tisdag 3 maj 2011

110e inlägget!

Spännande, va! 110 är min favoritsiffra för övrigt.

.................

Är på jobbet.

Gillar inte andra-världskriget-dokumentärer. Det är det jag gör på jobbet. Ogillar dokumentärer om andra världskriet.

En riktigt bra dag på jobbet idag med andra ord. Eftersom det råkar gå en sån där jävla dokumentär på tv just nu.

Ja ja, jag vet. Jag är majje i historia och borde gilla sånt där.

Men jag håller inte med.

Problemet med skildringen av andra världskriget är, som jag ser det, två saker:

1. Man ser fortfarande på det historiska förloppet genom en kalla kriget-lins - d.v.s. att USA agerar som god makt och befriar oss mot en ond.

2. Detta innebär att man vill skapa en monokrom historiesyn - alltså som är indelad i svart och vitt, gott och ont.

Det senare är hela förklaringen till att Du kan berätta vad andra världskriget handlade om, men inte vad kriget i Bosnien - eller för den delen första världskriget - gick ut på.

Det har inte riktigt funnits ett intresse från väst att skapa en gott vs. ont-bild av dessa krig.

Problemet är att alla bilder som är förenklade på detta sätt är förvanskade till oigenkännlighetens grad. Man skulle kunna säga att du minns ett solnedgång - men någon har tagit bort färgen röd.

Hur minns du solnedgången om inte solen är röd? Tja, typ att solen gick ner - men helt sann blir bilden ändå inte.

Just färgen röd är intressant i sammanhanget. För OM - jag säger OM, för den här diskussionen är egentligen helt befängd och onödig - någon befriade och offrade sig för Europas skull, så är det Kommunistryssland.

Antalet döda sovjetmedborgare på östfronten är helt oöverskådligt - men tänk dig att du promenerar från Berlin till Moskva. För varje steg du tar ligger det fjorton döda ryssar på hög.

För varje steg. FÖr varje meter. Det är rätt mycket.

Ja.

Frågan är då. En vidrig diktatur slog ut en annan.

Hugget som stucket? Egentligen? Njae. Frågan är lite morbid. Men tål att tänkas på...