Just de marina motiven är jag ganska svag för på ett estetiskt plan. Jag kanske skulle gilla en sån där sjöman på riktigt...Nåväl, gråtande barn och förlisande båtar och allmogemotiv från någon lokal konstnär har ju präglat min högst folkliga uppväxt.
Därför hoppar hjärtat över ett slag när jag läser om Thomas Kinkade, USA:s moderna konstsvar på vår svenska hötorgskonst, är död.
Han verkar för det första vara sjuk i huvudet (hans penseldrag styrdes av Gud - mot kitschmotiv!) och för det andra är det verkligen en massindustri som porträtterar det där typiskt amerikanske, som motorsport i Indianapolis.
Eller varför inte en riktig amerikansk böghatarvilla?
Det är nästan lite obehagligt. Det är konst som fångar den där rådjursaktiga blicken som riktigt helörade människor har, tänk Åsa Waldau:
Det var nog inte meningen, men titta på den här blicken och upplev att det emotionella obehag som fyller dig väldigt mycket liknar det obehag som Thomas Kinkades konst fyller en med.
Kittlar nästan i magen, skräckblandad förtjusning. Thomas Kinkade är lite som en bergochdalbana.
