Jag laddade min mobil, men nu är batteriet slut igen.
För jag har pratat så mycket i telefon och lyssnat på låtar om förtvivlan, hopp och eufori i min mp3-spelare.
Just nu känns det bra.
Låt det vara så nu då ett tag, för jävelen.
Det är öppet mål och jag ska inte missa ens med mammas högerben.
Och det är fan ta mig gipsat.
Låta vinden dansa bort, med gamla blad.
