Flera nätter har på sistone bestått i mycket märkliga inre odysséer.
I helgen lutade jag mig, i sömnen, över E och viskade i hennes öra:
"Jag kan fortfarande känna doften av karate"
--------------------
Inatt:
Slumrade strax efter jag lagt mig.
E sade till mig att hon älskade mig, och att jag skulle sova gott. Då sov jag redan.
Och drömde , en mardröm ska sägas, att det inte var E som låg där. Svarade att jag älskade henne
också och kom i samma andetag på att - det gör jag ju inte alls. Det är ju inte E som ligger
bredvid, det är någon annan. En gammal destruktiv relation.
Helvete!
Var är min riktiga tjej?
Då vaknade jag.
Och det var rätt tjej på rätt plats, så att säga.
Skönt.
--------------------------------
Senare på natten drömde jag också att jag var på en buss i London.
Rejält berusad, satt jag på något som liknade ett båtdäck - fast fortfarande på en buss - och så
började jag skrika "Fuck off, Chelsea FC - you ain't got no history - 19 leagues
14 cups, that's what we call history!".
En man i Chelsea-halsduk kom fram till mig och förklarade att han tog väldigt illa vid sig av
att jag sjöng antisemitiska ramsor. Jag skämdes lite, men förstod inte riktigt varför innehållet
skulle vara antisemitiskt.
Så då sjöng jag en sång till. Fast denna gången den berömda antikatolska Billy Boys-sången
(förbjuden i Skotsk fotboll).
Då kom en man i Everton-halsduk (!) och förklarade sig kränkt av att jag sjöng sekteristiska
sånger på det viset.
-----------------------------
Ska vi försöka oss på en tolkning, vilket man helst inte ska,
så är jag ju väldigt glad i min tjej.
Jag inser också att jag framstår som både antisemit och riktigt antikatolsk.
Det är jag inte, ska jag säga. Inte i vaket tillstånd.
Jag gillar dock inte Chelsea. Men jag gillar ju inte Rangers FC heller.
Ingen konsekvens här, alltså - och det ligger ju i drömmens natur.
Men jag skyller också på att jag faktiskt var full i drömmen.
