Vissa människor kommer fram så mycket mer i skrift än i tal. På det viset kan jag tycka att det här med internet är jävligt skönt. Blyga tråkmånsar blir roliga, ålahuen blir smarta och den tyste skall snart tala o.s.v.
Själv gillar jag mail bäst. Med EN avsändare behöver man ett visst mått av stringens, jämfört med en dagbok. Men jag behöver samtidigt inte vara lika skärpt som exempelvis här, på bloggen.
Jag gillar ändå att blogga, no offense, alltså.
Jag gillar dessutom facebookchatten, tro't eller ej. Men det intressanta med den är, att många människor jag gillar i verkligheten är helt galet egocentriska på chatten. Vissa är jättedåliga människor i skriftlig kommunikation, men helt asgrymma människor i verkligheten.
Det finns såna där klassiska grejer man kan göra i verkligheten: man kan säga "jag har en bror som är en siamesisk trilling, nu har han fått ett hår på könet, vems är det?", utan att den andre reagerar över huvudtaget. Väldigt ofta känns det som att jag kan göra samma sak med vissa på fb-chatten.
Jag kanske är ensam om den här iakttagelsen. Men jag kan köpa att fotodelen och statusdelen på facebook är något av varje människas egen lilla propagandaapparat. Man kan bli den man vill vara.
Men visst är det mystiskt att folk även använder chatten som sin propagandakanal? Hur tror man att man ska komma undan liksom?
