Men här är det. Det känns som att det är på sin plats att jag på något sätt redogör för vad jag har gjort.
Det här är ju trots allt en blogg. Och jag antar att ni kräver en förklaring till att en sådan frekvent blogg-uppdaterare som yours truly tar så långt tid på sig som två veckor att göra minsta anteckning.
Ja.
---------------------------------
Jag var i Stockholm för första gången på ett drygt år. Det var härligt. Jag kände att jag gillar den staden. Jag vill verkligen INTE bo där igen. Men jag tycker om att gå där och jag tycker om planlösningen på lägenheterna.
Det känns som att alla toaletter i den staden är mindre än i Malmö. Det gillar jag inte.
Jag tog Elin under armen och visade platserna där jag hade bott. Vi gick längs Söder Mälarstrand med armarna knutna och vi gick till Fotografiska och kollade på foton på nakna barn och Strindberg.
Vi satt på Landet och drack en öl för mycket. Sådär som man ska göra när man är kära.
-------------------------------------
Åkte med old panda days till Äppellunden och gjorde vår sista och bästa spelning på ett bra tag.
Jag längtar till Januari tills dess att vi drar igång bandet igen. Det är så galet fantastiskt att släppa kontrollen och lita till muskelminnet och titta ut över publiken och se hur de uppskattar musik som jag har varit med och gjort. Den känslan har aldrig infunnit sig så mycket som fredags och det känns synd att det ska dröja så lång tid innan jag upplever det igen. Känns lite som att stenen är i rullning liksom.
Man njuter inte så mycket av det som man kanske borde.
-------------------------------------
Den 23 juli var det ett år sedan jag var i Helsingborg och träffade min sambo Elin första gången. Och vi åkte till Göteborg i lördags för att fira detta genom att se gais - MFF. Samt såklart för att hälsa på min bästa Simone.
Elin så. Det är kanske inte så förvånande efter bara ett år, men jag tycker att hennes blick har ett ljud och jag hör det fortfarande. Klart och överrumplande som en jävla gatsten genom ett kyrkfönster.
Det är typ som ljudet av en stark vind genom soldränkt sjövass. Det är ett ljud som har en färg, som är åt det gyllengula hållet och det är liksom skarpt och diskret samtidigt - nästan viskande men ändå tydligt.
Det är på samma gång ljudet av livets jävlighet och stilla eufori. Och det är ett ljud som är både spännande och tryggt att vara nära.
Jag har ett mycket mindre komplicerat förhållande till hennes knäveck. Det är helt enkelt bara fulländning, men det är en annan historia. Kanske för saftigt för att ta upp här.
------------------------------------------------
Det blev 3-2 till Malmö och jag och Elin blev fullständigt dyngraka. Antagligen för att fira ettårsdagen och segern med stil. Stackars Simone.
------------------------------------------------
Jag saknar att ha Simone i Malmö. Vi hade Girls-maraton i helgen. Det var fantastiskt. Jävla bra serie. Vi satt dessutom på Saltholmens klippor och drack folköl.
------------------------------------------------
Sen jobbar jag imorgon. Det är ett fantastiskt liv. När jag läser om det såhär så har jag ju en fantastisk sommar.
