så mycket mer ifrån om bara Daniel
Larsson
hittade
målformen
igen.
Som den var våren 2010. Han öste ju in mål. Och Johan Dahlin räddade straffar.
Och fan ta mig, jag var så jävla intellektuell och smart, vilken jävla kandidatuppsats.
"Vi ses när du doktorerat!", sa dom och skrattade.
Då skulle dom sett oss.
Mig, Daniel Larsson och Guillermo Molins. Vi skulle bara äga det året, 2010.
Det är inte samma MFF som då. Det är 2012 nu, inte 2010.
Och jag är inte densamma.
Och visst skrämmer det mig.
Visst är det skrämmande, att förändring och försämring låter nästan likadant,
om man säger det snabbt?
På tisdag är det första träningen för säsongen 2012.
Jag är inte där. Jag är tvungen att jobba.
Men visst, det är ju ändå ganska hoppfullt faktiskt, att om man säger orden riktigt snabbt,
så låter förändring och förbättring nästan likadant också?
Ge mig Gefle hemma nu, andra april.
Ge mig salongs, ge mig kall vårsol på kvällen.
Ge mig cigg och hör ni sången Helsingborg och
MFFare är vi alla
VI SEGRA SKALL MEN INTE FALLA!
tisdag 10 januari 2012
Jag skriver uppsats...
...den lämnas in idag.
Det är jävligt jobbigt, men hoppas kunna blogga lite mer vad det lider.
--------------------
Fint med hyllningen av Stefan Liv i Jönköping igår. Det känns på något sätt som att man stoppar in all sorg och orättvisa i ett enda tillfälle.
Det är ju inte mer sorgligt med den döde hockeyspelande tvåbarnspappan än med den skjutna 15-åringen på nyår.
Det är bara lite lättare att sörja alltihop samtidigt, när sorgen placeras i ett sammanhang där den är accepterad.
Inget fel i det.
--------------------
Beställde ett sånt häringa gåvopaket med knivar i, som en julklapp från jobbet.
Leveransen har inte aviserats ännu. Jävla idioter.
--------------------
Nu är vi igång igen. Jävla uppsats. Ska bli skönt att bli av med skiten...
....för att sedan skriva c-uppsats i vår.
Kug.
Det är jävligt jobbigt, men hoppas kunna blogga lite mer vad det lider.
--------------------
Fint med hyllningen av Stefan Liv i Jönköping igår. Det känns på något sätt som att man stoppar in all sorg och orättvisa i ett enda tillfälle.
Det är ju inte mer sorgligt med den döde hockeyspelande tvåbarnspappan än med den skjutna 15-åringen på nyår.
Det är bara lite lättare att sörja alltihop samtidigt, när sorgen placeras i ett sammanhang där den är accepterad.
Inget fel i det.
--------------------
Beställde ett sånt häringa gåvopaket med knivar i, som en julklapp från jobbet.
Leveransen har inte aviserats ännu. Jävla idioter.
--------------------
Nu är vi igång igen. Jävla uppsats. Ska bli skönt att bli av med skiten...
....för att sedan skriva c-uppsats i vår.
Kug.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)