Ah....en sån typisk grej.

Ha förståelse.

Jag blir alltid sådär vansinnig när jag har jour på jobbet och läser en artikel.

Men jag tänker fan inte be om ursäkt i alla fall.

Hur som helst.

Så tänkte jag varva ner med att dela med mig av en liten kärlekssång till er alla.

Den här brukade min pappa sitta på sängkanten när jag skulle sova.

Han luktade diesel och snus. Och jag var livrädd för illmonstret från Alfons Åberg.

Det här var när jag var riktigt liten då ömhet var okomplicerad mellan farsan och en Johan som

såg demoner tydligast i mörker.

Ni får hålla till godo med Paul McCartney, men jag hör min fars röst.

Han sjunger jävligt bra, fan.

Lite tillägg:

Man kan läsa mer om mitt förra blogginlägg här

Och kolla på det här TV-programmet.

--------------------------------

Jag är dessutom medveten om att man kan slänga klassikern att jag själv är en del av medelklassen numera och därför inte kan identifiera mig i den här frågan.

Absolut.

Precis som att vissa kvinnor inte är feminina nog att vara en del av den patriarkala förtrycket, eller?

Precis som att vissa blattar skulle vara för svenniga för att inte kunna identifiera sig med den etniska stigmatiseringen?

Den retoriken, om ni stöter på den, kan man bara vända mot dem själva. Har den möjligen några likheter med att säga att "invandrare kommer hit och har de så jävla bra"? Eller kanske att "min chef är minsann kvinna och hon är jäveln ta mig inte förtryckt!"?
-----------------------------

Den ökade användningen tror jag sannerligen har att göra med just ekonomi också, att de gäller

att markera sin skillnad gentemot de lägre klasserna med andra markörer än ekonomi - eftersom

journalister och mediemustascher inte har pengar, men har glasögon och rätt utbildning.

Det gäller att hitta variabler för att markera Den Andre.

----------------------------
Det är viktigt att påpeka dock att klassförakt built this fucking country.

Arbetarrörelsen använde i mångt och mycket trasproletäriatet som skräckexempel på vad som kunde

hända om man inte hoppade på deras skötsamhetsprojekt.

Därför är det heller inte konstigt att just uttrycket "white trash" används så frekvent.

Gruppen som det innefattar är snävare och snävare ju längre ner på den sociala trappan man

letar.

För, som vi alla vet är det ju WHITE trash - inte det mer normala, black trash- som vi

pratar om nu.

------------------------
Kolla på programmet nu, eller läs artikeln, ungar!

No one protects white trash!

Det är inte korrekt att vara rasist. Med rätta.

Det är inte korrekt att ha kvinnoförakt. Också det, med rätta.

Men däremot så är det helt tillåtet att ha ett förakt mot lågutbildade, de som arbetar med

kroppen, mot alla som inte riktigt rör sig med samma självklarhet i den akademiska världen.

Herregud, i Sverige anno 2011 är de också vanligt förekommande att höra ett osynliggörande av att det överhuvudtaget finns en arbetarklass idag.

Vi är ju alla en stor medelklassfamilj.

"Det går ju inte att ha en produktionsindustri i Sverige i dag, därför är industriarbetarklassen på väg bort."

"De tjänar ju bättre än mig"

Eller rentav referar man till den här gruppen som wt, white trash, med samma självklarhet som vi referar till invandrare.

I själva verket är dessa strategier för någon som är medelklass, borgerligt fostrad till benmärgen att befästa bilden att "här har vi inga klasser", allt för att befästa den norm som finns.

---------------------------
Samma sak gäller för andra förtryckta grupper. Kvinnor. Invandrare, Queer-folk.

Men skillnaden är att det finns ingen frisinnad hipster som anmärker på diskursen om klass.

Nu 'friställer' Älvsbyhus i Bjärnum ett flertiotal arbetare och förklaringen är densamma som alltid:

"Det är för att Sverige inte är någon industrination längre, så folk får finna sig i att bli arbetslösa eller flytta på sig"

Det sorgliga med allt är, och det är här det finns en personlig koppling, är att det är min pappa som inte finns.

Det är föräldrar till Thurn, Tobak, Sebbe och flera andra barndomsvänner till mig som inte finns eller ska tillhöra framtiden enligt den här diskursen.

Jag vägrar tro på det. Det är, som jag sa, enbart ett sätt att bara befästa sin egen plats i strukturen.

Och tyvärr står jag inte heller upp. Jag sitter där och håller käften när skägg-i-skinnjackor dyrkar Richard Florida.

Ingen - inte heller jag själv - har ryggrad att stå upp mot den här diskursen.

Det värker i mig när jag tänker på det.

Jag blir så satans förbannad bara.

Låt mig förtydliga.

Jag kallade ju dessa stackars fosterbarn för girigbukar innan. Det var onödigt.

Det är inte de som är problemet, även om jag kan tycka att väldigt många av argumenten för deras enorma lidande har legat misstänkt nära lidande som faktiskt ÄR livet självt.

De har självklart lidit, det är inte det.

Det är heller inte det, att det är fel av samhället att be om ursäkt till de människor som har drabbats av dess förehavanden.

Det är heller inte fel att på ett eller annat sätt ersätta dessa människor.

OCh naturligtvis är det inte fel att se till att arbeta på att i framtiden ha en jävla socialstat som fungerar. Vilket ABSOLUT inte är fallet med den här regeringen.

Jag skulle vilja problematisera det faktum att vi har ett samhälle som man måste kräva en ursäkt av, för att få en ursäkt. Det har gjort att endast vissa utsatta grupper har fått upprättelse för vad de har varit utsatta för, och att urvalet av dessa grupper är godtyckligt.

För några år sedan bad Göran Persson om ursäkt till de som tvångsteriliserats. Men de funktionshindrade som man exprimenterade med ute i Vipeholm har ännu inte fått göra sin röst hörd.

Det finns på samma sätt en diskrepans mellan hur man har uppmärksammat situationen för judar i väst respektive öst. I öst är denna gruppen fortfarande extremt misstänkliggjord.

Det är därför som jag är lite skeptisk till en system som delar ut ursäkter och vedergällning på grundval av vilka människor som kräver det - och inte på grundval av moraliska betänkligheter.


----------------------

Niklas Ekdal, liberal debattör, kallar dessa människor för "välfärdens offer". Det är rent jävla skitsnack, humbug och okunnighet.

De är inget annat än offer för modernismens baksida. Samma modernism som gav oss vårt systematiserade välstånd, har gett oss systematiserade Auschwitz, har gett oss demokrati, har gett oss Vipeholm, har gett oss någorlunda ökad jämlikhet, har gett oss Saigon.

Det här är ju också en blogg.

Jag måste skärpa mig på en viktig punkt här.

Jag ska ju berätta lite om livet och sånt. Således:

Idag har jag gått upp, ätit, borstat tänderna samt åkt

till jobbet.

Jag var inte lika morgonsur som jag brukar vara.

Och jag fick en dag med E igår. Vi höll helg på var sitt håll och nu, som om allt är tillbaka på sin rätta plats igen.

Jag bredvid henne.

Malmö är dimmigt men det gör ingenting.

Jag behöver inte se speciellt bra.

--------------------------------------

Jag har stukat handen.

--------------------------------------

Än så länge är det skönt att vara tillbaka på jobbet.

Jag har inte riktigt börjat ännu, kan vara därför.

Brukar kunna hitta något att jaga igång mig själv över under dagen.

Men ska väl försöka låta bli idag.

------------------------------------

Det är en sketen träningsmatch på onsdag och Alkmaar hemma den 30e november i en cup som vi redan är körda i.

Men jag kan inte riktigt hålla mig i från att längta mer efter fotboll och MFF nu än vad jag längtar efter julafton.

Livet blir lite, lite fattigare utan det.

Yttrandefrihet.

Det känns som att föräldrar är ganska tydliga med en viktig distinktion till sina barn:

Allt är inte lämpligt att säga.

Tänk om Jimmie och Röv-Vilks skulle fatta det.

Du FÅR säga vad du vill i ett land med yttrandefrihet, men är det lämpligt att säga det?

-------------------------------------

Jag skulle kunna tänka mig att dra in de statliga utbetalningarna till dessa förmätna girigbukar

till föredetta fosterbarn för att finansiera en kurs i denna distinktion.

(dessa stackars fosterbarn, ja det är faktiskt synd om dem på riktigt, förtjänar ett eget kapitel i DASK-Johan. Men, en annan gång).

Lars Vilks, Ilmar Reepalu, Annie Leuff o.s.v. skulle absolut ha nytta av det, tror jag. Jag erbjuder mig att hålla i den här kursen själv, mot ett modest konsultarvode på kanske 80 000 kronor i halvtimmen.

Kursen kommer att kallas "Varför yttra sig - en kurs som ställer samma kunskapskrav som vuxenvärlden ställer på en 9-åring."

Då skulle jag bli förmögen (om det inte vore för all jävla skatt jag måste betala, blir ju bara 22,5 miljoner i månaden kvar för fan), samt skulle samhället slippa utsättas för cirkus Vilks och sinnesslöa Jimmie.

Den enda baksidan är att vi måste även i fortsättningen höra på ex-fosterbarnens gälla gnäll.

Fan vet om det inte går på ett ut ändå.

SCUM and I am doing the violin sign.

Ja.

Alltså folk mordhotar casten bakom den hära teatern som de spelar på TUR i Stockholm.

Vi har haft 3000 år av en syn på kvinnor som mindre värda. Är de så jävla farligt om en teater tar några veckor till att svartmåla det manliga könet?

Buhu. Jävla gnäll.

Mats Karlsson.

Jaha.

Strax norr om Sündets Hemorojd ligger Ängelholm. Staden påminner en del om min hemstad

Hässleholm,

på det viset att den inte är det minsta pittoresk eller trevlig.

Staden har ett fotbollslag. Fotbollslaget förlorade nyligen mot Syrianska i kvalet till

Allsvenskan. Deras spelare och ledare blev vid detta tillfälle, vad jag förstod, ganska illa

behandlade av publiken i Södertälje. Bland annat tog sig en fubick in i spelargången och började

veva med armarna.

Förstår att det känns hotfullt.

Nåväl: TILL SAKEN:

Ordföranden Mats Karlsson går då ut och kallar Syrianskas publik för "apor". Det är ju knappast

en slump att han valde just det ordet med tanke på motståndarlagets namn och historia.

Det går inte riktigt att bortse från att Syrianskas fans till stor del består av Syrianer,

d.v.s. tillhör en annan etnicitet och religiös praktik (nja de är ju faktiskt kristna ortodoxa),

och därmed känns paralellen till vad rasister brukar kalla folk från orienten och söderut (apor)

inte jättekrystad.

Geniet Mats Karlsson är medveten om detta, och säger också i intervjun "Jag är inte rasist".

Nähä, om det verkligen inte handlade om dessa människornas etnicitet, om det vore så att man

inte riktigt hade koll på att apa ingår i en rasistisk diskurs - behöver man påpeka det då?

Kan man inte välja sina ord bättre?

Typ: "Syrianskas publik betedde sig som enna jävliga vantrövlingar"

-------------------------------------------------

Vissa har påpekat att "man ska inte devalvera ordet rasist - det är starkt och laddat".

Jo, jag tycker det. Jag tycker att man ska se hur alla människor - ALLA - mer eller mindre är en

del av en struktur som går ut på att definiera sig i förhållande till Den Andre. Vare sig det är

en kvinna, en syrian, en arbetareklassare, en utvecklingsstörd eller en bög.

Det är inte hela världen att trampa i ett sexistiskt, eller rasistiskt klaver - faktiskt!

Det händer oss alla, eftersom det är en struktur som vi alla mer eller mindre är en del av. Man

kan göra sitt bästa för att låta bli.

Men det är fan ta mig hela världen att förneka att diskursen finns.

------------------------------------------

Det är för fan historierevisionism. Och där är inte Mats Karlsson ensam. Där är inte SD-väljarna

ensamma. Jag är bara så jävla trött på att folk tror sig komma undan det här.

------------------------------------------

För övrigt så ligger Mats Karlssons uttalande på disciplinnämndens bord. Jag vet inte riktigt

vilket utslag jag ska hoppas på - man får ju säga vad man vill, men om förbundet menar allvar

med sitt arbete mot rasism kanske det är på sin plats att agera?

Varje år...

...som jag bakar lussekatter brukar jag göra en snopp.

Ja, det har varit så sen jag var liden påg. Och ja, jag inser att det är ganska tramsigt.

Hur som helst, kuk är kul, och jag har vanligtvis ägnat mig åt att forma en kuk med hjälp av en vanlig lussekatt - som får symbolisera testikelarna (uttalas med inskotts-e) - och sen tillfoga en lång degbit som blir som en liggande kuk.

Men nu har jag hittat en mycket mer raffinerad teknik. Jag är SJUKT nöjd med resultatet:

Den är så jävla autentisk så att den till och med är jävligt äcklig ju.

Man blir aldrig för gammal. Eller vissa blir.

Inte jag.

Dofter en lördagskväll på arbetet.

Var ute och cyklade igår kväll. En sådan där kväll som man oftast upplever någon gång i mars.

När solen stannar till lite snabbt för att förstrött finnas till vid skymningen, och hela luften verkar full av små små rakblad som spräcker huden i fingrarna.

Jag har därför alltid vantar.

Men jag måste ju ändå andas. Och det luktar gott.

Det luktar salt. Det är torrt på marken. Och det luktar kväll i mars.

Det är här någonstans som sinnesanalogierna börjar leva sitt eget liv. Hastigt och så fort så att intrycket bara hinner registreras under ett enda andetag; när lungorna är fulla är de tydliga associationerna borta ur minnet.

Första andetaget:

Det luktar vårkväll, därmed fotbollsträning, därmed grillad korv, därmed folköl, därmed rök.

(lungorna är fulla; nytt andetag, håller kvar lite längre för att komma längre in i förflutenhetens landskap.)

Andra:
Det luktar vårkväll, därmed fotbollsträning, därmed grillad korv, därmed folköl, därmed rök, därmed cykelkedja, därmed konfirmationsläger.

(försöker en sista gång, det funkar ju, men det är lite som att träna på att simma under vatten. Till slut är man så trött i lungorna så att det inte går att förbättra sitt resultat.)

Tredje:
Det luktar vårkväll, därmed fotbollsträning, därmed grillad korv, därmed folköl, därmed rök, därmed cykelkedja, därmed konfirmationsläger, därmed sprit, därmed hör jag ljudet av mopeder som kör iväg, därmed ensamhet.

Fan va mörkt det är. Och kallt. Jag går in.

American Horror Story.

Ett stycke självdestruktiv kulturkonsumtion.

För det är så jävulusiskt läskigt.

Men jävlar vad bra det är. Kan fan ta mig inte riktigt slita mig ifrån det.

Ett tips från mig till eder.

-----------------------------

Jag kommer få återkrav av csn; ett bevis så gott som något på att jag jobbar för mycket.

Åh ett problem! Hur lösa? Fosterställning? JA, TACK! Förträngning? JA, TACK!

Andas? Nja.
-----------------------------

Jag gillar fortfarande Håkan Juholt.

-----------------------------

Topp tre:

Söner jag vill ha.

3. Sten-Åke Cederhök.

2. Ronny Ambjörnsson.

1. Bosse Larsson.

(intressant att två av dem är göteborgare. Nu är det ju så, att min tjej också är skåning. Men man kan ju aldrig på förhand veta vad för barn man ska få. Jag vill dock absolut inte ha Kalle Jularbo. Om det är han som tittar ut, så vet jag ta mig fan inte vad jag gör.)

döttrar då?

Ja, här kommer de:

3. Gun Malmborg.

2. Tori Amos.

1. Yvonne Hirdman.

(här dristar jag mig till att vara lite mer internationell. Jag är medveten om att jag kanske är lite rasistisk också, men vad ska jag göra? Jag utgår ju bara från vad jag anser rimligt.)

Att komma hem...

...efter

att ha börjat jobba klockan elva igår och slutat idag klockan nio,

att ha åkt därifrån direkt till Lund för två timmars föreläsning, snabb lunch,

att ha varit på litteraturjakt i en timme,

det är som att få syre igen efter strypsex. Gissar jag.

Jag blir fullständigt rörd till bäckenbenet när jag äntligen kan få känna den unkna doften av

gammal disk och illa skötta basilikor.

Mitt hem har ett bord, en dator, en gitarr, en TV, ett kök, lite böcker, en toalett och en säng.

Det är ett hem som jag längtade efter när bussen åkte förbi konserthuset.

Förnimmelsen. Snart där.

Uppfyllelsen. Där.

AVGÅ!

8 plusgrader. Perfekta väderförhållanden.

Vargavintern lyser inte ens med sin frånvaro. Den lyser inte alls. Det känns som om den aldrig har funnits.

Således är det ett ypperligt tillfälle för trafikverket/skånetrafiken/DSBfirst att plantera lite problem i tågtrafiken.

Det är fullt normalt att bli en timme försenad i november. Det är ju nästan en vintermånad.

Eller hur? OM det nu inte varit så att vintern inte finns.

Någon måste avgå.

Bengt Madsen!

AVGÅ!

EDIT: (betyder redigera, alltså inte det bibliska flicknamnet) Jag blev en timme försenad till jobbet idag. Gissa varför?

Helg.

Man kan begränsa sitt energiläckage till omfatta endast de som omsätter energin effektivt, till

att

generera ännu mer energi.

Därför har jag varit med Tabbacco, Simeon och Elin.

Nu ska jag till Farstorp och tämja pandorna.

I mina drömmar är jag rasist?

Flera nätter har på sistone bestått i mycket märkliga inre odysséer.

I helgen lutade jag mig, i sömnen, över E och viskade i hennes öra:

"Jag kan fortfarande känna doften av karate"

--------------------
Inatt:

Slumrade strax efter jag lagt mig.

E sade till mig att hon älskade mig, och att jag skulle sova gott. Då sov jag redan.

Och drömde , en mardröm ska sägas, att det inte var E som låg där. Svarade att jag älskade henne

också och kom i samma andetag på att - det gör jag ju inte alls. Det är ju inte E som ligger

bredvid, det är någon annan. En gammal destruktiv relation.

Helvete!

Var är min riktiga tjej?

Då vaknade jag.

Och det var rätt tjej på rätt plats, så att säga.

Skönt.

--------------------------------

Senare på natten drömde jag också att jag var på en buss i London.

Rejält berusad, satt jag på något som liknade ett båtdäck - fast fortfarande på en buss - och så

började jag skrika "Fuck off, Chelsea FC - you ain't got no history - 19 leagues

14 cups, that's what we call history!".

En man i Chelsea-halsduk kom fram till mig och förklarade att han tog väldigt illa vid sig av

att jag sjöng antisemitiska ramsor. Jag skämdes lite, men förstod inte riktigt varför innehållet

skulle vara antisemitiskt.

Så då sjöng jag en sång till. Fast denna gången den berömda antikatolska Billy Boys-sången

(förbjuden i Skotsk fotboll).

Då kom en man i Everton-halsduk (!) och förklarade sig kränkt av att jag sjöng sekteristiska

sånger på det viset.

-----------------------------
Ska vi försöka oss på en tolkning, vilket man helst inte ska,

så är jag ju väldigt glad i min tjej.

Jag inser också att jag framstår som både antisemit och riktigt antikatolsk.

Det är jag inte, ska jag säga. Inte i vaket tillstånd.

Jag gillar dock inte Chelsea. Men jag gillar ju inte Rangers FC heller.

Ingen konsekvens här, alltså - och det ligger ju i drömmens natur.

Men jag skyller också på att jag faktiskt var full i drömmen.

Jävla Annie L(eu)f.

Ber om ursäkt för min aftonbladetrubrik.

Men det luktar cykelkällare i min lejlighed. De där jävla basilikorna på mitt plantage, åker snart ut med stjälken före.

Det är inte utan ett visst mått av insikt om livets förgänglighet som jag inser att mina dagar

som basilikaentrepreneur är över.

Jag skyller på såssarna som inte stöttar oss bönder. Jag vill ha EU-bidrag när min verksamhet

inte fungerar på marknaden.

Men, hallå, var är centern?!

I alla andra avseenden är jag ju såklart för en fri marknad och exploatering av människokroppar

i indutrier och städfirmor.

Men inte fan när det kommer till oss bönder.

Då vill jag ha EU-bidrag. Nu tvingas jag lägga ner verksamheten.

Ett svek mot oss småföretagare.

Nu kommer snart Afrika att börja odla basilika istället. Fan vet, de kanske rentav konkurrera på lika villkor med oss EU-medborgare.

Av olika anledningar,

blev det inte något av den där doktorandtjänsten.

Och jag saknar Malmö FF och Allsvenskan i stunder som dessa.

.............................

Norska är inte lika roligt som danska.

.............................

Prinsessorna på ärten (ärtan=palestina) Björk Janlund och Birgitta Ohlsson tycker inte att Palestina ska finnas.

Vad är problemet?

Alltid bara ett jävla gnäll på er.

Och nu ska man skämmas när man kommer utomlands när 107 länder röstar ja i Unescos omröstning, och 14 nej. En av dessa 14 är Sverige.

Jävla fitt-Sverige.

Kuken!

Jag kan dra hela historien vid ett senare tillfälle. Jag är inte riktigt på folkbildningshumör i dag.

Jag ska jobba.

..........................

Och stirra på det där skeppet som fallit i min flaska.

I ett par dagar.

Det kommer resa sig igen. Det står upp imorgon, jag väntar tills dess.

Och segra skall, men inte falla.

..............................

E gav mig en ulltröja igår!

Ull! Ah!

...........................