Kanske aningen för stark för mig.

Ricky Bruch är död.

Trots att det säkerligen var en sargad själ, trots att han möjligen var helt blindgalen och var både aningen sexistisk och lite livsfarlig samtidigt - så känns världen lite lite fattigare utan honom.

När han lade av med sin karriär, gav han ut en diktsamling. Fast han typ var dyslektiker. På frågan om vad han gjorde om dagarna eftersom hans friidrottskarriär var över svarade han:

"Jag onanerar fjorton gånger om dagen och äter ett paket isglass."

Ett sånt beteende gör ju ingen fluga förnär. Värre var det väl när han satt på en brygga i Tjörnarpssjön med världens tuppjuck (fullproppad med steroider) och sköt ut i evigheten med en revolver.

Det var ändå en idrottare som tillhörde världseliten och som samtidigt kunde bjuda på sig själv.
Han kanske var något av en clown - hans utseende och hans beteende var det intressanta. Sen att han säkert mådde piss hela livet var det ingen som var särskilt intresserad av. SÄkert inte ens han själv.

..................

Springa ner till stranden, bada och springa hem. Dagens stesolid till alla som börjar bli lite pirriga i magen inför sommaren.

Kul!

Det här är kul. Hon skär av penisen inte för att hämnas, utan för att vira in den i mjukplats (?) och gå ner till polisen och bevisa att hon har blivit utsatt för ett våldtäktsförsök.

Bevismaterial liksom.

Skit ska väl skit ha.

En fundering.

Jag orkar inte kommentera tisdagens händelser på stadion mer nu. Det kommer vara tungt att vara MFF-supporter de närmsta veckorna - kanske hela säsongen.

Således funderar jag på om de här "kan den här kebaben få fler fans än Jimmie Åkesson" sajterna på Facebbok.

Vadå, måste jag vara ett fan av kebab för att jag inte gillar SD?

Jag föreslår "kan den här köttgrottan få fler fans än Jimmie Åkesson?" och en bild på en riktig jävla murra.

Samma logik. Om man är heterosexuell kvinna skulle man alltså gilla köttgrottan mer än Jimmie. Precis som om man inte gillar kebab, eller är veg - ändå gillar kebab MER än SD.

Det kom ett mail...

Från Johan Glans apropå mitt förra inlägg:

"Halleluja! Jag visste väl att jag hade rätt. Äntligen kan jag sova gott om nätterna. Tack.

Med vänlig hälsning
Johan Glans"

Det är skönt att verkligen ha ett avgörande inflytande på andra människors liv...

Jag har inget bättre för mig...

...än att sprida kunskap till bättre behövande.

Jag har nämligen läst en avhandling som hävdar att ett språk kan kallas "ett eget språk" om något eller några av följande kriterier är uppfyllda:

Språket är/har:

1. Är oförstående för utomstående.
2. Har hävdats vara ett eget språk av de egna talarna
3. Historiskt använts som skriftspråk.

Således är åländksa och skånska att betrakta som egna språk.

Detta mailade jag såklart till Kvarteret Skatan-gänget. Eftersom de har i en sketch refererat ironiskt om åländska som ett språk.

Mohaha. Det är sjukt kul att ödsla energi på onödiga ting i bland.

Trippa!

Driftin Driftin sjunger dom i den här låten (som för övrigt är mitt bidrag till Old Panda Days spotify-lista som kommer ut i Skånskans Siesta-bilaga snart. Återkommer om det...)

Det är en jävligt bra låt att vara hög till. Egentligen oavsett på vad så länge det inte här på uppåttjack. D.v.s. som jag är nu. Därför detta lite förhastade blogginlägg.

Ooooh tänker ni. Han knarkar och jag upplever det näsan live över internet. Nej, det gör jag faktiskt inte. Inte nu...

Jag har sprungit. En mil. Klockan halv elva på kvällen gav jag mig ut. Nu är jag tillbaka. Hög som ett hus på endorfiner.

I was so high I never wanted to come down.

Jävlar va bra det är. Det är bäst att springa på kvällen. Då får man ut bästa effekten av ruset.

Inte av träningen möjligen.

Och komma hem, slänga in en snus. Och känna att, livet, det är fan ingen schlager. Det är mycket beständigare och mer komplext än så.

Och The Stranglers är inte ens nära. Men det funkar.

Mauro & Pluras kök revisited.

Lite sorgligt är det när säsongen tar slut.

Och vintern är aldrig så vacker i Stockholm som i Pluras kök.

Svt:s morgonpaneldebatt.

Svt har gjort ett halvhjärtat försök att genomföra projektet som jag skrev om igår om apor och atomer.

I sina "paneler" på morgonen är det genomgående ett par som tycker till om saker. Problemet är att, dom har fått samma hjärnor installerade i huvudet som en gång låg i burken med saltlösning på biologiska institutionen på Hässleholms Tekniska skola.

Idag är det Peter Jonsson, kriskonsult. Med erfarenhet som polis. Och chef inom näringslivet eller nåt.

Den andra är Pamela Andersson, sportkrönikör. En av få kvinnor som med rätta blivit kritiserad i den branschen. Vi lämnar henne.

Nu pratar Peter Jonsson, kriskonsult om delat ledarskap. Det suger, tydligen, och när han "lyssnar" på en annan åsikt småler han förment intresserad och med en överlägsenhet, som man så ofta ser hos vuxna högermän som "undrar" varför man är socialist. Eller feminist.

Delat ledarskap är ALDRIG bra, tycker Peter Jonsson, kriskonsult. Och någon situationsanpassning, nej nej nej - inte intressant. Det kanske är bra i en familj, en partiledning eller rentav vissa företag?

Nej. Aldrig.

Det finns bara en som kör, och det är nog Peter Jonsson, griskonsult - som gör det.

Apor.

Om man samlar tillräckligt många apor framför en skrivmaskin kommer någon till slut att klyva en atom.

Inte lika bra dag.

Jag fick sova fyra och en halv timme inatt.

Jag lånade min pappas mockajacka när jag gick och köpte snus. Då började det regna.

Och då har ändå bara halva dagen gått!

Kommer säkerligen editera och fylla på under dagen.

En dag där saker går ens väg.

Jag har jobbat idag.

Med ett halvt öra följde jag den Himmelsblå segern på Stadion.

Med ett fjärdedels öra följde jag den röda segern i Örebro och Västra Götaland.

Jag behövde inte göra så mycket för att den här dagen skulle kännas som en helt okej dag ändå.

Det är torrt...

...i skog och mark.

Men va FAN betyder det!?

Vi dekonstruerar.

Skog. Massa träd. I den är det torrt.

Köper det. Men mark? I skogen finns det mark. Är den torr? SÅledes ja, men också i den mark som inte är skog.

Kan det vara torrt i mark - men inte i skog? Vice versa?

Det är fuktigt i mark. Men torrt i skog. Passa dig. Om det börjar brinna i skog så sprider den sig inte till mark. Men om det är fuktigt i skog. Så brinner marken i skogen. Men skogen brinner inte?

Löjligt. Så jävla löjlett.

For my international readers.

I happen to now that several of you readers are in z.B Deutschland.

Zu innen sage ich hallo und willkommen. Kul att ni använder google translate också.

En läsare befinner sig i Peru.

Jag har mina aningar...

Hoppas du har det bien Malin!

PS. Old Panda Days vill komma åt dina foton på IWYD! DS.

01:29 no sleep + en lång paranthesis

Jävlar jag har ju varit trött hela dagen.

Hällt i mig kaffe. Tji, fick jag.

Nu ligger jag i Bjärnum. I mitt pojkrum. Sömnlös. Och tänker på människans obotliga svindlande ensamhet och sådär.

Egentligen passar det mig inte alls.

Att inte vara ute, att inte vara full. Att inte definiera friheten och sen leva den.

Då kommer demonerna från höger och vänster. Jag vet ju det.

Att jag aldrig lär mig.

(en paranthesis i sammanhanget kan ju vara att jag har varit helt ok bakfull idag också. Mohaha, bra musik på klubben. Snygga tjejer tittar på mig och jag är fan bäst. Nu är jag fan sämst. Nu vet jag ju att jag ljög för mig själv igår. Det var fint. Jag mår som bäst när jag gör just det - kisar mot livet så det förefaller fint och tänker att det är helt sant.

Och jävlar vad roligt jag hade.
Håkan jävla Juholts mustasch. Det skrattade jag åt igår.
Simeon är grym. Det gladde mig igår och gläder mig fortfarande.

Det här blogginlägget föll lite på att det inte hade något riktigt snärtigt slut.

Imorgon:
Ett blogginlägg som har ett snärtigt slut!

Kanske.

Såhär:

Mina kursare är på det hela taget ett gäng som är så jävla efterblivna att dom skulle kunna missta en bajskorv för en banan.

Men i övrigt är livet jävligt bra. Nu när det är försommar och saker slutar röra på sig.

När lågan på ljuset brinner utan att fladdra. Och förmår lysa upp rummet istället för att blinka sådär irriterande.

edit: Mina kursare är för övrigt inte så efterblivna att dom inte läser den här bloggen...jobbigt. Sanningen sved tydligen.

Siesta!

Kan ju passa på att göra lite reklam här också för Old Panda Days' spelning på SIesta festivalen i Hässlehåla - staden där frisörerna och pizzeriorna flest!

Här är en länk.

Klicka på den. Så får ni i själva verket ingen information över huvudtaget.

Istället kan jag säga det viktigaste. Casascenen, lördagen den fjärde juni; klockan 1615.

Och det är jag som sitter näst längst till vänster på bilden, som ligger på länken som ni inte behöver klicka på. Bilden är för övrigt tagen i min lägenhet. På nyår.

Äh, jag vet inte.

Skrev ett inlägg om Myrorna vs. Humana här innan. Kändes mest onödigt. Så jag tog bort det.

Frälsis är ju överjävliga i sitt agerande nu.

Humana är helt jävla äckligt vidriga exploatörer.

Jag väljer att också i fortsättningen inte handla på någon av affärerna.

Satan, en sån dag.

Hej Satan.

Hej Johan. Hur har din dag varit?

Den har varit jävligt satansk. Du skulle gilla den.

Jaså? Kul, ju!

Ja, jag började med att jobba i två och en halv timme mellan halv sju och nio imorse (jobbade hela jävla dagen igår också).

Ok? Men det låter inte så farligt?

Nej, jag vet. Men sen hade jag två timmars föreläsning också. Och eftersom jag har tystnadsplikt kan jag inte riktigt redogöra för varför jag inte sov på natten. Och varför morgonen var ett stressigt helvete.

Åh Helvete, gillar jag! Där bor jag, du ska se, vi bor jättebra!

Ah ok. Jag har varit i Bjärnum, är det likt?

Njae, jag och Muttan (kärringen, regeringen hehe) har sommarhus där nere. Men jag trivs bra där också!

Ok, måste dra nu. Uppdrag granskning handlar om alliansens inkompetens.

Jag förstår, alliansen är det jag som ligger bakom. Du får ha en fruktansvärt jävlig kväll Johan, kul att se dig!

Tack detsamma, Satan. Vi ses!

Ni kanske har sett...

...det där jävla kedjesms-skämtet om Usamas släkt?

Det ser ut såhär:

Då var Bin Laden borta, men hans lite mörkare bror Choko Laden finns kvar, samt kusinerna Marme Laden, partyprinsen Pinaco Laden och vegetarianen Sal Laden. Det finns en dansk fiskarfarbror Remou Laden och sen får vi inte glömma hans senila farbror Var Fan Var Det Jag Laden...

Kul?

Nej, tänkte väl det.
Därför har jag hittat på lite egna:
Glöm för all del inte den blomsterintresserade brorsan: Kronb Laden.

Och den negativa Systern som fortfarande är sur: Är-integ Ladän.

Eller borsan som bara skriver lugna låtar: Bal Laden.

Eller uppfinnaren som inte kommer på nåt namn på sin uppfinning: Va fan Ska Jag Kal Laden? (börjar få slut på idéer nu)

Kleptomankusinen: Åh Jag Måste Bara Nal Laden!


edit: glömde Datorsupport-killen: Prova Sätt i Sl Laden.

OCH

Apropå det senaste inlägget. Så innebär detta att jag är helt rolös. Livet ger mig ingen ro.

Antingen passionerad romans ena stunden. Andra stunden kastar vi flaskor på varandra.

Det gör att mina vänner är rätt trötta på mig nu.

För att jag inte är så att säga HÄR och NU!

...............

Annan grej. Spinner vidare på folkbildningen:

En bok som jag tycker fler borde läsa är Nobelpristagaren Albert Camus' "Främlingen".

Den boken gillar RObert Smith i The Cure väldigt mycket också.

Så han skrev en låt. Helt baserad på boken:
Killing an arab.

Nej det är inte rasistiskt menat nu.

Jag känner jättemånga som är...

rasister...

Nej det gör jag inte. Några kanske...

SKitsamma. Lyssna nu.

Såhär:

Jag tror jag kan förklara det lite såhär.

Jag älskar livet. Verkligen. Alltså älskar ungefär som att vi är gifta. Lite som att jag tar det för givet.

Tänk att man har ett äktenskap med livet.

Och mitt och livets äktenskap är ungefär lika mediokert som Kurt Cobains och Courtney Loves.

Framför ALLT nu under våren.
Alltså:

Jag är gift med livet. Så grälar vi och hånglar som mest under april-maj.

Så då är det jääävligt skönt när det regnar.

Det blir som en grabbkväll/tjejmiddag för er vanliga människor.

Mer som en vandring i ett kargt industriområde för mig.

Men skitsamma, vi har ju alla våra oaser. Ni fattar grejen?

H

Aahaa. Nu är det ett år sen jag bodde på nytorgsgatan i Stockholm. (Bakgrundsbilden är tagen därifrån).

Jag tog en bild på mig själv när jag är full på folköl och blek (våren var väldigt kall om ni minns).

Och när jag inte är solbränd och full på folköl ser jag ut som en rysk Gulagfånge. (obs inte pk skämt).

Titta och skratta!

Psykisk status!

Glömde ju hålla er uppdaterad om min psykiska status. Under de senaste två veckorna.

Dåligt.

Bättre.

Bra.

Bra.

Bra.

Sämre.

Dåligt.

Nu: Bättre.

110e inlägget!

Spännande, va! 110 är min favoritsiffra för övrigt.

.................

Är på jobbet.

Gillar inte andra-världskriget-dokumentärer. Det är det jag gör på jobbet. Ogillar dokumentärer om andra världskriet.

En riktigt bra dag på jobbet idag med andra ord. Eftersom det råkar gå en sån där jävla dokumentär på tv just nu.

Ja ja, jag vet. Jag är majje i historia och borde gilla sånt där.

Men jag håller inte med.

Problemet med skildringen av andra världskriget är, som jag ser det, två saker:

1. Man ser fortfarande på det historiska förloppet genom en kalla kriget-lins - d.v.s. att USA agerar som god makt och befriar oss mot en ond.

2. Detta innebär att man vill skapa en monokrom historiesyn - alltså som är indelad i svart och vitt, gott och ont.

Det senare är hela förklaringen till att Du kan berätta vad andra världskriget handlade om, men inte vad kriget i Bosnien - eller för den delen första världskriget - gick ut på.

Det har inte riktigt funnits ett intresse från väst att skapa en gott vs. ont-bild av dessa krig.

Problemet är att alla bilder som är förenklade på detta sätt är förvanskade till oigenkännlighetens grad. Man skulle kunna säga att du minns ett solnedgång - men någon har tagit bort färgen röd.

Hur minns du solnedgången om inte solen är röd? Tja, typ att solen gick ner - men helt sann blir bilden ändå inte.

Just färgen röd är intressant i sammanhanget. För OM - jag säger OM, för den här diskussionen är egentligen helt befängd och onödig - någon befriade och offrade sig för Europas skull, så är det Kommunistryssland.

Antalet döda sovjetmedborgare på östfronten är helt oöverskådligt - men tänk dig att du promenerar från Berlin till Moskva. För varje steg du tar ligger det fjorton döda ryssar på hög.

För varje steg. FÖr varje meter. Det är rätt mycket.

Ja.

Frågan är då. En vidrig diktatur slog ut en annan.

Hugget som stucket? Egentligen? Njae. Frågan är lite morbid. Men tål att tänkas på...