Det har diskuterats flitigt, fram och tillbaka. Om huruvida det där flygförbandet ska få sitt minnesmonument i Hyde Park eller inte. Mycket pekar mot att ett av västvärldens mest kontroversiella förband (nja efter SS kanske?) kommer att få sitt hyllningsmonument efter 68 år.
Monumentets protagonister vill påskina att de vill minnas ett förband som offrade sitt liv för att skydda det brittiska samväldet från nazisterna. Samt att alla andra förband har sitt memorial.
Visst, man kan dra det hur långt som helst. Men då ska väl SS ha sitt och NKVD också?
Det kontroversiella med the Royal Air Force Bomber Command sägs ofta handla om de totalt onödiga förintelsebombningarna av Dresden, där minst 135 000 civila fick sätta livet till. Men i huvudsak rör det sig om en betydligt mer cynisk krigföring än hämnd.
Chefen för det brittiska bombflyget, Arthur Harris, ansåg nämligen att det inte finns något som heter "civila offer" i ett industrisamhälle, eftersom alla är potentiella arbetare i en vapenfabrik, soldater eller bara uppbärare av en krigsmoral.
Den yttersta konsekvensen av detta var inte bara Dresdenbombningarna, det var snarare bara ren galenskap - ett moraliskt förfall med historiskt höga dödssiffror.
Den mest ideologiska konsekvensen av det moderna massmordet - det som kännetecknas av att bödeln har en penna i sin hand och inte ett vapen - ägde rum i Hamburg den 28 juli 1943.
Hamburg blev platsen för världshistoriens första eldstorm, åtminstone som människan skapat. Fenomenet innebär att många mindre eldar förenas till en och når sådan kraft att den stiger högre och högre, och bildar till sist en luftström som suger in syre, temperaturen ökar, elden suger in mer kallt syre och allt brännbart fattar eld. Träd expoderar, asfalt smälter och människor dör av hetta eller syrebrist.
Det drabbade området når lätt över 1000 grader och i Hamburgs fall omfattade 20 kvadratkilometer, gott och väl mer än hela stadskärnan. 45000 människor dör.
Att människor var ett mål för den cyniska krigföringen här syns framför allt av att de viktigaste industrierna var orörda. Man ville döda. Demoralisera.
Jag säger inte att de som dog det där jävla förbandet inte ska minnas.
Men förbandet i sig ska bara inte minnas med stolthet, eller hyllningar. För dess taktiska utfall var bristfälligt (den tänkta demoraliseringen innebar föga förvånande en ökad mobilisering) och dess plats i historien måste förbli en fråga om vad krig inte bara gör med sina offer, utan också sina förövare.
Till sist. Det är för övrigt på grund av RAF Bomber Commands gärningar som Sid Vicious hade ett hakkors på sin tröja. Fick jag höra. Om det är sant vet jag inte.
