Att äta frukost med fönstret liiite öppet, liksom känna att det inte är så kallt ute längre - att vi är på väg mot något annat, det är en svårslagenkänsla.
Jag funderade på att göra slag i saken och fylla i csn-papper och lönelapp från spelningen i julas.
Och på tal om vintern. Snö. Vad är grejen?
"Det ä kul för ongarna om snön stannar kvar tills efter sportlovet i alla fall"
Är det det? Verkligen?
Farmor halkar och bryter lårbenhshalsen, hur jävla kul är det för ungarna då?
Nej, jag köper inte det. Jag köper inte vintermysticierandet.
Det här är Malmö, Skåne. Här är det lerigt på vintern. Om man gillar att bo i en lappkåta eller vara eskimå, då bor man i typ...Gävle.
Men jag bor i Malmö. Jag hatar snö. Jag har typ aldrig sett snö. Jag utövar inte vintersport, jag går på fotboll. Jag kan inte ens åka skridskor, jag gillar inte käppakrig (hockey) och att åka skidor.
Jag hatar minusgrader, jag äger typ ingen vinterjacka.
Min pappa är inte död, men hade hade han varit det så hade inte varit för att han supit och frusit ihjäl,
utan för att han jobbade Kockums i hamnen och fick asbest i lungorna.
Det är SÅ vi jobbar här. Det är SÅ vi dör i Skåne.
Nu har snön smält och jag njuter av att MIN vilja äntligen står överst på listan hos vädergudarna. Jag njuter dessutom lite av att MIN vilja står över alla som älskar vintern.
Lite som att det känns som att jag jävlas när mätaren står över 0 grader.
Vissa har lätt för att glädjas.
