Ja, den hette väl så, dagboken som Anne Frank skrev i?
Jag är nyss hemkommen från Pompidous, baguetternas, tangorabatternas och den expansiva utrikespolitikens förlovade land: Frankrike.
Det gjorde gott. Paris är en vacker stad, även om den inte på långa vägar kan mäta sig med Malmö.
Men där finns ju vissa saker som inte finns här hemma, som exempelvis Musée d'Orsay och tidigare nämnda Pompidou. Det var fett att se alla konstverken som jag bara har sett på tentor i konsthistoria innan.
Häftigast var Pompidou och Kandinskys verk där. Jag kan tipsa om att det är gratis inträde för alla EU-medborgare under 25.
Ingen Kandinsky för er alltså, turkjävlar!
-----------------------------------------------
Jag har också varit i Claude Monets trädgård. Fan vilken förkovrande semester.
En å annan bir har slunkit ner osså, tro ente annat!
------------------------------------------------
Idag förlorade MFF mot Elfsborg och imorgon börjar Elin jobba igen.
Förlust i fotboll.
Skarvångest. Byta värld. Och när det går dåligt i fotbollen finns liksom inte samma tröst, samma mjuka övergång över skarven.
Jag vet att jag är ledig lite grand till, men ändå, nu gäller andra regler än när Elin hade semester. Vilka regler är det, vad kan man göra, vad kan man inte göra? Hur tråkigt måste man ha? Vad kan man se fram emot?
Nåväl, klart att kvällarna är ljumma i åtminstone en månad till. Och att livet inte tar slut för att man jobbar eller pluggar.
Men helvete, det känns rätt tungt att hoppa över skarven med en sån förlust i ryggsäcken.
---------------------------------------------------
Efter en vecka av Croissant, Pasta, Öl och bröd så går magen helt jävla bananas på min knäckebröd och äggfrukost.
Magkatarren jag fick idag kändes som ...ah jag hatar såna jämförelser: hur ont gör saker? 'som att föda barn' NEJ ...men det kändes som att sparka in i stortån i ett stolsben.
Typ så.
---------------------------------------------------
