Samtidigt skrev Ann Heberlein en krönika för ett tag sen som handlade om att tjejer som håller på med hästar får en annan syn på sin kropp än att bara vara ett objekt. De använder ju den till att mocka och styra hästen i stället för att sminka sig för någon kille, ja ni fattar.
Nu till kroppen. Är det arbetet med kroppen som gör att den blir mer subjekt och mindre objekt. Är det därför fåfänga är en synd i arbetarklassen?
Jag tänker att Heberlein har rätt. Det är den snabbaste, smartaste vägen till att minska sexualiseringen av kvinnokroppen: låt den ta i.
MEN, säger
Någonstans inom mig gissar jag också att objektifieringen av kroppen också är klassbetingad.
Jag menar: om ridningen bidrar till att tjejer upplever sig själva mindre som objekt, så borde väl rimligen undersköterskor också göra det?
MEN, säger ni,
"Jag är tveksam till att manskroppen är mindre subjekt bland medel-och överklassens män, de som inte kroppsarbetar"
Jo men de spelar ju golf. Nä, skämt åsido, det kan ju ha att göra med vad man lägger tyngdpunkten på. Som män betraktade är det säkert så, men som klass betraktat är det verkligen inte så.
Arbetarklassens manskropp är ju ett verktyg för den som tjänar på arbetet. Så är det ju också med kvinnokroppen.
Precis som kön har en kropp, så har klassen det, så har etniciteten det. Men nu handlar detta om kön och klass.
Detta måste vi skilja på:
Visst är arbetet eller "att ta i" som Heberlein uttryckte det, ett bra verktyg mot att kvinnokroppen blir ett sexuellt objekt. En frigörelse för vissa. Men synonymt med att vara ett ekonomiskt objekt för andra.
Jag tror att människor har en omedveten drift att röra sig mot vad man upplever som en frigörelse. De riktningarna skiljer ju sig naturligtvis åt beroende på vad man frigör sig ifrån.
"Att kvinnor arbetar ska vi ju vara glada för", säger ni kanske nu.
Jo kanske, eller nej, säger jag. För som historiker är det inte svårt att hitta kvinnor som arbetar med kroppen. Möjligen är det svårt att hitta att samhället ser det som ett regelrätt "arbete", eftersom kvinnodominerade arbeten till hälften ofta är ett kall (läs: ta hand om äldre).
Att kvinnor är utestängda från arbete, i synnerhet kroppsarbete är ett resultat av att historien om den vita borgerlighetens kvinnor alltid står i centrum för kvinnofrigörelsen. Det är inte fel, det är bara...snävt
Nåväl...nu glider jag ifrån ämnet. Det är bra att rida, och använda kroppen. Men det är också det antagandet som gör att Matti oroas över att rock'n roll är "knapsu".
