Micke!

Linda Skugge i morgonsoffan: " Alla kan få jobb, om man bara kämpar tillräckligt. Jag har kämpat. Kan jag, så kan dom"

Micke Lejnegaard: "Du har ju å andra sidan en diagnos".

---------------------------------

Sen så var det ganska spännande med påhoppet på Björn Ranelid. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Det är ju inte roligt, det är över gränsen, det är utseendefixerat. Men det är ju så kvinnliga författare behandlas hela tiden?

Nu handlar det om en man och satan vad folk gick igång. Det är såklart synd om Björn.

Han har ju å andra sidan en diagnos.

SHIT!

Vilken jävla lång dag igår.

Jag jobbade från halv ett i tisdags till klockan nio igår, sen direkt till lund för att lägga fram min uppsats.

Det gick sådär. Opponenten gillade den inte, han hatade den, men jag överlevde och blir antagligen väl godkänd.

Mycket skit man ska utstå för att ha skrivit en bra uppsats. Helt jävla slut när jag kom hem ju. Pissedag.

Jag borde ta intryck från mina Västergötländska....väschötska...rötter:

När man är riktigt riktigt arg, då skrider man verkligen till handling.

Såhär skriver Skaraborg läns tidning:

" Vid lunchtid under tisdagen kallades polisen till ett bråk på Vikingagatan i Götene. Någon hade kastat ett        påslakan i ansiktet på en annan person. Händelsen är anmäld som en misshandel."


Ett påslakan! Fatta, tänk om någon fått det i ögat? Då skulle hen bli helt....torr i ögat!


Jävla huliganer.

Också lite Eurivision-vulgo!

Den artonåriga Ivi Adamou representerade Cypern i Eurovision och levererade en av mina favoritlåtar. Men det var så vulgo att jag nästan dog.

Den första textraden i låten "La la love" (en titel som gjord för att slicka sig runt munnen "Britney-style") går så här:

I love the way you fill me up with life


Det går liksom inte att bortse ifrån "Nightman" i It's always sunny in philadelphia.


Den handlar inte alls om en man som kommer in i Charlies rum och våldtar honom utan hur han blir "the spirit of the night man" - en ganska rolig passning till de här oralsexallegorierna som finns i popmusiken:


Sjung med!


"Every night you come into my room
and pin me down withyour strong arms and i try
to fight you, you come inside me and I
become the night man"


Under en något olycklig period i mitt liv kollade jag på det här klippet minst en gång om dagen.


Därför är jag inte sämre än att kunna se humorn även i Ivi Adamous låt.

Kitschkungen!

Jag älskar kitsch, eller, det fascinerar mig. Jag har verkligen inget ironiskt förhållande till hötorgskonst, sådär så att jag har en sjöman på väggen i ett kollektiv på Falkenbergsgatan eller nåt.

Just de marina motiven är jag ganska svag för på ett estetiskt plan. Jag kanske skulle gilla en sån där sjöman på riktigt...Nåväl, gråtande barn och förlisande båtar och allmogemotiv från någon lokal konstnär har ju präglat min högst folkliga uppväxt. 

Därför hoppar hjärtat över ett slag när jag läser om Thomas Kinkade, USA:s moderna konstsvar på vår svenska hötorgskonst, är död.

Han verkar för det första vara sjuk i huvudet (hans penseldrag styrdes av Gud - mot kitschmotiv!) och för det andra är det verkligen en massindustri som porträtterar det där typiskt amerikanske, som motorsport i Indianapolis.

Eller varför inte en riktig amerikansk böghatarvilla?

Det är nästan lite obehagligt. Det är konst som fångar den där rådjursaktiga blicken som riktigt helörade människor har, tänk Åsa Waldau:

Det var nog inte meningen, men titta på den här blicken och upplev att det emotionella obehag som fyller dig väldigt mycket liknar det obehag som Thomas Kinkades konst fyller en med.

Kittlar nästan i magen, skräckblandad förtjusning. Thomas Kinkade är lite som en bergochdalbana.

Springlåt.

Jag försökte googla igår, efter lite tips på bra musik att ha i öronen när man springer. Fetaste springlåtarna 2012. Musik till löprundan. Musik springa snabbt.

Sånt.

Ingenting sättre så mycket fart på en som nyhetens behag. Och jag har haft min spellista väldigt länge nu känns det som.

Och vilken besvikelse, sikken en katastrof, den kunskapsbas jag trodde mig kunna profitera på är jag nu tvungen att hjälpa på fötter igen.

Så härvidlag, när någon googlar "bästa springlåtar", "bra musik på löprundan" eller "träningsmusik" så vill jag ju inte utsätta er för någon som tipsar om att tuggande death metal är bra för pulsen, eller att man persar med Avicii.

För helvete, Mads.

Nej, nu kommer mina tre tips på vilka so funkar bäst just nu, trots att jag lyssnat flera gånger om, som väcker lusten när man är bakfull och redan har rökt tre cigg på morgonen:

3. Bob Hund - Harduingetmankandansatill?

2. Sonny J - Can't Stop moving

1. The Talking Heads - Slippery People 

Mardröm

För övrigt drömde jag inatt, att jag blev brädad av Fredrik Ljungberg.

Jag har aldrig gillat honom. Ännu mindre nu.

Sol och sommar!

Det är svårt att njuta av solen. Ni vet, det är om att man hela tiden är smärtsamt medveten om att solen en dag ska försvinna gör att stressen för att få i sig tillräckligt mycket av "livet" tar över en totalt.

Nu söker jag lystet med blicken efter rätt plats att befinna mig på och rätt sällskap att befinna mig i.

Nu ska jag ner till stranden, till exempel.

Jag har blivit lite bättre med åren på det där. Som barn var det hemskt, speciellt eftersom Tobak inte led speciellt mycket av att sitta i en fuktskadad källare och rita Batman-figurer när solen gassade utanför och låg alldeles runt knuten av hans hus. Det var kanske inte den första killen man ringde till när det var 30 grader och man ville bada, precis.

Nu sitter jag gärna inne, vissa dagar i alla fall. Det är konstigt det där, med vår dyrkan inför värmen och den blå himlen.

Klart är att vår soldyrkan inte finns till följd av någon biologisk d-vitaminbrist, utan är ett resultat av en längre kulturell konstruktion.

Fler civilisationer har ju gått under av värme än av kyla.

Maya, Harappa, Indusdalen, såånt, va.

Vår soldyrkan kommer ju rimligtvis från när vårt samhälle blev något mer oberoende av den senaste skörden, och när de som arbetade hade någon som helst distinktion mellan jobb och ledigt.

Torkan är ju ett större hot mot skörden än vätan (åtminstone på kontinenten). Och en bonde är ju alltid/aldrig ledig. Då blir det mer begripligt att värmen inte är älskad överallt och alltid.

Samtidigt som vi börja handla med spannmål i större utsträckning, och begreppet 'ledighet' får någon slags innebörd, så förändras också bilden av vad som är ett vackert landskap. Kolla på konsten till exempel. Landskapsmålningarna över 'vackra' landskap får blåare och blåare himmel ju längre från 1500-talet vi kommer. Innan dess var de oftast lite gråare i sin ton.

Det konstiga med jakten på den blå himlen och det varma vädret är att den motiveras av att vi vill bada och sola. Men va fan ska man annars göra?

Från början är det ju inte den underbara sommaren som motiverar fabrikerna att stänga, det är ju att den heta högsommaren är den allra värsta tänkbara tiden för kroppsarbete.

Rent historiskt, kan man alltså säga att vi helt enkelt är lediga för att sommaren är helt jävla värdelös. 

...och tänk i parken,

på våren, med ögon, känsliga för grönt.

Jobbar, cyklar i Vittsjö och Simeons gundrastorp är så jävla fint i maj.

På kastanjeblad som paraplyer. Plockar duplo som slängts på vägen.

Jag vill aldrig somna kvällar som dessa, jag vill inte dra mig på morgonen. Jag vill springa, jag vill aldrig aldrig aldrig stanna, sitta still.

Och kaffet smakar gott. Jag vet hur jag kommer minnas sinnestillståndet. Som liksom väsande i huvudet.

Som kastanjeblad i het vind, liksom välsignade av den innevarande sekunden.

Det där Ekelöfska, ni vet. Det där tysta. På våren.

Öland!

Drog med E på släktträff på Öland.

Mycket vånda inför att framstå mittemellan två persona (heter det så?) inför människan jag planerar att dela mitt liv med.

Det är liksom aldrig riktigt så enkelt som man tänkt sig att befinna sig i gränslandet, med den person jag valt att vara på ena sidan - och den person jag på någott sätt oundvikligen är på den andra.

Det är väl så för de flesta av oss varje dag, men umgänge med släkten är ändå en illavarslande tyngdpunkt på den sistnämnda personen, på den roll som skrivits åt mig redan innan jag föddes.

Nåväl, hon är bra, min tjej. Men man tvingas stå till svars inför mig själv, för ALLT det som jag valt att vara, hela tiden. Ett uttröttande pass på vaktposten för självkänslan.

Det utesluter heller inte att det är fantastiskt trevligt att umgås med familjen och släkten, att dricka en öl klockan fem och kicka boll i solen.

Att basta och bada på kvällen och skratta lite åt och lite med varandra.

Det innebär bara att det är två persona som krockar och att det tar kraft.

----------------------------------------

1-0 mot Elfsborg i torsdags och sikket gille ettepau!

----------------------------------------

Imorgon blir det varmt och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag är lite nervös inför uppsatsseminarierna.

Snart juni. Äntligen förbi skarven.

-----------------------------------------

Man åker bort, men inget är fanimig som att komma hem till Mamamamamaamamamamamamamamamamamamaaaaaalmööö.

Tillägg:

Jens Liljestrand är lite för klassamhället vad Pär Ström är för patriarkatet.

Här mina två största idioter just nu.

Fredrik "din sysselsättning är inte viktig om du inte är 'etnisk svensk' " Reinfeldt

Jens "jag kallar mig feminist för att jag vill ligga, och tycker inte att klassamhället finns" Liljestrand.

Jag är en sån som stannar hemma.

På våren väcker ingenting så mycket olust inför utomhus som blåst.

Jag väntar, väntar. Jag tittar lystet åt det håll jag vill gå, men vinden vill alltid annat.

Och så den där lutheranismen i mig igen. Jag klarar inte att sitta inne hela förmiddagen, och jag ska iväg och jobba snart. Måste hinna göra något vettigt innan dess. Träna, handla och gärna både och.

Men lusten till att ta sig härifrån är bortblåst. Höhö.

Det blir nog inget av det idag. Inte när det är ljudet av MFF-flaggorna som slår mot balkongräcket och mina egna suckar som fyller lägenheten.

Det är dagar som dessa då allting inte bara kan få vara. Vänd upp och ner på allt. Klanta dig, få något att berätta, tappa bort ditt barn eller sälj din kropp.

Jag är en sån som stannar hemma.

-----------------------------------------

2-2 igår och jag kan fortfarande befinna mig på nätet med den glädjen. Alltid nåt.

-----------------------------------------

Det är alltid betydelsefullt att träffa vänner som man inte sett på länge. När man känner sig som om ens liv och ensamhet hänger på några få personer är det skönt att bli påmind om att den skaran är större än vad man trodde.

I lördags kom min vän från Stockholm, Anton, förbi spångatan. Det var fint.

------------------------------------------

Jag ska till Öland i helgen.

Jag vaknar tidigt.

För att skriva på min uppsats. Den har känts "typ klar" i en vecka nu.

Ändå jobbar jag med den. Det ständiga gisslet fy fan.

--------------------------

3-0!!!!!

---------------------------

Mitt arbetsrum (jag kommer att kalla det så hädanefter, det går inofficiellt under namnet "burspråksrummet" men just nu känns det mer som ett "arbetsrum") börjar ta form.

 Jag älskar min lägenhet.

Nyss spankulerade två polishästar förbi på ett lugubert spångatan.

Och jag är klar med min uppsats. Ännu har inte våren blivit sådär tvingande jobbig, det är fortfarande rätt så svalt/kallt ute idag.

Man kan slå ihjäl en dag inomhus utan att skämmas.

----------------------------

Jag gillar såklart inte sånt där, att lyfta pensioner och sånt när man varit riksdagsledamot. SAMTIDIGT kan jag känna att Per Nuder är ett jävla svin, ja, men han är också en framgångsrik entreprenör som gjort sig svinigt rik HELT enligt regelverket.

Hade han varit folkpartist hade expressen aldrig reagerat.

Nu tycker jag i och för sig att "landets alla framgångsrika entreprenörer" förtjänar all skit de kan få, mest på grund av att ordet "entreprenör" blev inne samtidigt som "roller blades" men man tvingas fortfarande höra det som om det vore värsta grejen.

-------------------------------

Nu är Ivo skadad ikväll, va i helvete. Det blir tufft utan honom mot ett IFK Göteborg som är dåliga över allt på plan utom just på innermittfältet.

Och där har vi ...Erik Friberg.

---------------------------------

Nu ska jag korrläsa en vända till.

----------------------------------

Stefan Löfven, har rakade ben!

Derbyfeber

Jag är nu mitt uppe i ett mastodontjobbpass. Från 1230 igår, till 900 i morse...sen började jag 1600 i eftermiddags och jobbar nu till  1330 imorgon.

Passade på att hälsa på en äldre släkting. Vilket oftast är trevligt, även om det inte syns på länken.

Det slog mig dock hur självklar jag kände mig när jag gick därifrån, när jag rörde mig i Hässleholm.

Det är faktiskt märkligt att flanera i Göingebygden så här länge. På många sätt är det här som jag kan röra mig ledigt och fritt, utan vidare. Jag undrar aldrig var saker ligger eller så, jag bara är - jag gör. Jag fattar inga beslut precis om vart jag ska bli av. För i Hässleholm är jag alltid på väg någonstans, är jag alltid självklar. Ledigt. Men fan inte hemma.

Det är det Malmö som är.

Jag längtar hem.

------------------------------------------------------

Imorgon är det derby. Jag mår fysiskt dåligt av nervositet. Vill inte förlora.

------------------------------------------------------

Klockan är 21:23 och jag funderar faktiskt helt ärligt på att sova.

------------------------------------------------------

Jag längtar efter Elin.

Familjedrama!

Ute på Lorensborg, där jag faktiskt levde och verkade (d.v.s. bodde) under ett par månader i våras, så sköts en kvinna till döds i förrgår.

Alla medier rapporterar om att det är ett familjedrama.

Jaha?

När en kvinna blir skjuten av sin man så är det ett "tragiskt familjedrama", inget kvinnomord. Kom i håg detta. Det ligger inga som helst underliggande strukturer bakom detta, framför allt inga som rör maskulinitet och våld.

Enligt svt:s rapport är det aldrig en persons fel att två bråkar.

Urban Ahlin...

...får INTE blir utrikesminister.

FÅR INTE!

För att han är en lam anka helt enkelt.

Eller vad betyder nu lam anka igen?

Dålig?

Edit: Nej det betyder "satt ur spel".

Urban Ahlin är ju satt I spel, det är det som är problemet.

Nu när jag ändå är igång och sågar "kulturpanelen" i morgonsoffan, så är det faktiskt lite jobbigt att båda kvinnorna som är med i dag är riktiga spån (Camilla Lundberg, utöver Denise Rudberg), och att det är han DN-snubben som är lite balanserad.

Det är inte jag som är sexistisk, det är fan ta mig urvalet.

Avslutar med ett citat: "Jag tycker inte att det är fel med bilden av Malmö som är våldsam. Jag är inte främmande för att se verkligheten."

//Denise Rudberg

För att utanför är det fint och vackert väder.

Tung helg. Som i bra.

Havet o sånt igår.

Nu sitter jag och förundras hur in helvete korkad Denise Rudberg verkar vara.

Och så är jag solbränd.