Ingen missar affischerna på stan.
Det säger något om tiden. Det är jävligt mysigt att vara hårdkokt höger nu. Det är jävligt lätt att kalla sig feminist.
Bara man tycker att det är lite tråkigt med löneskillnader.
Då är det ju klockrent att lansera en sån här film. En film som hyllar en kvinna som tycker en 12% arbetslöshet är ett pris värt att betala för att få igenom sina idelogiska reformer.
Och nej, Thatcher räddade inte Englands ekonomi. Det är en MYT att det är billigt att skära i offentlig sektor. (läs Paul Piersons Dismantling the welfare state)
Underklassen, de som betalade priset för Thatchers reformer, ska inte skildras alls i filmen.
Folk är arga på Thatcher och varför dom är det är inte så noga.
De sexistiska kommentarerna fungerar bara som ytterligare ett sätt att beskriva Thatcher som en beslutsam politiker. Och att odla ett klassförakt för fackligt engagerande män.
Vurmen för Thatcher är inte feministisk. Möjligen vill den sälja in sig så, men den är reaktionär.
Är verkligen Margaret Thatcher det bästa och enda beviset på att alla kvinnor minsann inte är ömma och vårdande? Att kvinnan kan vara våldsam? Beslutsam? Hård?
