Tvättade klädseln till soffan

i maskin. Elin blev mer än lovligt rasande på mig när vi upptäckte att klädseln krympt.

Det löste sig.

Men nu har jag lärt mig att P betyder kemtvätt.

---------------------------------

Sticker Ranégie kan vi glömma guldet.

---------------------------------

För övrigt börjar jag skolan på måndag. Jag räds, som ni vet, övegångar av det här slaget.

Men jag ser väldigt mycket fram smot det på samma gång. Nu har jag dessutom köpt ett anteckningsblock för en jävla massa pengar. Jag är riktigt sugen på att använda det nu.

Sen ser jag fram emot en rejäl reallöneökning för lärarna innan jag börjar jobba.

Annars får det bli old panda days på heltid.

Det här med kroppen...

Jag har en känsla av att jag tidigare tagit upp Matti, huvudpersonen i Populärmusik från Vittula, i bloggen. Det handlade då om huruvida det var "knapsu" (skällsord med styrka ungefär mittemellan Kärring och Fitta) eller inte att hålla på med musik.

Samtidigt skrev Ann Heberlein en krönika för ett tag sen som handlade om att tjejer som håller på med hästar får en annan syn på sin kropp än att bara vara ett objekt. De använder ju den till att mocka och styra hästen i stället för att sminka sig för någon kille, ja ni fattar.

Nu till kroppen. Är det arbetet med kroppen som gör att den blir mer subjekt och mindre objekt. Är det därför fåfänga är en synd i arbetarklassen?

Jag tänker att Heberlein har rätt. Det är den snabbaste, smartaste vägen till att minska sexualiseringen av kvinnokroppen: låt den ta i.

MEN, säger 

Någonstans inom mig gissar jag också att objektifieringen av kroppen också är klassbetingad. 

Jag menar: om ridningen bidrar till att tjejer upplever sig själva mindre som objekt, så borde väl rimligen  undersköterskor också göra det?

MEN, säger ni,

"Jag är tveksam till att manskroppen är mindre subjekt bland medel-och överklassens män, de som inte kroppsarbetar"

Jo men de spelar ju golf. Nä, skämt åsido, det kan ju ha att göra med vad man lägger tyngdpunkten på. Som män betraktade är det säkert så, men som klass betraktat är det verkligen inte så.

Arbetarklassens manskropp är ju ett verktyg för den som tjänar på arbetet. Så är det ju också med kvinnokroppen.

Precis som kön har en kropp, så har klassen det, så har etniciteten det. Men nu handlar detta om kön och klass.

Detta måste vi skilja på:

Visst är arbetet eller "att ta i" som Heberlein uttryckte det, ett bra verktyg mot att kvinnokroppen blir ett sexuellt objekt. En frigörelse för vissa. Men synonymt med att vara ett ekonomiskt objekt för andra. 

Jag tror att människor har en omedveten drift att röra sig mot vad man upplever som en frigörelse. De riktningarna skiljer ju sig naturligtvis åt beroende på vad man frigör sig ifrån.

"Att kvinnor arbetar ska vi ju vara glada för", säger ni kanske nu.

Jo kanske, eller nej, säger jag. För som historiker är det inte svårt att hitta kvinnor som arbetar med kroppen. Möjligen är det svårt att hitta att samhället ser det som ett regelrätt "arbete", eftersom kvinnodominerade arbeten till hälften ofta är ett kall (läs: ta hand om äldre). 

Att kvinnor är utestängda från arbete, i synnerhet kroppsarbete är ett resultat av att historien om den vita borgerlighetens kvinnor alltid står i centrum för kvinnofrigörelsen. Det är inte fel, det är bara...snävt

Nåväl...nu glider jag ifrån ämnet. Det är bra att rida, och använda kroppen. Men det är också det antagandet som gör att Matti oroas över att rock'n roll är "knapsu".

Jag förstår inte...

....varför inte Stefan Löfven tar upp rasismen i sitt sommartal. Framför allt inte när M:s ansvarige för sociala medier (!) kallar Nalin Pekgul för klappturk.

....varför Malmö FF ska ta 87 minuter på sig att göra mål på GIF Sundsvall.

....varför bob hund i vanlig ordning tar över Malmöfestivalen, och Soundtrack alltid känns sådär på samma festival. Nästa år vill jag se Eldkvarn.

....hur det kan vara så enkelt att få skivkontrakt.

------------------------------------------------

Jag är i fixartagen. Det här med att laga min cykel har ju blivit lite av följetong (kanske väl tilltaget lite att kalla det följetong vid endast ett tidigare inlägg i ämnet), som nu har nått vägs ände.

Elins papá hjälpte mig nämligen att byta hjulet i helgen, och igår skruvade jag på bromsen som slutligen gjorde cykeln brukbar igen.

Lycka. Cyklade runt och nynnade på den här hela dagen, och fick stohetsvansinne av att jag lyckades laga något själv. Så jag gick till Clas Ohlson och köpte skruvmejslar och lyckades även laga min gitarr som jävlats ett tag.

Nu vill jag bara laga massa saker. Utom mat.

------------------------------------------------

Stoppa pressarna!

Det är ännu lite tidigt för ett offentligt yttrande. Men jag gör en Reepalu och handlar lite egenmäktigt bara i just det här fallet och ger förhandsinformation exklusivt för bloggläsarna:

Dagarna som band är räknade för old panda days.

Som osignat band i alla fall.

Imorgon väntar möte med skvibolaget Ljup musik i Kristianstad. I Oktober inspelning i Malmö.

Vi räknar med att ha någon form av album eller ep färdig lagom till sommaren.

---------------------------------------

Jag kommer att jobba drygt halvtid i september. Och plugga på heltid. I höst igen.

En liten del av mig ser fram emot det. En annan del längtar mest till september är slut, då jag ska ligga på golvet naken, äta mums-mums, spetsade med imodium och ha bomullstussar i näsan. Lite lagom utrbrän sådär.

Jag börjar dessutom på en ny utbildning, lärarutbildningen närmare bestämt, om några veckor.

Jag skjuter det i från mig tills vidare.

----------------------------------------

Annars är ju hösten en tid som jag alltid tror kommer bära med sig lugn, men som jag vet aldrig gör det.

Har fått märkliga slängar av att hålla fast vid sommaren på ett sätt som jag inte gjort sen jag var barn. 

Jag vill inte riktigt att den ska ta slut. Kanske för att jag just i år väntar mig att hösten kommer vara hektisk, och så kommer den hetsen säkerligen att utebli.

-----------------------------------------

Nu ska jag ta lite mer kaffe.

The Downfall 2- Håkan Juholt

I rollen som den hånflinande borgarbrackan, den lögnaktige skattesmitaren och dryga statsministern Fredrik Reinfeldt (också expert på Karate):

Jean Claude van Damme

AJ!

Jag föll till föga.

Skaffade en iPhone. Så jävla gytt ju!

Kan kolla allt i den. Frågar någon vad klockan är, jag bara: tar upp iPhone och säger "0816"!

Eller vill man veta var man är, jag bara: tar upp iPhone och pekar på skärmen och säger "här"!

Nu väntar jag framför allt på lanseringen av min foto-app så jag kan börja sprida den och bli miljonär.

--------------------------------------

Tro nu inte, för all del att min rollbesättning till "The Downfall 2 - Håkan Juholt" (alternativt Der untergang 2 eller Undergången 2) har slutat.

Precis som Frodo har Sam, Riggs har Murtaugh i "Dödligt vapen" och Thelma har sin Louise så har också Håkan "Bråkan"Juholt sin Tommy Waidelich.

Starring:

Matt Damon.

 FC Rangers blev utkastade ur skotska förstadivisionen p.g.a. ekonomiska problem. De ska från och med i år spela i tredjedivisionen. En stor anledning till det var Malmö FF som slog ut lojalistlaget från Glasgow från allt Europaspel förra sommaren.

Hur går det då med biljettförsäljningen inför säsongsstarten i lingonserien?

Jo, FC Rangers har i skrivande stund sålt 30 000 årskort. Inget lag i världen är i närheten av de siffrorna i en tredjedivision. I en stad av Stockholms storlek. En supporter till laget beskrev hypen såhär:

"It's a long road to fashion and glamor these days. Now developed an underground mentality of the club and the supporters. An" us against them "mentality. It is now we can start to become cult heroes"

Går och retar mig på följande saker:

#1. Julian Assange. Killen är ett jävla as. Han gömmer sig bakom öppenhetens fana för att bedriva sina jävla våldtäktsfasoner samtidigt som Bradley Manning riskerar att dö för sina insatser.

Det är fan ta mig klassamhället när det är som värst. Det är ju Manning, och inte Assange som är anledningen till Wikileaks framgångar.

#2 Stand-up.

Vi var på skitdålig stand-up för några veckor sedan. Det var Fritte Fritzon, Johannes Finnlaúgsson och någon tjomme till.

Ett skämt handlade om hur poetry slam är förutsägbart...till skillnad från stand-up formatet, då alltså.

Ett annat om att negerboll är en synonym till basket...det satt dessutom en svart man i publiken.

Det är inte humor, det är rasism. Men det är ok om man känner folk på P3.

Det är inte första gången jag spyr galla över olika stand-up artister här. Jag har faktiskt inte så mycket emot själva formatet (förutom att det har blivit liiiiiite förutsägbart med skäggig hipster-kille drar sexist-skämt), och anledningen till att jag utsätter mig för eländet är att det på något sätt alltid ger mig intrycket av att jag själv faktiskt inte är så jävla dålig på att göra den här världen till ett bättre ställe.

Frankrike

Är ett jävla U-land. Jag fattar verkligen inte hur de kan vara med i G8 med så många fattiga på gatorna.

Och det är fan otrevligt med armbandsmånglarna på Sacre Cœur (de drar en i armarna och skriker saker efter en om man blir arg. Jag blev kallad för gay till exempel. Fantasifullt. Frihet, jämlikhet, broderskap).

Nåväl.

Frankrikes huvudstad har en till på köpet riktigt ursämst infrastruktur. Det gäller allt ifrån vilket skick gatorna är i (trottoarerna lutar, det är så jävla irriterande), hur tunnelbanan ser ut (skramlar, som en spårvagn i Göteborg) samt vilka hus som finns där.

Paris är känt för sina gamla hus och sin vackra arkitektur. Där går folk och säger "tänk, såna fina hus rev man i Sverige på nittnasextitale, jag fattar det inte". 

Där bortser man från en viktigt detalj. Nämligen att samtliga bostadshus i Paris innersta kärna vid typ St Germain ser fallfärdiga ut, slösar energi och är uselt planerade.

Om ni inte har varit i Paris, så kan jag berätta att mittemot Notre Dame så finns det kåkar där de bärande bjälkarna på utsidan har gett vika: våningarna lutar lite charmigt sådär.

Jag vill inte på något sätt ge sken av att jag inte tyckte Paris var bra. Det var verkligen fint. Åk dit och ät goda tomater och kolla på konst och grym arkitektur (för den finns också). 

Kärnan i min socialism är såklart min människosyn. Men det handlar också om att jag stör mig så in i helvete på halvhjärtade satsningar i välfärd och i offentlig miljö. 

Jag ryser av dålig trafikplanering. Att det inte finns linjer vid trafikljusen och så vidare.

Jag klöks att det inte finns en enda papperskorg längs Champs Elysée.

Det är nu jag ska bli kritiserade för att jag är trångsynt och inte är öppen för nya kulturer. Den mer kontinentala Laissez Faire-attityden är något jag måste vänja mig vid, tycker ni. Men nej, nej nej, säger jag, det här går liksom inte att relativisera bort:

FALLFÄRDIGA HUS OCH OTYDLIGA ÖVERGÅNGSSTÄLLEN ÄR DÅLIGT. PUNKT.

Höj skatten nu för helvete, Hollande, och bygg en offentlig service som är värdig en riktigt stormakt.

Vive La France!

Kära Kitty.

Ja, den hette väl så, dagboken som Anne Frank skrev i?

Jag är nyss hemkommen från Pompidous, baguetternas, tangorabatternas och den expansiva utrikespolitikens förlovade land: Frankrike.

Det gjorde gott. Paris är en vacker stad, även om den inte på långa vägar kan mäta sig med Malmö.

Men där finns ju vissa saker som inte finns här hemma, som exempelvis Musée d'Orsay och tidigare nämnda Pompidou. Det var fett att se alla konstverken som jag bara har sett på tentor i konsthistoria innan.

Häftigast var Pompidou och Kandinskys verk där. Jag kan tipsa om att det är gratis inträde för alla EU-medborgare under 25.

Ingen Kandinsky för er alltså, turkjävlar!

-----------------------------------------------

Jag har också varit i Claude Monets trädgård. Fan vilken förkovrande semester.

En å annan bir har slunkit ner osså, tro ente annat!

------------------------------------------------

Idag förlorade MFF mot Elfsborg och imorgon börjar Elin jobba igen.

Förlust i fotboll.

Skarvångest. Byta värld. Och när det går dåligt i fotbollen finns liksom inte samma tröst, samma mjuka övergång över skarven.

Jag vet att jag är ledig lite grand till, men ändå, nu gäller andra regler än när Elin hade semester. Vilka regler är det, vad kan man göra, vad kan man inte göra? Hur tråkigt måste man ha? Vad kan man se fram emot?

Nåväl, klart att kvällarna är ljumma i åtminstone en månad till. Och att livet inte tar slut för att man jobbar eller pluggar.

Men helvete, det känns rätt tungt att hoppa över skarven med en sån förlust i ryggsäcken.

---------------------------------------------------

Efter en vecka av Croissant, Pasta, Öl och bröd så går magen helt jävla bananas på min knäckebröd och äggfrukost.

Magkatarren jag fick idag kändes som ...ah jag hatar såna jämförelser: hur ont gör saker? 'som att föda barn' NEJ ...men det kändes som att sparka in i stortån i ett stolsben.

Typ så.

---------------------------------------------------