Jag har varit inne på det tidigare.
Min indignation inför människors apati i samband med sina egna samhällsanalyser.
Man tar inte ställning.
Och tar därigenom ställning för att reproducera rådande strukturer.
Aporpå Andy Gray-skandalen i England skriver Olof Lundh såhär:
"Det betyder dock inte att inte sexism existerar i svensk sportjounalistik. Män dominerar (oavsett om man gillar det eller inte) och därför blir det naturligtvis ett snack som är mer manligt, och inte alltid till det bättre."
Jättebra Olof, att du tar upp det. Men varför så litotetisk?
Jo för att jobbet kanske är att tycka, inte att verkligen vara engagerad.
Helt enkelt: människor tycker en massa, men bryr sig egentligen inte.
Fine med mig. Jag TYCKER att det här med global uppvärmning är rätt jobbigt. Men jag är inte särskilt engagerad i frågan. Det är också därför som jag inte skriver om miljöpolitik här.
Jag skriver om saker som engagerar mig.
Vill ni att jag ska tycka, bara?
Kom fram till mig när jag är full.
