Driftin Driftin sjunger dom i den här låten (som för övrigt är mitt bidrag till Old Panda Days spotify-lista som kommer ut i Skånskans Siesta-bilaga snart. Återkommer om det...)
Det är en jävligt bra låt att vara hög till. Egentligen oavsett på vad så länge det inte här på uppåttjack. D.v.s. som jag är nu. Därför detta lite förhastade blogginlägg.
Ooooh tänker ni. Han knarkar och jag upplever det näsan live över internet. Nej, det gör jag faktiskt inte. Inte nu...
Jag har sprungit. En mil. Klockan halv elva på kvällen gav jag mig ut. Nu är jag tillbaka. Hög som ett hus på endorfiner.
I was so high I never wanted to come down.
Jävlar va bra det är. Det är bäst att springa på kvällen. Då får man ut bästa effekten av ruset.
Inte av träningen möjligen.
Och komma hem, slänga in en snus. Och känna att, livet, det är fan ingen schlager. Det är mycket beständigare och mer komplext än så.
Och The Stranglers är inte ens nära. Men det funkar.
