Det är intressant hur man hänger upp sina faser i livet på vad andra gör och inte gör.
Kvinnor hänger till exempel ofta upp sina faser i livet på vad deras äggstockar och livmoder gör och inte gör.
Nu har jag ju ingen sån utrustning hemma för närvarande. Så då får jag ta till lite andra medel.
Idrottsmän.
Ronaldo slutar med fotbollen. Och Foppa lägger av med hockeyn.
Det är två gubbar (vafan, Ronaldo är född 1977 med det känns som om han varit med för evigt - vilket han iofs har varit: han satt på bänken redan under VM i USA 1994. Foppa är lite äldre. 1973, men samam sak där. Varit med för evigt typ)
De båda är på ett eller annat sätt inblandade i mina första idrottsminnen.
VM 1994. Jag såg inte en match på TV. Men jag kan fortfarande minnas vilken jävla trans vi var i. Jag kröp ner till min mamma en Julimorgon och sa till henne att jag saknade fotbollen.
"Jag ska prata med tränaren", sa hon.
Nej fan. Inte DEN fotbollen. Den med Henke och Ravelli och dom.
Och Foppa sen.
Hur alla på skolgården gick runt med Colorado Avalanche T-shirts med numemr 21 på.
Utom jag. Och Tobak. Motvalskärringar som vi var och är, så höll vi inte på Colorado eller Toronto (man var ju tvungen att välja mellan Mats Sundin och Foppa) - vi höll på
PITTSBURGH JÄVLA PENGUINS.
Nåväl: såväl Foppas som ROnaldo d.ä:s idrottskarriärer är båda två delar av ett kapitel av mitt liv.
Nu är den över.
När jag får barn sen kan jag berätta för mina barn hur jävla stora dom var. Precis som alla äldre nu pratar om Ralf Edström, don Tomasi och Bosse Larsson.
