på våren, med ögon, känsliga för grönt.
Jobbar, cyklar i Vittsjö och Simeons gundrastorp är så jävla fint i maj.
På kastanjeblad som paraplyer. Plockar duplo som slängts på vägen.
Jag vill aldrig somna kvällar som dessa, jag vill inte dra mig på morgonen. Jag vill springa, jag vill aldrig aldrig aldrig stanna, sitta still.
Och kaffet smakar gott. Jag vet hur jag kommer minnas sinnestillståndet. Som liksom väsande i huvudet.
Som kastanjeblad i het vind, liksom välsignade av den innevarande sekunden.
Det där Ekelöfska, ni vet. Det där tysta. På våren.
