Jag tycker synd om Annie Lööf. Ja, jag sticker ut hakan och med en halvt sexistisk oneliner förkunnar jag:
Det är synd om Annie Lööf.
Men det är inte för att hon är kvinna. Faktum är, att det är fler än bara Annie Lööf jag tycker synd om. I förlängningen Centerpartiet och förlängningen av det hela svenska folket.
Varför då?
Jag skyr ju på ett ideologiskt plan Centerpartiet som pesten och på ett känslomässigt plan är C värre än Helsingborgs IF.
Vi tar det från början.
C har fått massa kritik externt och Annie Lööf har fått kritik internt för att de har lanserat ett idéprogram som är helt jävla bananas. Det föreslår slopad skolplikt, förändrad arvsrätt och rätt till månggifte.
Men det är åtminstone ett idéprogram.
Det är mer än man kan säga om Socialdemokraterna. Eller resten av Alliansen. Vilket samhälle ska vi ha egentligen? Vilka beslut tar vi i enlighet med HUR vi vill ha det tillsammans, inte för att vi vill regera eller "skapa jobb"?
Centerpartiet har pekat ut en riktning med hela (höger)handen med ett leende på läpparna. De har ett leende på läpparna och riktningen är åt helvete fel. Men det är åtminstone en riktning.
När Fredrik Reinfeldt pekar så är han egentligen bara arg, och riktningen visar vilket håll vinden blåser.
Sverige och svenskarna behöver en ideologisk debatt om politik. När man nu sablar ner Centerpartiets idéprogram som fullständig idioti så omöjliggöra man i förlängningen också en livskraftig diskussion om jämställdhet, jämlikhet och rättvisa.
