..bär på en känsla av att det värsta är över. Fast det egentligen inte är det. Det är fortfarande kallt, kallare än tidigare i vinter, och mörkt.
Alla säger att det är i januari som allt är som mest skit. Inget att se fram emot, nu när julen är förbi och jobbet börjar igen.
Jag förstår det. Men jag håller inte med. Januari bjuder på frysta ögonblick, där man får översikt inför året. På hög luft och förmågan att hinna ikapp sig själv.
Förmågan att se tillbaka, och att se framåt. Möjligheten att ta ett andetag och sluta se på sig själv och sina behov som ett utslag på kuken som måste döljas och skambeläggas.
Januari känns som skarven mellan försäsong och säsong. Där hela hösten och vintern hittills har rustat en fysiskt och psykiskt inför att det elddopet är på gång. Inför att det blir kallare än någonsin och mörkare än någonsin utan ljusstakar i fönstret. Och visst känns det som att det bara flyter på. Att jag kommer klara det här året också, och göra det leende och utan skuld.
----------------------------
Åt så jävla god lunch också. Pasta, med spenat, creme fraiche och broccoli. Till det hade jag stekt Lennart Geijer, d.v.s. en död torsk.
Sedan pressade jag lite citron på. Något annat som också är väldigt gott är sådan här halloumi.
----------------------------
För sex månader sedan fick Dardan Rexhepi ett friläge i ösregn på Olympia. Ett andetag och han tog sats med höger fot i ultrarapid. Och så fri han var mot Pär Hansson. Jag slängde blicken snabbt mot en regndroppe som landade på en axel bredvid mig.
Jävlar vad långsamt tiden passerade. Men skjut för helvete, Dardan!
Herregud vilken jävla axel. Jag sökte hennes blick. Och jag hörde hur den blicken lät. Som ljudet av Dardans högersko mot bollen, som 2000 galna malmöiter när bollen rasslade i nät framför ögonen på Helsingborgsklacken, som ett ljud som får en att glömma hur jävla mycket man kan frysa i ett ösregn i mitten av juli. För satan, så kallt det var.
Och jag kastade mig mot henne.
För jag ville vara nära den där blicken, det där ljudet. Om det gick, så skulle jag vilja höra det hela tiden.
Aldrig slarva bort det, aldrig låta det tystna.
Det har jag fått sedan dess. I sex månader idag, och det ska aldrig tystna omkring oss.
