Jag blir alltid sådär vansinnig när jag har jour på jobbet och läser en artikel.
Men jag tänker fan inte be om ursäkt i alla fall.
Hur som helst.
Så tänkte jag varva ner med att dela med mig av en liten kärlekssång till er alla.
Den här brukade min pappa sitta på sängkanten när jag skulle sova.
Han luktade diesel och snus. Och jag var livrädd för illmonstret från Alfons Åberg.
Det här var när jag var riktigt liten då ömhet var okomplicerad mellan farsan och en Johan som
såg demoner tydligast i mörker.
Ni får hålla till godo med Paul McCartney, men jag hör min fars röst.
Han sjunger jävligt bra, fan.
