torsdag 16 februari 2012

Det är något visst med Radiosporten.

Jag åkte genom Östra Göinge efter en spelning den 17 maj 2009.

MFF förlorade mot Hammarby med 0-1. Målskytt för Stockholmarna var Charlie Davies.

Jag satt med min mamma i bilen. Det hade gått bra på spelningen, mitt förhållande höll på att gå åt helvete, försommaren hade lockat fram både björklöv och asplöv på träden. Jag brydde mig inte nämnvärt om förlusten på SöS just den där kvällen.

Ändå minns jag den. Hur jag höjde och sänkte radion efter hand som fotbollen var på radion. Eller när det kom en bra låt.

Det är något visst med Radiosporten. Hur essensen med att vara passiv idrottsutövare på något sätt aldrig kan förmedlas så väl.

Ljudet av Lasse Granqvist på någon fotbollsarena förpassar ensamheten i några timmar och ger en känsla av vibrerande meningsfullhet till mig i en bil en söndagskväll i Maj, eller i ett kök på jobbet en torsdagskväll i februari.

Så många musiktips jag har fått av Radiosporten. Primal Scream. Björk. Aldrig är P4 så bra.

-----------------------------

Förresten hörde jag idag att fler unga lyssnare väljer att lyssna på P1. Kan det ha med min recension att göra? Eller har det möjligen att göra med att P3 är fruktansvärt jobbigt att lyssna på?

-----------------------------

Hade velat se Wilco i köpenhamn nästa tisdag. Men jag jobbar. Kuken. Och har själv spelning på Debaser dagen efter. KOM KOM!

Ett lite okonventionellt sätt att annonsera på kanske....

-----------------------------

Det ska bli riktigt roligt att spela på Debaser. Jag har på något sätt snart spelat på alla scener jag i min fantasi har drömt om att spela på.

Perrong 23. Markan den 23 Mars (kom kom!). Debaser. Siesta.

Nu har jag bara utescenen på Bjärnum Folkets Park kvar. Sen kan jag pensionera mig.

Säger kanske en del om mina musikaliska ambitioner...

-----------------------------

Vi måste repa bara. Vi har repat lite för lite. VI måste repa för vi är så jävla dåliga som det är nu.

Näe det är vi faktiskt inte. Vi är ganska bra trots allt. Jag måste erkänna att jag faktiskt är lite nervös.

Vi hörs imorgon. Eller nästa dag kanske!