Ok. Jag älskar mitt MFF. Jag ser IFK GÖteborg som något av en arvfiende. Men jag tvivlar inte en sekund att ge - IFK-legenden Glenn Hyséns son - Anton Hysén mitt stöd i den svåra kamp som han kommer gå igenom. Den slutar inte här.
Men jag blir så jävla förbannad över att behöva ta diskussioner om människovärde och mäsnkliga rättigheter som borde ha varit färdigdiskuterade 1945.
MFF:are eller inte. Klubben i mitt hjärta gick idag ut på FB och uttalade sitt stöd för Anton Hysén, och alla andra fotbollskillar som är kvar i garderoben. Därefter följer en helt jävla urlöjlig diskussion om det var rätt eller fel av klubben att göra.
Dö, horungar, dö.
Jag slutare själv spela fotboll av den anledningen. Jag hade inget emot sporten i sig, med facit hand (även om jag trodde det då). Jag pallade inte jargongen, hur tom och oavhängig av personernas egentliga värderingar det än var.
Det räcker nu. Jargongen i folkrörelsen svensk fotboll måste ändras. Kvinnosynen, heteronormativiteten och rasismen. Det här håller inte. Det är en kommande generation män (i det här fallet ja, även kvinnor såklart) som får sina värderingar fostrade och prövade i den här institutionen.
Skärpning säger jag .
Till dig. Och till mig.
