När man går hem från krogen halv fyra på morgonen.
Har tackat nej till ett försök till nattligt sällskap.
Går man går förbi Restaurang Parkmöllan.
Någon ligger och spyr längre ner på Möllevångsgatan.
Hör koltrasten från någon av pilarna längs N. Parkgatan.
Stannar upp. Lyssnar.
Vänder mig om till en främmande man. Han har skägg. Precis som jag.
Hej Skäggbroder, säger jag.
Hej, säger han.
Plockar ur sin iPhone-lur ur örat.
Hör du koltrasten?, säger jag.
Ja. Säger han. Vill du gå tillsammans med mig en bit och lyssna på Dolly Parton i min ena lur, och lyssna på koltrasten med andra örat?
Det ville jag.
Så följde han mig till dörren. Vi kramades, min skäggbroder och jag.
Sade hej då.
Nu var jag ensam med koltrasten.
Och han var ensam med Dolly.
