Jag är nu mitt uppe i ett mastodontjobbpass. Från 1230 igår, till 900 i morse...sen började jag 1600 i eftermiddags och jobbar nu till 1330 imorgon.
Passade på att hälsa på en äldre släkting. Vilket oftast är trevligt, även om det inte syns på länken.
Det slog mig dock hur självklar jag kände mig när jag gick därifrån, när jag rörde mig i Hässleholm.
Det är faktiskt märkligt att flanera i Göingebygden så här länge. På många sätt är det här som jag kan röra mig ledigt och fritt, utan vidare. Jag undrar aldrig var saker ligger eller så, jag bara är - jag gör. Jag fattar inga beslut precis om vart jag ska bli av. För i Hässleholm är jag alltid på väg någonstans, är jag alltid självklar. Ledigt. Men fan inte hemma.
Det är det Malmö som är.
Jag längtar hem.
------------------------------------------------------
Imorgon är det derby. Jag mår fysiskt dåligt av nervositet. Vill inte förlora.
------------------------------------------------------
Klockan är 21:23 och jag funderar faktiskt helt ärligt på att sova.
------------------------------------------------------
Jag längtar efter Elin.
