Jodå. Man lär så länge man lever. Helgen var en såndär helg som Mats Ronander skulle skriva låtar om.
Jävligt dåliga låtar, but still.
Sov ca 4 timmar i fredags till lördags efter en "uppvärmningskväll" inför Utkantens asylnåntingfest.
Debaser således och någon öl med Tobak och Lineor. Jag minns inte såhär på rak arm om vi var fler. Men tror inte det.
Lördagen gick åt till att försöka skärpa sig. För jag var ju lite mer sliten än jag trodde jag skulle vara. Tobbe bjöd på tacos och världens äckligaste guacamole. Santa Marias färdiglagade.
KÖP INTE DEN: DEN SMAKAR SOM BEARNAISESÅSEN PÅ LAGUNA.
Jag höll inne med spyan. Gav mig av hemåt med min vapenbroder och mötte upp Tennis, Sebbe, Moa Den Kägiga och Den Näpna, samt Mandy. Förfest och jag hamnade på rätt spår igen. Accelerade på det spåret.
Ni vill ändå inte veta hur mycket jag drack i lördags. De var så mycket att facit blev
Stöldgods (röd fana, samt alkohol)
Rökning inne på dansgolv (populärt!)
Sömngång (jag slängde ut kläder genom fönstret)
Sömngång #2 (gick vilse på toan, misstog duschvredet för strömbrytaren/dörrhandtaget och blev dyngsur)
Behöver jag ens säga att tårarna forsade när jag hörde den här låten? på söndagen.
Fylleångest baby.
Frågan är nu bara.
Vad fan har jag nu lärt mig?
