Yashir, som hjälten som fann min plånbok hette, ville inte ha ett öre.
Behåll den och gör nåt kul för den sa han och log.
Men du, Johan, sa han.
Du måste vara försiktig. Det här är Malmö, man kan inte lita på någon.
Ta hand om dig nu.
Du har mitt nummer bara ring om det är nåt!
Sen kramade han mig och sa.
Sköt om dig!
Jag älskar dig Yashir, sa jag tyst för mig själv.
Den första tandhyggan jag träffat som faktiskt kändes som en genuint god människa för övrigt.
